Kanske är det för att jag växte upp i den småländska skogen
där jag byggde kojor, jagade, gjorde upp eld, krigade och klättrade...
Kanske för att jag satt som klistrad vid TV-program som
"Det stora skogsäventyret"
Kanske för att det i mig bor en bågskytt som fortfarande får löven i Flangulskogen
liksom Drangeijsläkten
att darra av skräck
Feijlur Keillir - Legenden
Kanske för att jag bara älskar när bilder och toner lever kvar inom mig
långt efter att lamporna tänts i biosalongen
Kanske för att Katniss Everdeen
är just Katniss Everdeen
Oavsett vilket
- förmodligen på grund av samtliga "Kansken" -
Hungerspelen fängslade mig
och lämnar mig inte
vilket jag inte alls beklagar mig över...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar