...och nerför backen...

Det är mycket tonårstankar just nu
och tonårsbeteende 
40-årskris
eller resultatet av ett annat sätt att hantera livet

En av de saker jag uppskattar med att bo för mig själv
är att ingen bryr sig i fall jag ser en film en kväll
och sedan när den tar slut
bestämmer mig för att se den en gång till
I fredags såg jag Pensionat Oskar två gånger
Det har jag gjort förrut
Det finns få filmer som säger mig lika mycket om att våga
och vad en annars kommer att ångra

Det kommer upp en del minnen just nu
som det blir när en lär känna nya människor
och kommer in på saker som att komma ut 
och hur livet var innan
(det här med att komma ut pågår hela livet men det började någonstans)
Innan jag kom ut levde jag mycket i böcker och i filmer
och blev vän med karaktärer som egentligen inte fanns
men som gjorde mitt liv lite roligare än vad det var

Som tonåring tittade jag väldigt mycket på film
gärna samma film om och om igen
och väldigt gärna "Some kind of wonderful".
Min mor, som vid den här tiden trodde att jag var fullkomligt normal
och satt och kollade på snygga killar 
hon förstod inte riktigt varför just den här videon rullade så ofta.
Hon ansåg inte att han-som-spelade-huvudrollen var tillräckligt snygg 
för att spelas upp fem dagar i veckan.
Nu vet min mamma bättre
och ärligt talat
Vem fan brydde sig om han-vad-han-nu-hette
när Mary Stuart Masterson fanns i rollistan?
Tyvärr slutade filmen alltid lite fel,
den borde ha slutat med att Watts och Amanda får varandra 
men det kanske händer i del två....
Lick the tins gör i alla fall en sockersöt version av den gamla Elvisdängan
Can´t help falling in love
och den finns fan inte att hitta på Spotify
men lyckligtvis på tuben:

I dessa dagar
kan solen mycket väl gå upp i väst
utan att förvåna mig ett dugg
konstigare saker kan hända
konstigare saker har hänt.
Och för att dra ett citat ur en annan film som jag sett om och om igen
"Blommor av stål"
som också handlar om val 
att riskera sig själv 
och därmed kanske vinna något större än livet självt

"I'd rather have thirty minutes of wonderful than a lifetime of nothing special"

Så... eftersom ingen av oss har en jäkla aning om vad som väntar oss
så är jag helt säker på att en ska passa på att leva medan det går
och göra det fullt ut
efter allra bästa förmåga
samla energi inför kommande uppförsbackar
jag är inte dummare än att jag förstår
att jag hamnar där igen
men just nu
är jag på väg åt andra hållet!