Från Paris till Tollered

Så klev jag över 40-strecket

befriad från ångest

befriad

Jag fyllde 40 i Paris

som mamma sa att vi skulle åka till när jag fyllt 10

30 år senare blev det äntligen av

och jag är så glad 

så tacksam

så nöjd

det var precis så här det skulle vara

Mamma och jag uppe i Eiffeltornet

som en slags seger

som ett bevis på att drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse

De lyckligaste stunderna för mig

de där som framkallade tårar 

var när mamma och jag faktiskt stod vid Eiffeltornet.... äntligen...

och när vi kom till Shakespeare and company...

Jag tog mig dit

...av flera skäl så är det ingen självklarhet för mig...

Jag trodde nog att jag skulle tycka om Paris

men jag blev mer förälskad än förtjust...

Våra dagar fylldes av lyckliga stunder

insikt varvad med overklighetskänslor...

Vi fick se väldigt mycket av staden

men vi hann förstås inte se allt vi ville se

och det betyder bara att vi åker tillbaka snart igen...

Mer vin, mer godsaker, mer shopping, mer av allt  :-)

Sista kvällen åkte vi en tur på Seine 

Jag gick ut en stund för att stå ensam och bara höra vattnet

se broarna och staden från ett annat perspektiv

och jag kan bara beskriva den stunden som magisk

Au revoir, Paris....

****************************************************************

Jag tjuvstartade firandet av mig själv 

med en Ane Brun-konsert

den kvällen hade jag huvudet fullt av en fråga

som jag hoppades få hjälp med

så där som Ane Brun faktiskt brukar kunna hjälpa mig

men den här kvällen kom supporten från Alice Boman

som öppnade för Ane Brun

Hennes avskalade version av "Over" 

drabbade mig på ett skönt smärtsamt sätt

den beskriver med några få enkla ord

en del av mig

som kan vara svår för människor omkring mig att förstå

val jag gör

för att jag behöver göra dem

"You know I need the darkness

just as much as I need the light

You know I need solitude

just as much as I need you by my side"

Dagen före konserten var jag och tittade på en lägenhet

ett par mil utanför stan

i en liten by som jag varit tjusad av länge

och nu var frågan

om jag skulle tacka ja eller inte

för med min kötid hade jag goda chanser att få den

Jag vet inte om det är bra att göda eremiten i mig för mycket

men samtidigt

varför inte?

Jag har gjort det förrut

och då har det blivit bra

på sätt jag kanske inte hade kunnat förutse

men det händer bra saker

och jag behöver

bra saker 

Så

jag tackade ja

och som jag anade

så var jag först i kön 

Den 1/12 flyttar jag in i ett litet rum med kök

i den vackra gamla arbetarbostaden Dana

vid Nääs fabriker

I Sophie Elkan-land

I Selma Lagerlöf-land

Jag har tittat på ett par lägenheter i Göteborg

i de områden där jag har en liten ynka chans att få ett kontrakt
Då ingår sådana små charmiga inslag som kulhål och vägglöss
och mina tre år i bostadskön nollställs om jag tackar ja...

Mitt eminenta sällskap på samtliga lägenhetsvisningar

noterade att det hände något med mig när jag kom till Dana

och det är sant

Känslan av att "det här skulle kunna bli mitt hem" infann sig

en lustfylld och spännande känsla av 

att här ska jag vara ett tag...

här är det meningen att jag ska vara...

Jag vet inte riktigt varför

men det får jag reda på 

Ett eget hem 

för första gången sedan jag packade i hop Hispan 2011

Jag tycker på något sätt 

med min höga ålders rätt

att det inte är för mycket begärt

En skål för det

från vår sista kväll i Paris

nöjd

hoppfull

och proppmätt :-)