fredag 28 december 2012

Ansiktsdyslexi


Fråga: Vem är mannen på bilden?


Vi körde förbi en reklampelare i dag. Jag frågade Squirrel om det var David Beckham på bilden. Hon skrattar fortfarande åt mig.

Ja,
jag är ansiktsblind
och jag är i gott sällskap
av Kronprinsessan (som jag i bland inte kan särskilja från systern på bilder, hemska tanke)
och det är INTE roligt!
Det händer att för mig totalt främmande människor skiner upp mot mig på gatan och kramar om mig och börjar prata med mig.... och jag gör mitt absolut bästa för att se ut som att jag vet precis vem jag pratar med samtidigt som jag kämpar febrilt med att lägga livspussel - vem är människan som står framför mig???

Jag känner inte igen kändisar
jag känner knappt igen mina vänner
och jag vet inte hur jag ska lösa det här med framtida elever 
(det känns kanske en aning suspekt när jag presenterar mig för tredje gången)
och jag har ännu inte funnit något sätt att träna upp förmågan att känna igen ansikten.

Jag lär mig känna igen andra människor på framför allt rörelsemönster - men det kräver att jag har mött personen i fråga mer än en gång.
Jag kan känna igen människor på frisyrer och kläder, men sånt kan ju ändras ganska snabbt....och ofta.
När jag jobbade i butik var det oerhört pinsamt att först föra ett långt samtal med en kund om en produkt och sedan hälsa som om vi sågs för första gången fem minuter senare i kassan....
Det var lika pinsamt att gå och hämta något på lagret åt en kund och sedan inte ha en aning om vem det var jag hämtade varor åt.... Jag försökte memorera detaljer, som t ex halsdukar, mössor osv, men om någon blev varm och tog av sig mössan medan de väntade... då var det kört. Och i bland glömde jag bort att ta kännetecken i stressen och fick helt enkelt hoppas på att kunden i fråga skulle titta åt mitt håll och hjälpa mig att träffa rätt. I julhandel funkade inte detta, för då stod hundratals människor och stirrade desperat på en och började vifta så fort man visade sig i butiken.

Personalen var i extas vid ett tillfälle när Peter Jöback var inne i butiken. Peter Jöback är den där killen som "inte riktigt var sann mot sig själv tidigare", som åker till New York i bland och hittar sig själv, och kommer hem (ofta till jul) och virar in sig i halsdukar och åker till TV 4 och pratar med Malou om att han inte "riktigt var sann mot sig själv tidigare" och så ser han lite svår ut (gärna i svartvitt) och visar upp sin nya skiva (där han är sann mot sig själv) och ja, sen återkommer han med samma story nästa jul osv osv osv. 
Jag var tvungen att be kollegorna peka ut honom så jag kunde undvika honom, för nej, jag hade aldrig känt igen honom, trots att han syns och hörs allt för ofta i alla möjliga sammanhang.

Ansiktsblindhet.
Det kan vara en välsignelse
men allt som oftast är det ett ytterst pinsamt handikapp. 

Bara så du vet:
Jag menar inget illa om jag råkar gå förbi dig utan att hälsa.........
Och Brad Pitt tar säkert inte illa upp om jag blandar i hop honom med Beckham.
Så de så.






2 kommentarer:

  1. Haha hur ska det gå när du kommer tillbaks till skolan?? då har du väl glömt de flesta av oss!!! Önskar er ett gott nytt år med en STOR kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejdå, jag känner igen de viktigaste ;-) Jag kompenserar med mitt auditiva sinne - är bra på att känna igen röster :-) Gott Nytt År bästa bänkisen! Kram!

      Radera