fredag 11 juli 2014

Bloggsvacka och 40-årskris

Det är svårt att leva på minnet av bra dagar

Juni var mycket skonsam och barmhärtig
Juli har spårat ur
Minnet av dagar då luften faktiskt gick att andas
hjälper just nu inte alls

När energinivån är i botten
och jag ändå bara sitter i soffan och agerar zombie
kan jag passa på att knappa ur mig ett långt 
och troligtvis tämligen traditionsenligt innehållsfattigt blogginlägg
den som vill får följa med :-)

Ett långt blogguppehåll
som inte beror på händelsebrist
utan snarare det motsatta

Jag gick till min fantastiska sjukgymnast och fick en välbehövlig spark i arslet
sedan dess har det varit hög prio på att hålla det där arslet i rörelse :-)
När arbetsdagen är slut går jag hem och äter något lätt 
vilar hjärnan en liten stund
sedan går jag ut
Sjukgymnastens order i mars var att skaffa en stegräknare
det gjorde jag samma dag
Den är en fantastisk sporre för mig
jag får svart på vitt hur extremt stillasittande mitt liv är
det går inte att göra mitt jobb på något annat sätt än stilla och sittande
men det betyder att jag måste göra desto mer när jag är ledig
inte som jag gjort fram till i april i år
gå hem och svimma av...

Vikten har gått åt helvete
den mentala hälsan har inte varit på topp
den fysiska hälsan är inte heller så himla god visar det sig
Jag är nu mitt uppe i en beteendeförändring 
och det går bra
det går faktiskt bra...
Det tar en del tid
men jag kan inte tänka mig en bättre investering
än framtiden

Mina träningspass har blivit fler, något längre, något tuffare
Mina promenader har definitivt blivit fler och längre
Mitt ogenomtänkta ätande har blivit mer genomtänkt
Min vikt går långsamt men viktigast av allt: Nedåt
Min värsta trötthet har försvunnit
Jag orkar mer, både på jobbet och hemma
Mitt mål är att orka långt mycket mer än nu

Långsiktigt tänkande
en ny livsstil
små steg
men ändå 
steg
väldigt många steg :-)

Och annars...
Lite lätt 40-årskris
Tankeväckare 
Minnesvandringar
Går och tittar på filmen "Återträffen" och har sedan dess lite ont i hjärnan
den träffade strängar som inte har klingat av
Mitt liv började på så många sätt när jag var 19
Om ytterligare 20 snabba år är jag 60
Jag ser filmen "Timmarna" för kanske femtonde gången
för att jag vet att den väcker mig
och för att jag inte har råd att fortsätta sova
Clarissa berättar om stunden i henne ungdom när hon tänkte 
att nu börjar det, det här är början på lyckan, och det kommer mycket mer.
Långt senare förstod hon att det var där och då som lyckan var
Där och Då
och hon förstod det inte 

Det gör ont
men det är nödvändigt

Jag träffar vänner 
Jag funderar allvarligt på vilka vänner jag vill ha
Jag undrar en del över givande och tagande
Jobbet ger och jobbet tar
men jag lär mig i bland mer än jag lär ut

Jag löser lite av 40-årskrisen genom att planera för livet som 50-åring
Jag och ett par väl valda vänner ska då äntligen ge oss ut i världen
Vi ska bli damer i hatt
vi ska resa till olika europeiska länder
dricka vin och äta ost
vara störiga tanter som ingen orkar uppfostra
vi kommer att bete oss
med allt vad det innebär
Det känns lite bättre
och jag förstår att livet blir lite roligare
om man har något att drömma om

Av någon anledning 
är det just det här med drömmar
som den senaste tiden har väckt mitt aldrig särskilt djupt sovande känslomonster
Människor som uttrycker sina drömmar
och försöker leva sina drömmar
får mig att börja gråta
och det är förmodligen för att de påminner mig om
att jag inte har gjort allt jag kan
för att göra detsamma



30-årsåldern har varit himmel och helvete
Det här med att bläddra över till sidan 40 
är kanske inte så farligt
att jag inte ens vågar drömma om det

Om tre månader är det dags
då fyller jag 40
och det känns så välregisserat
att fylla 40 i en stad som jag drömt om att få se sedan jag var liten