O-lugnet

Söndag i cellen
Försöker flytta ut en del av min inneboende stress
med hjälp av flyttanmälan, nya autogiron, e-fakturor, elbolag...
men så fort jag släppt ut ett stressobjekt
flyttar ett annat in
Det kanske inte syns på mig 
för av någon anledning har jag mitt yttre lager på autopilot
"keep it calm"
Det fungerar på de som inte känner mig så väl
I bland även på de som är mig nära
Jag vet inte varför jag inte tillåter andra att se hur jag mår
varför det är så förbannat viktigt att hålla i hop
men det är en del av varför jag skriver i den här bloggen
för att våga visa något annat
för mig själv 
för andra

Det här lugnet som förknippas med mig
kommer verkligen till användning i mitt jobb
Den första veckan efter semestern blev hektisk
och kämpig på flera sätt
men också givande
flera elever poängterade just det här med mitt lugn
hur det får en direkt effekt på dem
och i de stunderna är jag förstås stolt över min förmåga
och de senaste dagarna har helt nya tankar knackat på
om jag i själva verket borde använda den förmågan mer
om jag kanske skulle jobba med människor på ett annat sätt
om jag skulle våga ta mig själv ett steg vidare
men de tankarna är än så länge bara små frön
låt det vara vinter 
så får vi se sen

Vintern ska väl komma snart
antar jag
Julstaden Göteborg hade premiär i helgen
och snart är det första advent
Jag kommer att fira in det hela med att bära kartonger till andra våningen
Känslan när jag gick med ett eget hyreskontrakt i handen här om dagen
...obeskrivlig...
Jag hörde mig själv hostskrattgråta på ett sätt jag aldrig tidigare gjort
någonting släppte taget inom mig
en oro som jag levt med sedan jag låste dörren till Hispan
och lämnade nyckeln
en längtan efter ett eget hem igen
I det stora hela är jag en svårplacerad människa
inte hemma någonstans
sällan hemma med någon annan
mitt yttre lugn är kanske en nödvändighet
för inuti är det för mycket förvirring, trassel och kaos
och vem vill?
vem orkar?
vem behöver se sådant?
Jag,
men det är jag,
blir lättad när jag ser andra människor gråta på spårvagnen
jag blir lugn när jag får sådana tecken på att jag inte lever i Stepford

Svårplacerad ja,
men vissa saker vet jag med lite större säkerhet än andra
Jag mår bättre när jag får bo ensam
Jag trivs bättre med den person jag är när jag bor ensam
Jag mår bättre när jag känner frihet
och inte anpassar mig för mycket i det som ska kännas hemma
Jag mår bättre när jag slipper slåss med prestationsångest i mitt hem
det räcker så bra med det jag har att kämpa med utanför
Sedan år 2000
har jag bott ensam vid tre tillfällen
sammanlagt blir det knappt tre år
och med facit i hand 
är det då som jag fungerar bäst
Det handlar inte om de jag har levt med
det handlar om mig själv

Jag har svaret
och nu vill jag inte gå emot mig själv längre
vad som än händer
jag 
är absolut inte en ö
jag behöver verkligen andra människor
men jag behöver också mig själv
och det verkar som om jag tappar taget om mig själv
när jag försöker flyta omkring i en båt tillsammans med en massa andra

"The soul that sees beauty may sometimes walk alone"
...det har jag ingenting emot...