Födelsedag :-)

Torsdag morgon, vaknar av att D står och sjunger bredvid sängen, med fullpackad frukostbricka i händerna, ett tänt ljus som lyser gloria kring denna redan så fulländade uppenbarelse :-)
Jag fick order om att ta mig till skrivalyan där paket väntade, och pyntet längs vägen visade att Prins Pia firar kunglig födelsedag!

Jag är inte den som stressar, så jag vägrade slita upp alla paket på en gång, till D:s stora förtret. Våg möter Vädur, en underbar kombination ;-) Jag vill liksom inte att allt ska ta slut på en gång, så jag valde att spara två paket till efter jobbet.

De två första jag öppnade innehöll dvd-boxen "Helt hysteriskt" som jag länge önskat mig och så en Jane Austen-dokumentär jag aldrig sett.

Senare på dagen öppnade jag de andra paketen, och fick först en prinsmössa (Svea) som jag hade på mig när jag slumrade en stund på soffan en stund senare, och sen räddade D min vinter! Jag har som bekant vuxit ur förra vinterns garderob och har funderat lite över hur mycket jag kommer att frysa den här vintern vid Vättern... nu behöver jag inte bekymra mig länge. D hade lyckats köpa precis den jacka jag stått och drömt om i affären (fast det visste inte hon) men som jag själv inte haft råd med. Jag vill egentligen inte ta emot dyra presenter, men den här behåller jag, för jag behöver den verkligen och jag älskar den! :-)

På min födelsedag finns bara ett alternativ:

En enda gång dittills hade jag fått uppleva snö på min födelsedag. Kan jag ha fyllt fem kanske? Några små flingor föll och familjen gick ut på terassen för att beskåda fenomenet. I år hände det igen, så jackan kunde inte ha kommit mer lägligt :-)

Efter en mysig och varm födelsedag blev det fredag, jobb och sen avslutningsvis en knapp timme terapi i Motala. Jag tog upp det som jag gått och funderat på ett tag nu, om att jag gärna vill försöka trappa ner på medicinen. Dels är det vikten, tretton jobbiga pluskilon på mindre än ett år, dels är det min dåliga sömn, men viktigast av allt är att jag mår tusan så mycket bättre nu. Jag känner att jag fått ett lugn sen vi flyttade, en chans att bygga upp en ny plattform och jag har faktiskt lyckats med det också. Jag har skurit av sådant som höll mig nere, t ex människor som förväntade sig mer än jag kunde vara. Jag har ett hem jag älskar, en stad jag stormtrivs i, ett jobb jag går till med glädje. Jag har börjat träna och känner hur bra jag mår av det, jag har börjat glädjas åt det lilla igen. Det finns så mycket tid här, så mycket lugn, och det påverkar mig. Jag kan sitta i min skrivarlya med tända ljus och bara vara, lyssna på musik, lösa svåra sudokun :-)  Sådan ro har jag inte känt på...... ja..... har jag någonsin? Mina panikreaktioner blir allt mer sällsynta och det är ingen ledsen för.

Jag har just nu alla förutsättningar för att klara mig utan medicin, det är i alla fall vad jag tror, och min terapeut höll med mig. Hon skulle lägga fram det så bra som möjligt för läkaren, så får jag se vad de eventuellt har för svar till mig om en vecka. Jag vet att det är omöjligt att förutse hur jag kommer att reagera och må, men jag vill så gärna försöka. Jag vill inte gå upp vartenda kilo jag en gång lyckats göra mig av med, det ger mig bara ångest. Och jag vill känna att jag går på äkta bränsle, att det är min egen lycka och inte någon kemikalisk effekt jag känner.....

I dag, lördag, vaknade jag strax efter kl 12. Då hade jag sovit ca 13 timmar! I min släkt kan man verkligen sova :-)  Jag har längtat efter en riktigt sovmorgon, och nu fick jag den med råge. Tror det får bli en riktigt slappardag, med pannkaka till middag och chips till kvällsmat (och så skyller jag eventuell viktuppgång på cymbalta i morgon!)

Regnet har för sköljt bort alla spår av snö, och det är en dag då jag mer än vanligt önskar att jag inte vore allergisk..... tänk att få ta in den där grå mysiga gårdskatten som jag blivit så förtjust i och bara mysa ner i soffan :-) En medicin mot allergi skulle jag kunna tänka mig att betala ett par kilo för.