lördag 16 februari 2013

Och så lite mellodrama

Man kanske borde göra sin plikt som schlagernörd också...
Så här långt har jag följande att säga:

Caroline af Ugglas borde vara med varje år och leverera
-äkthet
-känsla
-gåshud
Den kvinnan har verkligen förmågan att beröra 
och det har jag berättat för henne
Kanske måste man ha fått ett par hugg i hjärtat för att förstå hennes storhet,
och i så fall är jag tacksam för mina törnar.....

Louise Hoffsten 
säger jag sen
snodde finalplatsen framför skrevgrävande Saadekopian 
och jag kunde somna med ett leende
Saadiekopior kommer och går
Hoffstenskan består

Cookies'N'Beans sjöng sig till en andra chans
De  borde också ha fått en finalplats direkt
Där har vi tre av Sveriges absolut häftigaste röster i en och samma grupp
men deras skivor har mycket starkare spår än "Burning flags"...
Lyssna bara på det här:



State of Drama är tävlingens hittills största överraskning för mig
för jag trodde inte att svenska folket skulle fatta
men det gjorde de
och "Falling" gick helt rättvist direkt till final!

Så långt handlar det om musik....på riktigt...
Sen finns det en annan del av tävlingen
där vuxenblöjor är en av ingredienserna

Sean Banan
som tidigare gett mig gråa hår
fick en ny innebörd för mig i årets festival
Mätningar som visar hur SD vinner fler och fler röster i vårt land
får mitt blod att frysa till is
Om jag ser Sean Banan som en finne i röven på SD och dess anhängare
så ser jag plötsligt ett geni
och en röst på honom 
känns som en röst på en bättre värld

I en bättre värld slipper vi gubbröra 
av den sort vi ser i bland när vi genomlider ESC
och skäms över att länder som Litauen ska "skoja till det lite".



Det är inte roligt
Det har aldrig varit roligt
Det kommer aldrig att bli roligt
I år kan det alltså vara vi som får europas tittare att borra ner sina ansikten i skämskudden som man MÅSTE ha i närheten i dessa sammanhang...

I en bättre värld röstas INTE whååå-ååå-ååÅÅåå-ååh-snubbar med sammetsögon vidare
trots att de ha sju dansare med sig
trots att de tar sig i skrevet
trots att de backas upp av sångare i kören när de själva inte kan göra två saker samtidigt
trots att de gör allt de kan för att bli lika "popjulör" som Saade himself när han vann med samma koncept
samma koreografi
sorry boys
vi har sett det förrut
vi har hört det förrut
och vi behöver inte se eller höra det igen

I övrigt har jag inte mycket att säga
mer än att man hinner tröttna både en och två gånger 
och att jag saknar den gamla modellen med EN enda mellokväll
men Gina gör ändå det hela uthärdligt...

Och så måste jag fråga
VAR ÄR CAROLA???



Ett favoritklipp som jag tar till när jag saknar henne för mycket
(vilket jag gör ganska ofta)

Jag veeeeet 
det är många som inte förstår mig
min mor är en av dem
men så länge jag förstår mig själv så spelar det inte någon större roll ;-)

"Tycke och smak, inget att säga något om"

sade en gång the one and only Margaretha Krook.
Och vem vågade någonsin säga emot henne?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar