Prins På Praktik

Jag hade någon slags föreställning om att två veckor i Göteborg skulle innebära mer tid.
Sedan vaknade jag.
Välkommen till verkligheten :-)
Våra lärare gör vad de kan för att förvarna oss om livet som väntar efter utbildningen,
jobb från tidig morgon till mycket sen kväll
tidspressade dagar
mental utmattning
var redo....
Jag förstår vad de menar
och jag har ändå "bara" åkt med i bilarna den här tiden, iakttagit och försökt ta till mig så mycket som möjligt...
Hur blir det när man själv sitter där framme med hela ansvaret?
Även om jag har varit mer död än levande vissa stunder så har det varit två riktigt lärorika och roliga veckor.
Jag har fått vara med på så mycket mer än bara vanliga körlektioner och jag har fått möjlighet att följa eleverna och även lära känna personalen lite mer.
Så trots zombiekänslan stämplar jag första längre praktikperioden som Klart Positiv.
Squirrel och jag fick lite mer känsla av samboliv än tidigare och det var med ganska stort inre motstånd som jag hoppade på bussen mot skåne i går kväll....
Men,
med klasskompisar som mina behöver man inte vara orolig för att deppa några längre stunder :-)

Härligt också att ha praktik när hela Göteborg flaggade för mig :-)

Hbtq-festivalen i Göteborg går ju inte att jämföra med Pride-festivalen i Stockholm, men en liten försmak fick man ju i alla fall :-)

Jag fyller 38 i höst,

jag var 19 när jag började komma ut,

halva livet där

andra halvan här

det är fortfarande ingen självklarhet

jag vet aldrig hur folk ska reagera

vad de ska tycka och tänka och få för sig att jag tycker och tänker

men jag försöker verkligen att strunta i det.

Stor grej eller ej

för mig är det en obeskrivlig känsla att vara med när tusentals människor samlas inför en regnbågsparad

dessa stunder är de enda stunder

då VI är i majoritet

och jag inte känner mig så ensam....

VI blev nästan 10 000 färgglada människor som promenerade och dansade upp till Liseberg i söndags!

Efter två intensiva veckor satt jag plötsligt på bussen igen, på väg tillbaka till mitt andra liv...

Lupinerna som kantar motorvägen minner mig om resorna min familj gjorde varje sommar under min uppväxt, den långa bilresan till vår alldeles egna paradisö....

När jag tittar ut genom bussfönstret kommer känslan över mig,

det är så länge sen...

har jag varit med om det 

eller har jag bara drömt?

Ansikten jag möter på krogen en lördagkväll

minner mig om vänner jag en gång hade

eller har jag drömt det också?

Plötsligt händer det

skeletten rasslar till

demonerna samlas

och jag gör mitt val

demonerna

och skeletten

gör precis detsamma

Nu vet jag 

demonernas dans

Nu vet jag allt jag behöver veta

Nu kan jag gå med ryggen fri

Nu kan jag gå både fram

och förbi.

Det är en välsignelse att få vara den som rör sig

när alla andra tycks stå stilla.......