När D öppnade köksfönstret i morse hoppade katten in :-)
Jag har gått i adoptionstankar hela dagen, och när katten åter igen kom in och hälsade på oss i kväll så kändes det helt självklart. Jag har till och med gett henne ett namn.
Men...
Vår käre fastighetsskötare och granne J kom ner för trappan medan vi studerade vår blivande familjemedlem som i sin tur studerade min sida av sängen, och D passade på att fråga om J möjligen kände till den här katten. Jodå... den tillhör tydligen familjen som nyligen flyttat in i huset mittemot....... Den är bra på att öppna dörrar och har tydligen blivit stamgäst på restaurangen vi delar gård med.
Okej... då vet vi i alla fall att den inte är hemlös.
Men jag kan inte låta bli att fundera över varför den nu för tredje gången varit och inspekterat vårt hem.
Jag vet.
Jag hade antagligen inte kunnat behålla henne.
Men ändå.
:-(
Det är i alla fall onsdag.
Och Gert fick inte följa med hem till Ann-Katrins gård.
Det är vi alla glada för.
Utom möjligen Gert.
Även om Ann-Katrin inte verkar ha koll på vad hon egentligen gör i programmet "Bonde söker fru", så hade hon i alla fall koll på den högst arrogante och vidrigt självgode Gert.
Tyvärr såg hon inte vilken pärla hon missade när hon skickade hem Roger. "Jag är väl ingen charmör", sade han ödmjukt och sorgset...... men det är han visst. Och jag hoppas att han får många kärleksbrev från kvinnor som suttit framför TV:n och sett det som Ann-Katrin inte såg.
"Suuupärhaarrliga tjjaaejör"
tjatar jättegarvet Johan
och jag ser bara att en av dem är något mera kortklippt än de andra
men det är också allt.
onsdag 27 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
Oväntat besök
Vi har visserligen träffats förr, men inte så här. En morgon satt hon (jag tror i alla fall att det är en hon) utanför köksfönstret och ropade.
Vi har även kelat några gånger ute på gården.
Men i dag blev det lite mer familjärt, då hon helt sonika valde att kliva in genom köksfönstret och ta en husesyn. Sjävklart. Svansen i vädert. Rum efter rum. Inspektion av kakelugnen i skrivarlyan. Det verkade godkänt. Jag tror hon vill bo här. Jag vill att hon ska bo här. Hur vet man om hon är hemlös eller inte?
Just det... en annan liten detalj också. Jag är ju en aningens allergisk också....
Men ändå :-)
Vi har även kelat några gånger ute på gården.
Men i dag blev det lite mer familjärt, då hon helt sonika valde att kliva in genom köksfönstret och ta en husesyn. Sjävklart. Svansen i vädert. Rum efter rum. Inspektion av kakelugnen i skrivarlyan. Det verkade godkänt. Jag tror hon vill bo här. Jag vill att hon ska bo här. Hur vet man om hon är hemlös eller inte?
Just det... en annan liten detalj också. Jag är ju en aningens allergisk också....
Men ändå :-)
lördag 23 oktober 2010
Födelsedag :-)
Torsdag morgon, vaknar av att D står och sjunger bredvid sängen, med fullpackad frukostbricka i händerna, ett tänt ljus som lyser gloria kring denna redan så fulländade uppenbarelse :-)
Jag fick order om att ta mig till skrivalyan där paket väntade, och pyntet längs vägen visade att Prins Pia firar kunglig födelsedag!
Jag fick order om att ta mig till skrivalyan där paket väntade, och pyntet längs vägen visade att Prins Pia firar kunglig födelsedag!
Jag är inte den som stressar, så jag vägrade slita upp alla paket på en gång, till D:s stora förtret. Våg möter Vädur, en underbar kombination ;-) Jag vill liksom inte att allt ska ta slut på en gång, så jag valde att spara två paket till efter jobbet.
De två första jag öppnade innehöll dvd-boxen "Helt hysteriskt" som jag länge önskat mig och så en Jane Austen-dokumentär jag aldrig sett.
Senare på dagen öppnade jag de andra paketen, och fick först en prinsmössa (Svea) som jag hade på mig när jag slumrade en stund på soffan en stund senare, och sen räddade D min vinter! Jag har som bekant vuxit ur förra vinterns garderob och har funderat lite över hur mycket jag kommer att frysa den här vintern vid Vättern... nu behöver jag inte bekymra mig länge. D hade lyckats köpa precis den jacka jag stått och drömt om i affären (fast det visste inte hon) men som jag själv inte haft råd med. Jag vill egentligen inte ta emot dyra presenter, men den här behåller jag, för jag behöver den verkligen och jag älskar den! :-)
På min födelsedag finns bara ett alternativ:
En enda gång dittills hade jag fått uppleva snö på min födelsedag. Kan jag ha fyllt fem kanske? Några små flingor föll och familjen gick ut på terassen för att beskåda fenomenet. I år hände det igen, så jackan kunde inte ha kommit mer lägligt :-)
Efter en mysig och varm födelsedag blev det fredag, jobb och sen avslutningsvis en knapp timme terapi i Motala. Jag tog upp det som jag gått och funderat på ett tag nu, om att jag gärna vill försöka trappa ner på medicinen. Dels är det vikten, tretton jobbiga pluskilon på mindre än ett år, dels är det min dåliga sömn, men viktigast av allt är att jag mår tusan så mycket bättre nu. Jag känner att jag fått ett lugn sen vi flyttade, en chans att bygga upp en ny plattform och jag har faktiskt lyckats med det också. Jag har skurit av sådant som höll mig nere, t ex människor som förväntade sig mer än jag kunde vara. Jag har ett hem jag älskar, en stad jag stormtrivs i, ett jobb jag går till med glädje. Jag har börjat träna och känner hur bra jag mår av det, jag har börjat glädjas åt det lilla igen. Det finns så mycket tid här, så mycket lugn, och det påverkar mig. Jag kan sitta i min skrivarlya med tända ljus och bara vara, lyssna på musik, lösa svåra sudokun :-) Sådan ro har jag inte känt på...... ja..... har jag någonsin? Mina panikreaktioner blir allt mer sällsynta och det är ingen ledsen för.
Jag har just nu alla förutsättningar för att klara mig utan medicin, det är i alla fall vad jag tror, och min terapeut höll med mig. Hon skulle lägga fram det så bra som möjligt för läkaren, så får jag se vad de eventuellt har för svar till mig om en vecka. Jag vet att det är omöjligt att förutse hur jag kommer att reagera och må, men jag vill så gärna försöka. Jag vill inte gå upp vartenda kilo jag en gång lyckats göra mig av med, det ger mig bara ångest. Och jag vill känna att jag går på äkta bränsle, att det är min egen lycka och inte någon kemikalisk effekt jag känner.....
I dag, lördag, vaknade jag strax efter kl 12. Då hade jag sovit ca 13 timmar! I min släkt kan man verkligen sova :-) Jag har längtat efter en riktigt sovmorgon, och nu fick jag den med råge. Tror det får bli en riktigt slappardag, med pannkaka till middag och chips till kvällsmat (och så skyller jag eventuell viktuppgång på cymbalta i morgon!)
Regnet har för sköljt bort alla spår av snö, och det är en dag då jag mer än vanligt önskar att jag inte vore allergisk..... tänk att få ta in den där grå mysiga gårdskatten som jag blivit så förtjust i och bara mysa ner i soffan :-) En medicin mot allergi skulle jag kunna tänka mig att betala ett par kilo för.
onsdag 20 oktober 2010
KMA AF!!
Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, luften, temperaturen, den sänkta kravribban från alla otäcka sommarfreaks, lugnet, klarheten och till och med mörkret.
Men på mitt jobb är jag väldigt ensam om detta... Höstdepressionen sprider sig som ett gift. Uppgivenhet, trötthet, den negativa energin som smittar värre än virus.
Jag försöker hålla det hela på avstånd, försöker hålla mig undan de värst drabbade för att inte dras med på gnälltåget, men var jag än vänder mig i lokalerna så hör jag det ständiga "Åh fy faaan" från någon av kollegorna. Jag lessnar också...
Lessnar på att försöka hålla humöret uppe såväl på mig själv som på andra.
Efter möte med AF och AME lessnade jag ännu mer.
Min handläggare på AF är lite skum, i bland är han så förstående och bra, men det kan vända när som helst.
Jag tycker att jag har gjort massa framsteg senaste tiden.
Jag jobbar varje dag, jag gnäller inte över några arbetsuppgifter, jag går och tränar två gånger i veckan, jag försöker hålla mig vaken resten av dagen här hemma och har till och med lyckats renovera lite möbler på fritiden.
AF-gubben säger då "om du börjar träna mycket så kommer du nog att märka resultat på både trötthet och vikt".
Gubbjävel.... Jag tränar och äter bra och går ändå upp minst ett kilo i månaden pga min medicin. Mina sömnproblem beror också på min medicin. Detta har jag informerat om, men det verkar ändå som att han misstror mig.
"Vad gör du när du inte tränar då?" frågar han sen, med ett flin som verkar säga "du ligger väl hemma på soffan och äter chips din lata jävel".
Jag svarade att "då gör jag resten", dvs tvättar, städar, plockar med diskmaskinen, handlar, lagar mat och försöker få vardagen att fungera.
Jag tycker att jag gör stora framsteg, jag tycker att jag är skitduktig som går och tränar fyra timmar i veckan, jag tycker att jag kan få någon form av uppmuntan i stället för att bli misstrodd....
Nu ska jag känna mig motiverad att gå upp en timme tidigare from den första november. Ooo ja.
Men vi ska i alla fall börja med nåt som känns riktigt kul på AME. I vinter ska vi tillverka lite enklare saker som vi ska skicka till barnen i vänkommunen i Lettland. Det kommer att bli små hyllor, figursågade som blommor, kronor, nallar etc. Vi ska även göra speglar, klossar och docksängar till barnen, och det tycker jag ska bli jättekul. Det här är går ju till väldigt fattiga människor, barn som kanske inte har en enda leksak... Tydligen har ingen nappat på den här idén bland tidigare deltagare, så min handledare blev väldigt glad när jag hängde på i går. Självklart ska barnen ha lite rojalistiska speglar och hyllor! Prins Pia till er tjänst :-)
Bönderna söker vidare i kväll. Är mest nyfiken på hur stackars Ann-Katrin ska lyckas hitta ett någorlunda vettigt gäng att bjuda med sig hem! Vilka skumma snubbar hon hade hittat! Jag hade varit livrädd för att sitta ensam med vissa av dem! Kommer nu inte i håg vad han hette, men det var en man i gänget som jag måste hålla tummarna för... När Ann-Katrin undrade om han hade någon fråga till henne, och han efter viss betänketid fick fram: "Joo.... jag har en fråga som jag vill ställa till dig .......................... är du född i Skåne?"
Underbart! Det såg ut som om han tänkte fråga ungefär: "Har du något emot att jag suttit på kåken i fyra år", men så kom den minst lika viktiga frågan.... "är du född i Skåne"! :-)
Här hemma låg en lapp från D på köksbordet när jag kom hem för en stund sen. "Är på hemligt uppdrag".
Det kan ha något med morgondagens datum att göra.... möjligen ;-)
Jag har sagt att det enda jag vill ha är prinsesstårta (what else) och en dag med min egen prinsessa :-)
Lev väl där ute gott folk, låt inte mörkret ta er!
Men på mitt jobb är jag väldigt ensam om detta... Höstdepressionen sprider sig som ett gift. Uppgivenhet, trötthet, den negativa energin som smittar värre än virus.
Jag försöker hålla det hela på avstånd, försöker hålla mig undan de värst drabbade för att inte dras med på gnälltåget, men var jag än vänder mig i lokalerna så hör jag det ständiga "Åh fy faaan" från någon av kollegorna. Jag lessnar också...
Lessnar på att försöka hålla humöret uppe såväl på mig själv som på andra.
Efter möte med AF och AME lessnade jag ännu mer.
Min handläggare på AF är lite skum, i bland är han så förstående och bra, men det kan vända när som helst.
Jag tycker att jag har gjort massa framsteg senaste tiden.
Jag jobbar varje dag, jag gnäller inte över några arbetsuppgifter, jag går och tränar två gånger i veckan, jag försöker hålla mig vaken resten av dagen här hemma och har till och med lyckats renovera lite möbler på fritiden.
AF-gubben säger då "om du börjar träna mycket så kommer du nog att märka resultat på både trötthet och vikt".
Gubbjävel.... Jag tränar och äter bra och går ändå upp minst ett kilo i månaden pga min medicin. Mina sömnproblem beror också på min medicin. Detta har jag informerat om, men det verkar ändå som att han misstror mig.
"Vad gör du när du inte tränar då?" frågar han sen, med ett flin som verkar säga "du ligger väl hemma på soffan och äter chips din lata jävel".
Jag svarade att "då gör jag resten", dvs tvättar, städar, plockar med diskmaskinen, handlar, lagar mat och försöker få vardagen att fungera.
Jag tycker att jag gör stora framsteg, jag tycker att jag är skitduktig som går och tränar fyra timmar i veckan, jag tycker att jag kan få någon form av uppmuntan i stället för att bli misstrodd....
Nu ska jag känna mig motiverad att gå upp en timme tidigare from den första november. Ooo ja.
Men vi ska i alla fall börja med nåt som känns riktigt kul på AME. I vinter ska vi tillverka lite enklare saker som vi ska skicka till barnen i vänkommunen i Lettland. Det kommer att bli små hyllor, figursågade som blommor, kronor, nallar etc. Vi ska även göra speglar, klossar och docksängar till barnen, och det tycker jag ska bli jättekul. Det här är går ju till väldigt fattiga människor, barn som kanske inte har en enda leksak... Tydligen har ingen nappat på den här idén bland tidigare deltagare, så min handledare blev väldigt glad när jag hängde på i går. Självklart ska barnen ha lite rojalistiska speglar och hyllor! Prins Pia till er tjänst :-)
Bönderna söker vidare i kväll. Är mest nyfiken på hur stackars Ann-Katrin ska lyckas hitta ett någorlunda vettigt gäng att bjuda med sig hem! Vilka skumma snubbar hon hade hittat! Jag hade varit livrädd för att sitta ensam med vissa av dem! Kommer nu inte i håg vad han hette, men det var en man i gänget som jag måste hålla tummarna för... När Ann-Katrin undrade om han hade någon fråga till henne, och han efter viss betänketid fick fram: "Joo.... jag har en fråga som jag vill ställa till dig .......................... är du född i Skåne?"
Underbart! Det såg ut som om han tänkte fråga ungefär: "Har du något emot att jag suttit på kåken i fyra år", men så kom den minst lika viktiga frågan.... "är du född i Skåne"! :-)
Här hemma låg en lapp från D på köksbordet när jag kom hem för en stund sen. "Är på hemligt uppdrag".
Det kan ha något med morgondagens datum att göra.... möjligen ;-)
Jag har sagt att det enda jag vill ha är prinsesstårta (what else) och en dag med min egen prinsessa :-)
Lev väl där ute gott folk, låt inte mörkret ta er!
torsdag 14 oktober 2010
lite ditt, lite vitt o lite datt
Om någon undrar vad jag pysslar med här hemma så har det i alla fall de senaste veckorna handlat om det här... Ett gammalt slitet skrivbord, som min kära mamma hittade på Blocket, har gjorts om till något som jag gärna inbillar mig att Jane Austen hade kunnat trivas med :-)
Jag ber om ursäkt för de taskiga vinklarna och de högst oarrangerade bilderna, men nåt annat har jag bara inte haft ork till!
Och befriad från surgubbe vågar jag äntligen använda stereon.
Ett gammalt slitet sideboard, som jag köpte från mitt jobb, har fått samma behandling och ska, så fort det har torkat, ställas på plats mellan våra läsfåtöljer. Precis plats för två koppar fika och några böcker.
(Bild från jobbet)
(Bild från verkstaden, även känd som min lilla skrivarlya)
Jag ber om ursäkt för de taskiga vinklarna och de högst oarrangerade bilderna, men nåt annat har jag bara inte haft ork till!
Det har blivit höst i paradiset...
...så jag stannar inne och tänder i spisen :-)
Och befriad från surgubbe vågar jag äntligen använda stereon.
Av någon anledning passar rösterna från mitt 80-tal så väldigt bra på hösten...
Kanske för att Annie Lennox då tog mig genom mörka dagar och kvällar.
Kanske för att jag var (och fortfarande är) lite kär i Alison Moyet
Missförstå mig inte, jag vill inte för en enda dag återvända till 80-talet, men när det gäller musik så.... var det faaan bättre förr! :-)
Min bästa höst-tröst...
onsdag 13 oktober 2010
Dags igen!
Jäklar vad dagarna har passerat fort sista tiden... Det är redan dags för del 2 av Bonde söker fru. Jag hade hoppats på att få följa sköningen med amazonen, han som letar pannkaksbrud, men så blev det alltså inte.
Hur som helst, i kväll är det dags för bönderna att möta sina brevskrivare och det brukar bli precis så pinsamt att jag knappt klarar av att titta (minns Fredrik och Roger och tystnaden!).
D och jag har varit i Småland över helgen, hos mina föräldrar. Så mysigt att träffa familjen, det är inte så väldigt ofta som vi alla är samlade... God mat, goa brorsbarn - om än något för morgonpigga för en trött gammal faster, och en härlig helg som gick alldeles för fort. Måndag morgon fick jag kämpa hårt för att hålla mig vaken hela vägen tillbaka till Vadstena, och eftermiddagen på jobbet var lite seg. När jag kom hem hittade jag D under en massa filtar i soffan, sött sussande, och jag svimmade av där bredvid :-)
Mitt i veckan nu och jag börjar så sakta piggna till. Jag har slipat ett litet bord i dag, som jag köpte på mitt jobb förra veckan, och i kväll har jag grundmålat det. Ska bli samma färg som mitt skrivbord. Detta lilla bord blir ett avlastningsbord som precis får plats mellan läsfåtöljerna, perfekt för två koppar och några böcker. Bilder kommer nog när jag blivit ännu något piggare ;-)
Glöm nu inte att titta på "Bonden"! Börjar alldeles strax! :-)
Hur som helst, i kväll är det dags för bönderna att möta sina brevskrivare och det brukar bli precis så pinsamt att jag knappt klarar av att titta (minns Fredrik och Roger och tystnaden!).
D och jag har varit i Småland över helgen, hos mina föräldrar. Så mysigt att träffa familjen, det är inte så väldigt ofta som vi alla är samlade... God mat, goa brorsbarn - om än något för morgonpigga för en trött gammal faster, och en härlig helg som gick alldeles för fort. Måndag morgon fick jag kämpa hårt för att hålla mig vaken hela vägen tillbaka till Vadstena, och eftermiddagen på jobbet var lite seg. När jag kom hem hittade jag D under en massa filtar i soffan, sött sussande, och jag svimmade av där bredvid :-)
Mitt i veckan nu och jag börjar så sakta piggna till. Jag har slipat ett litet bord i dag, som jag köpte på mitt jobb förra veckan, och i kväll har jag grundmålat det. Ska bli samma färg som mitt skrivbord. Detta lilla bord blir ett avlastningsbord som precis får plats mellan läsfåtöljerna, perfekt för två koppar och några böcker. Bilder kommer nog när jag blivit ännu något piggare ;-)
Glöm nu inte att titta på "Bonden"! Börjar alldeles strax! :-)
onsdag 6 oktober 2010
Viktigt meddelande! Viktigt meddelande! Viktigt meddelande!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
Snart börjar "Bonde söker fru"!
tisdag 5 oktober 2010
Drömmar och verklighet
Biverkan av Cymbalta: "Abnorma drömmar". (enligt FASS)
Tell me about it.
Jag vaknar varje morgon, helt utmattad, av ännu ett avsnitt ur min egen drömfilm... Långfilmsmanus, så detaljrika, så realistiska i bland att det tar mer än en dag i vaket tillstånd för att komma ur känslan jag vaknar med. Människor jag inte mött på kanske 20 år, än mindre ägnat en tanke, är plötsligt där och härjar med mig.
Människor som en gång funnits i mitt liv, människor jag velat glömma för att jag bara inte orkar tänka på dem.... de hemsöker mig nattetid och jag kan inte låta bli att undra varför.
Mer än en morgon har jag vaknat i panik över att D har lämnat mig, och är lika lycklig varje gång jag ser att hon faktiskt är kvar.
Abnorma drömmar.
Jag gör vad jag kan för att hålla mig till här och nu.
Ett utmärkt sätt att fånga nuet är att åka ut i skogen. I söndags packade vi (mest D) korgar och ryggsäckar och åkte ut med målet att plocka massa trattkantareller.
Vi hittade inte en enda.
Men det gjorde inte så mycket.
Inte när skogen dukade upp dessa delikatesser i stället.:
D har en förmåga att göra det där lilla extra, att ur ingenting trolla fram en fest... Hon gillar inte att jämföras med muminmamman, och det är sant, hon är av ett annat släkte (mymlan och mumriksläktet), men det finns ändå något där som minner om mamman... väskan full av sånt som är bra att ha :-)
När vi hittat en fin plats för lunch fixade hon fram kycklingsallad med goda tillbehör och sen en helt underbar efterrätt som hon bakat i hop på morgonen medan jag låg och sov. Grädden måste förstås vara alldeles nyvispad och självklart tar man då den näst minsta margretheskålen med sig ut i naturen ;-)
Det blev en riktigt fin dag, med oväntat byte, och jag kände mig alldeles lycklig och framför allt utvilad, för första gången på hela veckan. Skönt.
Den här veckan har börjat bra. Jag kommer till jobbet utan att springa direkt in i en negativ vägg i form av Knäckehäxa, och möts i stället av glada miner och en och annan kram :-)
Gymade i går, kunde öka motståndet litegrann och jag känner att det hjälper, att det höjer mitt humör ännu ett snäpp. När jag kom hem grundmålade jag det gamla skrivbordet som mamma hittade åt mig på blocket i våras, och i dag målade jag första vändan i antikvitt. Jag hoppas det blir bra, men jag är förstås aldrig riktigt nöjd med det jag gör.... det kan alltid göras bättre.
I morgon ska jag som jag skrev i förra inlägget äntligen gå och klippa mig. Det behövs, kan man lugnt säga. Jag är inte van att gå omkring med tofs och jag inser att de som lärt känna mig här tror att det är.... jag. Det är det verkligen inte, men jag har liksom inte haft råd, och ärligt talat har det varit ganska skönt att bara strunta i allt vad styling och fåfänga heter och bara trycka på sig en keps. Folk här verkar inte bry sig så värst mycket, eller så är det ännu en bivkerkan av min medicin..... att jag faktiskt inte bryr mig så mycket själv...
Nu längtar jag ändå efter att ha en frisyr, och hoppas nu bara att frisören inte misstar mig för en sån däringa..... tjej! :-)
Tell me about it.
Jag vaknar varje morgon, helt utmattad, av ännu ett avsnitt ur min egen drömfilm... Långfilmsmanus, så detaljrika, så realistiska i bland att det tar mer än en dag i vaket tillstånd för att komma ur känslan jag vaknar med. Människor jag inte mött på kanske 20 år, än mindre ägnat en tanke, är plötsligt där och härjar med mig.
Människor som en gång funnits i mitt liv, människor jag velat glömma för att jag bara inte orkar tänka på dem.... de hemsöker mig nattetid och jag kan inte låta bli att undra varför.
Mer än en morgon har jag vaknat i panik över att D har lämnat mig, och är lika lycklig varje gång jag ser att hon faktiskt är kvar.
Abnorma drömmar.
Jag gör vad jag kan för att hålla mig till här och nu.
Ett utmärkt sätt att fånga nuet är att åka ut i skogen. I söndags packade vi (mest D) korgar och ryggsäckar och åkte ut med målet att plocka massa trattkantareller.
Vi hittade inte en enda.
Men det gjorde inte så mycket.
Inte när skogen dukade upp dessa delikatesser i stället.:
D har en förmåga att göra det där lilla extra, att ur ingenting trolla fram en fest... Hon gillar inte att jämföras med muminmamman, och det är sant, hon är av ett annat släkte (mymlan och mumriksläktet), men det finns ändå något där som minner om mamman... väskan full av sånt som är bra att ha :-)
När vi hittat en fin plats för lunch fixade hon fram kycklingsallad med goda tillbehör och sen en helt underbar efterrätt som hon bakat i hop på morgonen medan jag låg och sov. Grädden måste förstås vara alldeles nyvispad och självklart tar man då den näst minsta margretheskålen med sig ut i naturen ;-)
Det blev en riktigt fin dag, med oväntat byte, och jag kände mig alldeles lycklig och framför allt utvilad, för första gången på hela veckan. Skönt.
Den här veckan har börjat bra. Jag kommer till jobbet utan att springa direkt in i en negativ vägg i form av Knäckehäxa, och möts i stället av glada miner och en och annan kram :-)
Gymade i går, kunde öka motståndet litegrann och jag känner att det hjälper, att det höjer mitt humör ännu ett snäpp. När jag kom hem grundmålade jag det gamla skrivbordet som mamma hittade åt mig på blocket i våras, och i dag målade jag första vändan i antikvitt. Jag hoppas det blir bra, men jag är förstås aldrig riktigt nöjd med det jag gör.... det kan alltid göras bättre.
I morgon ska jag som jag skrev i förra inlägget äntligen gå och klippa mig. Det behövs, kan man lugnt säga. Jag är inte van att gå omkring med tofs och jag inser att de som lärt känna mig här tror att det är.... jag. Det är det verkligen inte, men jag har liksom inte haft råd, och ärligt talat har det varit ganska skönt att bara strunta i allt vad styling och fåfänga heter och bara trycka på sig en keps. Folk här verkar inte bry sig så värst mycket, eller så är det ännu en bivkerkan av min medicin..... att jag faktiskt inte bryr mig så mycket själv...
Nu längtar jag ändå efter att ha en frisyr, och hoppas nu bara att frisören inte misstar mig för en sån däringa..... tjej! :-)
lördag 2 oktober 2010
Veckorapport, för den som undrar
Fredag - smärtfritt möte med AF, roadtrip till Göteborg, D hängde med till Borås. Kramkalas med M&M och deras smärtsamt söta småttingar, sen åkte oartiga jag direkt till Linné för middag med mor o far o deras vänner. Kyparen hade stort hjärta och bjöd mig på dessert, av den anledning att jag måste stå ut med att vara dotter till min mor ;-)
Lördag - Bokmässa. Siktade på kl 9, landade kl 11.30, tre trasiga hissar, en blöt vänsterfot och fyra bajsblöjor senare.
Mycket av allt - mycket folk, mycket varmt, mycket mumin, mycket dyrt, mycket nöjd, mycket pank, mycket trött.
Kväll hos familjen M - Mr M väntade med mat och en enorm kladdkaka, bakad av tre sorters choklad, i tre skikt. Mycket gott, mycket mätt, mycket mycket nöjd med Miss M:s val av man :-)
Cigarill med denne man en trappa upp, firandet av lilla Norpans födelse. Smak av pyton. Lilla Norpan självklart värd uppoffringen.
Söndag - Otippad fribiljett till bokmässan (tack bästa C!), förhandling mellan M&M med lyckad utgång - Miss M och lilla Norpan fick följa med mig :-)
Något mindre varmt, mindre trångt, mera pank, mera nöjd.
Kväll i soffan, kladdkakan, bakad av tre sorters choklad, i tre skikt, smakade om möjligt ännu bättre...
Måndag - Tidig morgon, mycket trött, kramades hejdå, tog mig till rätt optiker i Borås och hittade D, kom hem 40 minuter innan jag skulle börja jobba.
Taktik för dagen - stanna inte upp - då somnar jag!
Att landa i soffan på kvällen..... inget annat än ljuvligt.
Tisdag - Jobb - knäckehäxa on crack??? Hon log och skämtade och skrattade och allt var mycket märkligt... Efter jobbet åkte jag direkt till gymet.
Onsdag - Knäckehäxan back in business och välkommen träningsvärk.
Nedräkning - EN vecka kvar till "Bonde söker fru".
Torsdag - Möte med läkare och terapeut. Bokning av klipptid (något jag funderat på i ett halvår, man ska inte stressa, "Blixten" är inte mitt andra namn)
Fredag - Jag nås av nyheten att knäckehäxan gör sin sista dag på AME i dag. Kaka till kaffet.
Gymar efter jobbet, landar i soffan, slumrar en stund, kryper upp i läsfåtöljen med Maria Gripe. I bokform. Så klart.
Lördag - Äntligen sovmorgon. Kolaseg fram till eftermiddagen. Bär ut skrivbordet på gården och slipar. Bär in skrivbordet, landar åter i soffan. Blogguppdaterar till Tipslördag. Sätter punkt.
Lördag - Bokmässa. Siktade på kl 9, landade kl 11.30, tre trasiga hissar, en blöt vänsterfot och fyra bajsblöjor senare.
Mycket av allt - mycket folk, mycket varmt, mycket mumin, mycket dyrt, mycket nöjd, mycket pank, mycket trött.
Kväll hos familjen M - Mr M väntade med mat och en enorm kladdkaka, bakad av tre sorters choklad, i tre skikt. Mycket gott, mycket mätt, mycket mycket nöjd med Miss M:s val av man :-)
Cigarill med denne man en trappa upp, firandet av lilla Norpans födelse. Smak av pyton. Lilla Norpan självklart värd uppoffringen.
Söndag - Otippad fribiljett till bokmässan (tack bästa C!), förhandling mellan M&M med lyckad utgång - Miss M och lilla Norpan fick följa med mig :-)
Något mindre varmt, mindre trångt, mera pank, mera nöjd.
Kväll i soffan, kladdkakan, bakad av tre sorters choklad, i tre skikt, smakade om möjligt ännu bättre...
Måndag - Tidig morgon, mycket trött, kramades hejdå, tog mig till rätt optiker i Borås och hittade D, kom hem 40 minuter innan jag skulle börja jobba.
Taktik för dagen - stanna inte upp - då somnar jag!
Att landa i soffan på kvällen..... inget annat än ljuvligt.
Tisdag - Jobb - knäckehäxa on crack??? Hon log och skämtade och skrattade och allt var mycket märkligt... Efter jobbet åkte jag direkt till gymet.
Onsdag - Knäckehäxan back in business och välkommen träningsvärk.
Nedräkning - EN vecka kvar till "Bonde söker fru".
Torsdag - Möte med läkare och terapeut. Bokning av klipptid (något jag funderat på i ett halvår, man ska inte stressa, "Blixten" är inte mitt andra namn)
Fredag - Jag nås av nyheten att knäckehäxan gör sin sista dag på AME i dag. Kaka till kaffet.
Gymar efter jobbet, landar i soffan, slumrar en stund, kryper upp i läsfåtöljen med Maria Gripe. I bokform. Så klart.
Lördag - Äntligen sovmorgon. Kolaseg fram till eftermiddagen. Bär ut skrivbordet på gården och slipar. Bär in skrivbordet, landar åter i soffan. Blogguppdaterar till Tipslördag. Sätter punkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)