Härdsmälta och saknad

NEJ säger jag!!

Det är inte lätt att åka från Gyllene Heden. I går var det Squirrel som hade packat väskan för några dagar i huvudstaden, och Tintin protesterade på sitt eget sätt...
Lilla kloka katt, hon förstår precis vad som väntar när vi människor börjar härja med hårtork och plattång och annat som indikerar att vi är på väg att bege oss hemifrån.
Hon tittar både vädjande och uppgivet på oss, och vi vill inget hellre än att stanna hemma hos henne.
I morse körde jag tidigt från Göteborg till Helsingborg, och Tintin gäspade lika stort som jag när klockan ringde vid fem... Varför gå upp mitt i natten när man kan ligga kvar och bara gosa??
Det är svårt att lämna henne ensam,
lika svårt varje gång.
I helgen tänkte vi att ja, varför inte ta med henne på en utflykt, så slipper hon vara ensam hemma. Lite sol och gräs och varma klippor, kan inte det vara mysigt som omväxling och kanske rent av lite spännande?
Tydligen inte.
Hon avskydde varje sekund!

Desto skönare för samvetet då, att hon får leva som innekatt.
Och eftersom hon avskyr andra pälsbeklädda djur så får det bli som ensam katt...
Tur är väl det,
jag skulle lätt kunna bli en crazy cat collector ;-)

Även om jag inte känner mig ett dugg redo att börja arbeta som trafiklärare så längtar jag till allt det här är över och jag kan landa på EN plats och ha ETT hem. Nu bor jag på två ställen och har mitt hem nedpackat på ett tredje. Det fungerar, men det är inte optimalt, särskilt inte för mig... mitt hem har alltid varit min borg :-)
Och saknaden jag känner så fort jag lämnat min söta lilla familj i Göteborg blir bara värre för varje gång...

Inte ett dugg redo, nej....
Om en vecka kommer våra första elever till Trafiklärarnas Trafikskola.
I huvudet råder kaos.
I kroppen smyger en panikattack omkring och bara väntar på att få leva ut i full kraft.
I hjärtat finns ingenting som säger mig att jag har valt rätt.

Det lär visa sig
Ganska snart

Usch

Och på tal om Usch
GRATTIS alla ni summerlööövers out there...
Solhelvetet steker
min hjärna smälter
och kunskapen som ska sättas på prov om två dagar
flyter bort från mig som lava...

Temperaturen
är väl ungefär det enda som är på topp i skåne i dag
och 22 mil härifrån anar jag att någon annan inte heller är helt nöjd.......

Fast det är klart, med världens bästa reservmatte på ingång så lär i alla fall den här lilla damen vara hur nöjd som helst i kväll :-)

Okej.... eller???

Okej
Jag var sjuk en vecka
sedan ledig i tre
det var inte så bra för mitt redan ganska usla minne och lokalsinne.

I dag var det skarpt läge i skolan
Jag gick dit i tro om att det skulle bli en ganska lugn dag
fick för mig att vi skulle ta tid på våra olika rundor
för det var liksom det jag hörde i går
men det var fel
I dag skulle våra lärare sitta och granska oss från baksätet
medan vi glada kandidater trädde in i våra lärar-elev-roller
och gav oss ut, helt oförberedda, i områden vi inte har rört oss i sedan februari....

Okej
Det är bara två veckor kvar till de riktiga elverna kommer
och allvaret börjar
det där som skrämmer mig mest av allt
och som hittills känts ganska avlägset
Nu händer det
Och jag har glömt bort ALLT.

Jag har glömt hur man hittar
Jag har glömt vad det är jag ska säga
Jag har glömt vad fan det är jag håller på med!

Någon - definitivt inte jag - sa i går: "Jag längtar till vi får våra egna elever".
Jag önskar att det var jag som sa det
Dessvärre
är jag fortfarande skräckslagen inför det faktum att jag snart sitter där på riktigt
med en riktig elev
som förväntar sig valuta för sina pengar

Hoppsan Kerstin

Okej
Jag fick höra att eleverna kommer att tycka om mig
det har jag hört förr...
men....
det är inte riktigt det som de stackarna betalar för :-)
Det vore väl himla bra om jag kunde lära dem någonting på vår trevliga lilla åktur!

Jag har två veckor på mig att lära mig ALLT jag glömt och MYCKET mer
samtidigt som jag pluggar till provet nästa vecka
och förbereder teorilektionen som jag ska hålla - om mörkerkörning
"mörkerkörning"
det kan man ju lugnt säga

Jag ska alltså transformeras från förvirrad halvsenil guldfisk
till faktaspäckad teoretisk teknisk praktisk och pedagogisk trafiklärare
på två veckor...

Okej???

Verkligheten och Verkliga Vänner

Nej men då är man tillbaka i den så kallade verkligheten igen
något motvilligt, måste jag säga.
Jag hade liksom börjat vänja mig vid att vara hemma
där jag visserligen inte bor
men där jag är hemma....
Nu är det tillbaka till skolbänken och resväskan igen
jag har verkligen inte längtat...
När kroppen får bestämma sover jag till lunchtid
och vakar in natten
det andra är emot min natur!

Mina tre lediga veckor har gett mig så mycket som jag däremot verkligen längtat efter...
att äntligen få tid för vänner jag aldrig hinner träffa,
att äntligen få sova ut,
att äntligen få en känsla av vardag och samboliv med Squirrel och Tintin...
och hela två biokvällar på en vecka :-)
Hungerspelen och The Amazing Spiderman (3D)
rekommenderas
båda två
Och tänk
efter ETT HELT JÄVLA ÅR av längtan fick jag äntligen träffa fruarna Gran och nytillskotten på farmen.
Nästan ett år efter vår senaste stund på tu kvinno hand fick jag äntligen en kväll på stan tillsammans med Mrs M :-)
och Bättmän The Gräjtest lyckades också slå sig fri för några timmar på de mysigaste uteserveringarna i stan...

mina fina
som oavsett tid och avstånd alltid finns så nära...

...det är den sortens vänner som är värda benämningen...

De här veckorna har jag befunnit mig i närheten av och även besökt platser där jag en gång
i ett annat liv
var tvungen att befinna mig för att bli en hel människa igen
Minnen jag inte trodde fanns kvar blixtrar förbi
och jag är så tacksam över att dessa platser
och människorna som jag mötte där
gjorde allt för att hjälpa mig komma tillbaka
och vidare i mitt liv....

Vem som helst kan drabbas av fysisk eller psykisk sjukdom
precis vem som helst
du
jag
vem som helst
Om det skulle vara din vän som drabbades
vem skulle du vilja vara då?
Om det var du själv
hur skulle du önska att dina vänner handlade?
Vem är du när det händer?
Vilken vän är du
när det verkligen gäller
för någon som du i dag kan säga att du skulle göra allt för?

...vänner värda benämningen...

Jag har vänner som är värda att gå genom skärselden för
men mitt en gång så stora nät är inte riktigt lika stort längre
Det gör ingenting
det gör mig ingenting alls
för i dag vet jag
att det nät jag har
verkligen håller när jag faller....

Vet du vad som händer
om det är du
som plötsligt faller?

Jag trodde jag visste allt
jag hade fel
men i dag
vet i alla fall jag
vilken vän jag vill vara
och vilken sort jag inte behöver.

F R I H E T

Meeeen det är väl underbart att bara få slappa och flumma omkring utan krav :-)
Tre skolfria veckor
Tre skånefria veckor
Sovmorgnar och äntligen tid att hänga med vännerna här i Göteborg :-)
Ingen kan sova som jag,
trodde jag,
sen kom Tintin in i mitt liv :-)
I dag klev vi två upp kl 12.
Jag hade kunnat sova ännu längre om det inte vore för att bilen måste flyttas i bland ;-)

Just nu har jag ingenting att klaga på
förutom att solen stekte lite väl mycket i dag
och tydligen ska fortsätta så i morgon
men annars har till och med vädret varit underbart
för en sån som jag...

Helgen tillbringades i Östergötland
med D och Charlie
min lilla vilda
har verkligen blivit D:s totalvilda :-)
Lillan har det hur bra som helst hos D...
Men innerst inne bor det en liten kelgris även i Charlie
och den visade sig när jag var där
så D bad mig komma lite oftare och locka fram den
Det är min absoluta avsikt att träffa dem båda oftare än var femte månad...

Vadstena var som vanligt alldeles ovanligt vackert
och det var härligt att träffa några av dem som förgyllde mina dagar där :-)
En del av mig kommer alltid att sakna delar av det som finns där...
Men lyckligast är jag
och förblir jag nog
just där jag är
just nu

Vilka ni än är -
hoppas ni känner åtminstone hälften av det välmående som just nu bor i mig :-)

Rätten att gnälla lite...

De senaste dagarna har jag tillbringat i soffan... mycket förkyld och mycket ynklig.

Lyckligtvis har Tintin hållt mig sällskap, och Squirrel har helt enkelt fått stå ut med mig några extra dagar. Något extra gnällig dessutom. Jag alltså. Inte stackars Squirrel.

TV:n har serverat gott och blandat och i dagens avsnitt av Ellen DeGeneres fick jag sannerligen en ny idol... Kolla den här killen och bli inspirerad:

Jag är inte typen som tycker att man inte ska gnälla för att "andra har det värre".

Klart man får gnälla när man verkligen måste!

Jag tycker inte det hjälper att tänka på svältande barn i afrika när jag fått näsbenet avslaget, det gör liksom lika förbannat ont ändå. Det är självklart mer synd om dem men för tillfället har jag lite svårt att fokusera...

Jag tycker inte det är ett dugg tröstande att få höra om någons granne som fått inbrott och blivit bestulen på ALLT när jag själv har tappat bort min plånbok och befinner mig i lätt panik. Visst - det var absolut mycket värre för dem men det hjälper inte mig just nu!

MEN

Jag ska ändå erkänna att jag kände mig lite mindre ynklig när jag såg B-boy Hourth på TV i dag.....
Min förkylning går över. Jag kommer att kunna andas normalt igen någon av dessa dagar. Hoppas jag. Men killens ben växer inte ut, och han verkar inte tycka ett jävla dugg synd om sig själv. Killen är med på "The Immortal Tour" och dansar till Michael Jacksons musik.... Vad säger man? Han dansar röven av de flesta tvåbenta här på jorden! Respekt!

Midsommar på gång igen. Bra väder verkar det bli också för en som gnäller HUR MYCKET SOM HELST när temperaturen stiger över 25 grader. För jag gnäller inte resten av året. Det hjälper INTE att säga till mig att "snart går vi här och fryser igen och längtar efter sommaren".

Jag har aldrig längtat efter sommaren. 

Jag längtar efter höst.

Nu och Alltid.

Glädjeskuttar lite och tackar Fru B...

Men...... vad glad man blir när man får höra snälla saker om en :-)

Utvecklingssamtal på skolan, jag beskriver mig själv och de instämmer i en del, säger emot mig i annat. Jag är tydligen inte så hopplös som jag tror, tvärtom verkar mina lärare anse att jag är på rätt spår.... 

Efter alla fina ord om mig, min personlighet och min positiva utveckling var jag nära att börja gråta - förstås :-)

Jag skulle önska att Fru B fick höra om allt som händer, hur jäkla bra det faktiskt går för mig....

Jag skulle vilja säga tack för allt jag fick med mig från våra samtal....

Jag skulle kunna skrika högt över den berusande känsla jag fylls av när jag inser hur långt jag har kommit och för det faktum att jag verkligen börjar se en framtid för mig själv....

Om två veckor får vi en paus från skolan, vi har "självstudier" i tre veckor och jag planerar att studera mig själv på lite håll i landet :-) Bland annat ska jag äntligen åka och hälsa på min lilla gangster-Charlie och D... Jag hoppas på att få träffa flera av dem som jag saknar och aldrig hinner eller ärligt talat orkar ta mig tid för.... pendlandet är en aning slitsamt, känslan av hemlöshet likaså... men jag klagar inte - jag beklagar bara att jag varken hinner eller orkar hälften av det jag vill...

Ännu ett skäl till glädjeskutt denna dag är att jag ä n t l i g e n kommer att få min första utbetalning från CSN i morgon!! Min "hyresvärd" är informerad och väl medveten om att hon får köra mig till stora köpcentrat i morgon :-)

Av stenar som faller från mitt hjärta kan man se cirklarna

de slutna cirklarna

tänk ändå att jag vågar

tänk att Fru B hade rätt....

...det bor en Too-Ticki i mig trots allt...

Och Kent gör transportsträckorna SÅ mycket skönare.......

Prins På Praktik

Jag hade någon slags föreställning om att två veckor i Göteborg skulle innebära mer tid.
Sedan vaknade jag.
Välkommen till verkligheten :-)
Våra lärare gör vad de kan för att förvarna oss om livet som väntar efter utbildningen,
jobb från tidig morgon till mycket sen kväll
tidspressade dagar
mental utmattning
var redo....
Jag förstår vad de menar
och jag har ändå "bara" åkt med i bilarna den här tiden, iakttagit och försökt ta till mig så mycket som möjligt...
Hur blir det när man själv sitter där framme med hela ansvaret?
Även om jag har varit mer död än levande vissa stunder så har det varit två riktigt lärorika och roliga veckor.
Jag har fått vara med på så mycket mer än bara vanliga körlektioner och jag har fått möjlighet att följa eleverna och även lära känna personalen lite mer.
Så trots zombiekänslan stämplar jag första längre praktikperioden som Klart Positiv.
Squirrel och jag fick lite mer känsla av samboliv än tidigare och det var med ganska stort inre motstånd som jag hoppade på bussen mot skåne i går kväll....
Men,
med klasskompisar som mina behöver man inte vara orolig för att deppa några längre stunder :-)

Härligt också att ha praktik när hela Göteborg flaggade för mig :-)

Hbtq-festivalen i Göteborg går ju inte att jämföra med Pride-festivalen i Stockholm, men en liten försmak fick man ju i alla fall :-)

Jag fyller 38 i höst,

jag var 19 när jag började komma ut,

halva livet där

andra halvan här

det är fortfarande ingen självklarhet

jag vet aldrig hur folk ska reagera

vad de ska tycka och tänka och få för sig att jag tycker och tänker

men jag försöker verkligen att strunta i det.

Stor grej eller ej

för mig är det en obeskrivlig känsla att vara med när tusentals människor samlas inför en regnbågsparad

dessa stunder är de enda stunder

då VI är i majoritet

och jag inte känner mig så ensam....

VI blev nästan 10 000 färgglada människor som promenerade och dansade upp till Liseberg i söndags!

Efter två intensiva veckor satt jag plötsligt på bussen igen, på väg tillbaka till mitt andra liv...

Lupinerna som kantar motorvägen minner mig om resorna min familj gjorde varje sommar under min uppväxt, den långa bilresan till vår alldeles egna paradisö....

När jag tittar ut genom bussfönstret kommer känslan över mig,

det är så länge sen...

har jag varit med om det 

eller har jag bara drömt?

Ansikten jag möter på krogen en lördagkväll

minner mig om vänner jag en gång hade

eller har jag drömt det också?

Plötsligt händer det

skeletten rasslar till

demonerna samlas

och jag gör mitt val

demonerna

och skeletten

gör precis detsamma

Nu vet jag 

demonernas dans

Nu vet jag allt jag behöver veta

Nu kan jag gå med ryggen fri

Nu kan jag gå både fram

och förbi.

Det är en välsignelse att få vara den som rör sig

när alla andra tycks stå stilla.......