söndag 25 november 2012

Slutet är nära

Även om känslan i bland är den totalt motsatta
så går det nästan skrämmande fort nu mot slutet av min utbildning
det är inte särskilt många veckor kvar...
Jag förstod väldigt tidigt att det skulle bli jobbigt att sluta
svårt att säga tack och hej
för jag har haft den stora glädjen att få lära känna helt underbara människor
i skåne
tänk att man faktiskt kan lyckas med sådant
i min ålder
och i skåne
! ! !

Jag behövde det här året
på så många sätt
Jag behövde en yrkesutbildning
Jag behövde få se att jag klarar av att studera
Jag behövde få en total nystart
Jag behövde träffa helt nya människor
Jag behövde bli sedd för den jag är i dag
och inte bara som den jag har varit...

Det är med blandade känslor jag ser fram emot slutet
Jag ser fram emot att göra något nyttigare än att sitta still mellan Helsingborg och Göteborg 6 timmar i veckan...
Jag ser fram emot att byta "helgbo" till "sambo"
Jag ser fram emot att få packa upp väskan och slänga den långt in i garderoben
Jag ser fram emot att återvända till ett yrkesliv
samtidigt som det sistnämnda känns mer än en liten aning skrämmande

PRESTATIONSÅNGEST

Verkligheten kallar
och jag vet inte om jag är redo...
Kommer jag att orka?
Kommer jag att fixa det?
Min ork har liksom inte helt kommit tillbaka efter sjukskrivningen
och enligt läkarna är det något man får leva med
att kroppen har tagit en viss skada
En trött trafiklärare
är en farlig trafiklärare
vi får väl se hur jag ska lösa det.....

2008 valde jag att säga upp mig i hopp om att därmed rädda mig själv från vansinnet
helt ovetande om att det stora vansinnet ännu inte hade drabbat mig
Det var ett annat jag 
i ett annat liv
Nu är det snart dags att bli knegare igen
få en inkomst som täcker mina utgifter för första gången på nästan fem år
DET ser jag sannerligen fram emot
Tänk att kunna köpa nya skor när de man har tar in vatten
Tänk att kunna gå till frisören precis när man vill och behöver
Tänk att slippa välja mellan att äta lunch och middag 
Tänk att ha råd att köpa huvudvärkstabletter
Tänk att få tillbaka lite värdighet
och den självklara bekvämlighet 
som pengar faktiskt kan ge
Jag har aldrig strävat efter ett liv i lyx
inte om man ser till den sortens lyx som pengar kan köpa
men jag lever med en stor lyx ändå
av den sort som pengar faktiskt inte kan köpa











...och katter ÄR kärlek :-)








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar