Årets granpynt och guldstjärna på moment 5

Varje jul försöker jag hitta ett litet julgranspynt
som ska vara till minne för just den julen
Förra julen köpte jag en liten ekorre, så klart
och i dag hittade jag den här :-)
Tintins första jul med oss måste ju firas lite extra!

Den här veckan har vi påbörjat den sista delkursen på utbildningen
och den verkar bli ganska kämpig
men på något sätt reder jag ut det också,
om inte annat med lite hjälp av mina vänner :-)

I dag var det som vanligt körlektioner med egna elever
och sista lektionen, 
den där som jag gick ut till efter att ha sovit en stund på soffan,
och kände mig så där lagom superladdad inför...
hemska moment 5
- backning, vändning, parkering -
mitt skräckmoment!!
den där lektionen
då jag dessutom får med mig 
min skräcklärare
den där svårflirtade kritikern som alltid gör mig så jäkla nervös...
och jag känner efter lektionen att det gick väl si så där...
...och så kommer domen...
"Det kan inte bli bättre än så här"

eh..... okej??

Det handlade visserligen inte om hela lektionen, 
men ändå... han lovordade mina instruktioner 
och berömde min verbala förmåga
Hade jag bara lyckats förklara backning runt hörn lite bättre
så hade jag nog fått full pott :-)

Det var otroligt skönt att avsluta dagen så
särskilt efter att min förmiddagselev hade ägnat sig åt vänstertrafik några gånger
där lastbilen vi mötte körde korrekt högertrafik...

Det är onekligen en spännande och oförutsägbar värld man ger sig in i.

Onsdag kväll betyder som vi alla vet BONDE SÖKER FRU
och där går det också alldeles för snabbt mot slutet
Hur ska det gå??
Blir Harriet kamelfru?
Kommer Klas att plocka bort ännu en Scary Mary från sin gård
och sedan leva lycklig alla sina dagar med Sandra?
Kommer Ockelbo att leverera ännu en drömprins?
Och skånetönten
och hans blondiner
skiter jag fullständigt i.
Skolarbeten likaså.
För i kväll alltså :-)

Slutet är nära

Även om känslan i bland är den totalt motsatta

så går det nästan skrämmande fort nu mot slutet av min utbildning

det är inte särskilt många veckor kvar...

Jag förstod väldigt tidigt att det skulle bli jobbigt att sluta

svårt att säga tack och hej

för jag har haft den stora glädjen att få lära känna helt underbara människor
i skåne

tänk att man faktiskt kan lyckas med sådant

i min ålder

och i skåne

! ! !

Jag behövde det här året
på så många sätt
Jag behövde en yrkesutbildning
Jag behövde få se att jag klarar av att studera
Jag behövde få en total nystart
Jag behövde träffa helt nya människor
Jag behövde bli sedd för den jag är i dag
och inte bara som den jag har varit...

Det är med blandade känslor jag ser fram emot slutet

Jag ser fram emot att göra något nyttigare än att sitta still mellan Helsingborg och Göteborg 6 timmar i veckan...

Jag ser fram emot att byta "helgbo" till "sambo"

Jag ser fram emot att få packa upp väskan och slänga den långt in i garderoben

Jag ser fram emot att återvända till ett yrkesliv

samtidigt som det sistnämnda känns mer än en liten aning skrämmande

PRESTATIONSÅNGEST

Verkligheten kallar

och jag vet inte om jag är redo...

Kommer jag att orka?
Kommer jag att fixa det?

Min ork har liksom inte helt kommit tillbaka efter sjukskrivningen

och enligt läkarna är det något man får leva med

att kroppen har tagit en viss skada

En trött trafiklärare

är en farlig trafiklärare

vi får väl se hur jag ska lösa det.....

2008 valde jag att säga upp mig i hopp om att därmed rädda mig själv från vansinnet

helt ovetande om att det stora vansinnet ännu inte hade drabbat mig

Det var ett annat jag 

i ett annat liv

Nu är det snart dags att bli knegare igen

få en inkomst som täcker mina utgifter för första gången på nästan fem år

DET ser jag sannerligen fram emot

Tänk att kunna köpa nya skor när de man har tar in vatten

Tänk att kunna gå till frisören precis när man vill och behöver
Tänk att slippa välja mellan att äta lunch och middag 

Tänk att ha råd att köpa huvudvärkstabletter

Tänk att få tillbaka lite värdighet

och den självklara bekvämlighet 

som pengar faktiskt kan ge
Jag har aldrig strävat efter ett liv i lyx
inte om man ser till den sortens lyx som pengar kan köpa
men jag lever med en stor lyx ändå
av den sort som pengar faktiskt inte kan köpa

...och katter ÄR kärlek :-)

Kvällens date

I kväll är det Squrirrel och jag

och 

Den Livräddande Musiken

Alltid alltid

musiken

För mig är just den här

den viktigaste av alla

Rebekka, någon dag ska jag berätta för Dig

men i kväll ska du få fortsätta berätta för mig 

...

38-åringens återkomst

Det är glest på bloggfronten just nu
-jag vet-
det finns liksom inte tid
och det finns inte mycket ork när allt jag måste göra har gjorts
samvetet tynger mig
och jag ber om ursäkt för alla jag försummar pga det jag är tvungen att prioritera
för att kunna bli färdig med det här
och gå vidare till en värld
där jag inte har två halva hem 
omöjlig litteratur att plöja 
arbeten att skriva
och 44 mils pendling varje vecka....

Sedan sist har man blivit lite äldre
en hel siffra äldre
men det de glömde berätta när man var 14 
var att man fortfarande kommer att vakna upp med finnar i ansiktet
när man fyllt 38,
finnar är inte en del av tonåren - de är en del av livet
man ligger fortfarande sömnlös och funderar över vad man ska göra med sig själv och sitt liv och vad man ska bli när man blir stor
man går fortfarande i skolan
och man märker att det fortfarande finns "vänner" som vänder en ryggen.

Åldersskillnader i klassen är ett ständigt återkommande ämne
Hur gamla eller unga känner vi oss?
Hur gamla eller unga känns de andra?
Vilken ålder har vi "fastnat" i?
Hur gammal önskar man att man var?
Jag skulle gärna ha bevarat mig själv som 32-åring,
stark, frisk och nästan hälsosam
utan en aning om vad som väntade mig...
Men utan mina erfarenheter 
-jag vet-
jag hade inte varit den jag är i dag
jag hade inte haft lika mycket kunskap
jag hade inte lärt mig lika mycket om The Noble Art Of Letting Go

Man blir äldre
men jag tänker inte nämna någonting om det där med "klokare".

Klokt eller ej
men de val som jag gjort har faktiskt fört mig till en ovanligt bra vecka
så här långt

Det har gått ovanligt bra med mina elever
Det har anats ljus i slutet av tunnlarna
och någonstans inom mig formas någonting som är av starkare material än flera av föregångarna
det kanske rent av är dags att börja promenera utan filttofflor

inte ropa hej
inte ens höja handen till en vinkning
men känslan av att någonting går åt rätt håll
den är ganska så sweet :-)

Här och där och nu

Tre veckor i Göteborg
är ändå tre veckor i Göteborg
även om det inte blev mycket tid
så blev det ändå lite tid
och tiden som blev 
förvaltades ganska väl

Hostan from Hell satte käppar i mina hjul
men jag har gjort vad jag har kunnat för att utvinna mesta möjliga av tre veckors "Lärande I Arbete" 
Tillbaka i Hell...singborg får jag äntligen tid att reflektera
och frågorna far runt i mitt huvud...
Rätt - fel 
Känsla - förnuft
Våga hoppa
Våga hoppas

I minnesbagaget lägger jag
Chokladfestivalen
Svamputflykterna
Värmedynan Tintin som sovit PÅ mina ben för första gången
Stunderna med mina fina på Gyllene Heden

För den som har möjlighet att någon gång besöka Det Stora Chokladkalaset
kan jag verkligen rekommendera det....

Eller hur!?

Vår tryffel, choklad och marsipan-skörd!

Lite av marsipanen följde med oss ut för en annan slags skörd... trattkantarellerna :-) 

Trattkantareller.... var vi än satte fötterna så var de där!

Och förresten....

Bara en sak till....

Det händer att jag får förklara varför jag vid snart 40 års ålder inte har några barn. Svaret är väldigt enkelt. Jag har aldrig velat ha några. Senast i dag när min lärare poängterade att jag lät min elev köra något för fort genom områden där små barn kunde tänkas springa ut på vägen så fick jag erkänna att jag inte bryr mig särskilt mycket om barn....

Läraren, som känner mig ganska väl vid det här laget, sa då: "men om det kommer en katt?"

Point taken.

Men för att slippa fler frågor om saken i framtiden så slog Squirrel och jag till på den här briljanta skylten:

Och vår bebbe stannar ;-)

För om ni inte visste det:

Tränar hostmusklerna

När man sover max två timmar per natt

och hostar resten av tiden

så orkar man till slut inte ens tanken på en tio timmar lång arbetsdag...

Måndag och tisdag har jag verkligen försökt hänga med

men i dag orkade jag bara inte...

Så här jäkla rosslig i rören har jag aldrig varit, 

Tintin springer sin väg när jag får mina värsta attacker, 

och Squirrel vill skicka mig till akuten...

Jag prövar nu metoden att göra så lite som möjligt 

och hoppas på att skiten försvinner.

Moderkakan och pappa Salander var här i helgen

för att uppleva århundradets tråkigaste bokmässa (för vår del)

men de fick i alla fall träffa lilla Tintin :-)

Lillan var någon skeptisk till en början, men godkände snart, till skillnad från syster Charlie,  både mormor och morfar.

Tintin och morfar betraktar gården... eller ja, Tintin passar på att spana in morfar när han inte tittar på :-)

En dag som denna får man glädja sig åt ännu ett avsnitt av Bonde söker fru (kamelbonden har redan vunnit mitt hjärta)

Säsongspremiären av Grey's Anatomy (säsongsavslutningen var olidlig)

och det faktum att jag är här 

där mina finaste är

och att det säkert blir bättre i morgon

(då det också är säsongspremiär av Revenge!)

En aningens kroknad

Jodå

jag lever

men mina luftrör sjunger i tre stämmor för mig

dag som natt

och jag är trött som tre höga hus

Det är oktober

årets bästa tid

men jag har mått bättre

Häcken gör två helt korrekta mål mot Blåvitt

domaren dömer bort det ena

och Bananer i pyjamas får med sig 1-1 från Gamla Ullevi

och guldet är inte längre lika nära

Om Murphy får som han vill

så ligger Squirrel nedbäddad när helgen kommer

med samma helveteshosta som jag håller henne vaken med om nätterna

och då blir Chokladfestivalen inte roligare än årets fiasko till Bokmässa

Kära Jultomten

jag önskar mig immunförsvar

och självförtroende

jag har fan nästan alltid varit snäll

och är jag något annat 

så är det inte alldeles omotiverat.