tisdag 17 juli 2012

Verkligheten och Verkliga Vänner

Nej men då är man tillbaka i den så kallade verkligheten igen
något motvilligt, måste jag säga.
Jag hade liksom börjat vänja mig vid att vara hemma
där jag visserligen inte bor
men där jag är hemma....
Nu är det tillbaka till skolbänken och resväskan igen
jag har verkligen inte längtat...
När kroppen får bestämma sover jag till lunchtid
och vakar in natten
det andra är emot min natur!

Mina tre lediga veckor har gett mig så mycket som jag däremot verkligen längtat efter...
att äntligen få tid för vänner jag aldrig hinner träffa,
att äntligen få sova ut,
att äntligen få en känsla av vardag och samboliv med Squirrel och Tintin...
och hela två biokvällar på en vecka :-)
Hungerspelen och The Amazing Spiderman (3D)
rekommenderas
båda två
Och tänk
efter ETT HELT JÄVLA ÅR av längtan fick jag äntligen träffa fruarna Gran och nytillskotten på farmen.
Nästan ett år efter vår senaste stund på tu kvinno hand fick jag äntligen en kväll på stan tillsammans med Mrs M :-)
och Bättmän The Gräjtest lyckades också slå sig fri för några timmar på de mysigaste uteserveringarna i stan...
mina fina
som oavsett tid och avstånd alltid finns så nära...

...det är den sortens vänner som är värda benämningen...

De här veckorna har jag befunnit mig i närheten av och även besökt platser där jag en gång
i ett annat liv
var tvungen att befinna mig för att bli en hel människa igen
Minnen jag inte trodde fanns kvar blixtrar förbi
och jag är så tacksam över att dessa platser
och människorna som jag mötte där
gjorde allt för att hjälpa mig komma tillbaka
och vidare i mitt liv....

Vem som helst kan drabbas av fysisk eller psykisk sjukdom
precis vem som helst
du
jag
vem som helst
Om det skulle vara din vän som drabbades
vem skulle du vilja vara då?
Om det var du själv
hur skulle du önska att dina vänner handlade?
Vem är du när det händer?
Vilken vän är du
när det verkligen gäller
för någon som du i dag kan säga att du skulle göra allt för?

...vänner värda benämningen...

Jag har vänner som är värda att gå genom skärselden för
men mitt en gång så stora nät är inte riktigt lika stort längre
Det gör ingenting
det gör mig ingenting alls
för i dag vet jag
att det nät jag har
verkligen håller när jag faller....

Vet du vad som händer
om det är du
som plötsligt faller?

Jag trodde jag visste allt
jag hade fel
men i dag
vet i alla fall jag
vilken vän jag vill vara
och vilken sort jag inte behöver.












7 kommentarer:

  1. Du min vän som jag lärde känna en gång på AME vill jag gärna ha kvar i mitt liv. Denna gång du var här i närheten möttes vi inte. Men nästa gång så måste vi träffas. En stor kattkram från din absoluta morsa. kram Maritha

    SvaraRadera
  2. :-) Det är en deal, min trogna vän! Kraaaaammm!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Taget tjejen :-) Bamse kram

      Radera
  3. dina vänner ska vara otroligt tacksamma att de har dig som vän, och de verkar vara de bästa av vänner, va glad att du har dem vid din sida =)

    SvaraRadera
  4. Kloka och vackra ord fina Pia! Det är sant, den där klyschan om att i nöden prövas vännen, det har även jag fått erfara på sistone... trodde också att jag visste vilka som skulle finnas där och vilka som inte skulle, och oj så fel jag hade! Men mitt nät kommer nog också att hålla även om det inte är så stort som jag trodde :) Själv är jag en sån som vill vara en i nätet, även om jag inte får tillbaka i samma utsträckning, jag vill vara en som tar emot om någon av mina vänner faller :) kram på dig fina kloka du

    SvaraRadera
  5. Mina vänner är min självvalda familj som bevisar att vatten är lika tjockt som blod :-)
    Madde - att du är den som tar emot om någon skulle falla, det tvivlar jag inte en sekund på. Om man inte har fått allt serverat, utan vet att det finns många grader i helvetet, då är man nog inte så snabb att vända någon annan ryggen när de behöver en. Empati är en gåva, inget man lär sig... När jag känt mig som mest lurad och besviken har jag ändå tänkt att det där kommer att bita tillbaka i rumpan en dag ;-) What goes around comes around! Men sen försöker jag vara den vuxna människan som inte önskar någon att må så dåligt som jag själv har gjort.
    Tre år efter mitt "fall" är jag mest glad att slippa fasaden av vad som en gång såg ut att vara sååååå gullepluttigt omkring mig ;-)
    Kram tillbaka!

    SvaraRadera
  6. Det är läskigt när man börjar tänka efter... Men rätt skönt också...för jag vet att det finns fina fina vänner därute - och även om man inte ses och hörs så ofta som man skulle vilja så finns de där! <3

    Det är som du säger, en del måste man omvärdera och utvärdera, och det är nyttigt att själv tänka igenom. Vem är jag och vad är jag beredd att göra den dagen det kniper? Vem kommer kunna rädda mig, och vem vill jag helst bli räddad av?

    Det var mysigt att fika med dig igen! Cowabunga! Och choklad i kulform!
    Stor kram!
    /Bättmän

    SvaraRadera