Tonårstider....

80-tal...... jag kan inte hjälpa det, jag gillar fortfarande mycket av den musik jag lyssnade på då... och just nu har jag hamnat i nåt slags nostaligträsk på You Tube :-)
Mamma köpte en Eurythmics-VHS till mig när hon var i London och jag fullkomligt älskade den... särskilt den här videon.... och framåt 2:25 får den som vill en förklaring ;-)

...det här var ingen vanlig syn vid den tiden, framför allt inte i byn där jag växte upp, även om jag var ett ufo i pappas slips och hatt på ett skoldisco. När "miracle of love" spelades visste jag att jag skulle få vänta länge länge...

I mitt identitetssökande famlade jag efter halmstrån. 

En granskning av VHS-bandet skulle säkert visa på slitage mellan 2:25 och 3:00.

Annie Lennox var inte bara en grym sångerska för mig...

(och i dag är det jag som får hjälpa storebror att knyta slipsen)

När Eurythmics återförenades för en världsturné och kom till Sverige lagom till min 25-årsdag gav jag mig själv en oförglömlig present :-)

-icke anträffbar-

Jag bryr mig inte om solen utanför. Jag är nog den enda.
Jag tar inte tag i det som måste göras. Jag är hopplös.
Jag har i stället begett mig till Rosengåva och vägrar nu åka hem.
Tänk om någon hade visat mig vägen dit i betydligt yngre år.
Hur hade det blivit då?

Jag hade känt igen mig.
Jag hade förstått att jag inte är den enda av mitt slag.
Jag hade blivit vanvettigt förälskad.
I stället drabbar det mig nu.
Det är aldrig för sent,
sägs det,
men jag önskar ändå att jag hade fått resa dit när jag behövde det som allra bäst...
Eller tänk
om det är
...nu?