söndag 17 november 2013

Strandminnen


Jo
jag har tänkt titta till bloggen
kanske till och med skriva ett par rader
men tiden
vad är det som händer med tiden?

Det mesta går till jobb
så klart
och sedan behöver jag verkligen sova
Jag har en liten familj jag gärna vill umgås med
och jag har trots allt några vänner kvar
som jag gärna vill behålla
men var är tiden?

Den finns inte i stan
den finns inte i vardagen
men jag fann den i stugan på stranden

Sällan har jag känt mig så smart som när jag gick där 
och hänfördes av havet, vindarna, vågorna

Vilken underbart briljant idé 
att ta time-out
och bara vara
Jag kände mig mycket nöjd
och jag kände mig mycket stolt

Det är svårt att tänka på så mycket annat
när man står vid ett hav
det är för stort, för starkt, för mäktigt
det vinner över mig

det är ungefär som att försöka beskriva kärlek

Det lilla huset på stranden gav mig tid
När jag vaknade på morgonen brydde jag mig inte om att titta på klockan
jag kände efter i stället
om jag ville gå upp 
eller ligga kvar
Längtan efter att få titta ut på havet och himlen var oftast för stark
Jag ville gå upp
Jag ville vara vaken
Jag ville vara där

Det finns inte ord för att måla bilden av den där veckan
men jag vårdar minnet inom mig
och återvänder dit när jag behöver
Jag hoppas att jag kan återvända på riktigt
nästa höst



MItt hem för en vecka






En vy att vakna till...
















Varje dag packade jag med mig kaffe och en bok och promenerade i väg



Ett omslag som matchade miljön :-)
















Vy från verandan 















Drivved

Drivcitron















En av alla underbara dagar på "min" strand















Den sista kvällen, som bjöd på de bästa vågorna....

Jag kom till stranden lördag kväll
åkte söndag förmiddag en vecka senare
Det var så lugnande att vakna de första dagarna
och veta att det fanns så mycket tid kvar
och när det blev dags att åka tillbaka till vardagen
så var jag nöjd med den tid jag faktiskt fått
Jag var så tacksam för 
vilan, vågorna, vindarna
och för känslan av att äntligen 
efter så lång tid
få känna mig vaken

* * * * * * * * * * * * * * *

Medan jag skriver det här sitter Squirrel i köket 
tillsammans med en vän
och planerar en resa till Dubai
de åker på fredag
och folk frågar om inte jag ska följa med....
Mitt svar säger det mesta, tänker jag:
"Mitt pass gick ut 1993".
Jag reser gärna
men på ett annat sätt
på mitt eget sätt









4 kommentarer:

  1. Du är absolutely fabulous Pia!

    SvaraRadera
  2. Vilken fin berättelse! Man blir lugn bara av att läsa den jue. =) Säg till om jag ska flyga förbi med en plåt "citrounmouffins" om du känner dig ensam under Dubaiveckan. Och hälsa lilla familjen.
    Hälsningar
    En vän med imaginary slängkappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. WC-anka-muffins är kanske inte det jag helst vill ha :-) Men tack ändå, du är världens bästa superhjälte....

      Radera