den nionde maj
för att vara exakt
det måste firas med ett inlägg
och jag skriver det nu
för den nionde är Stormvinden här hos mig
och har min fulla uppmärksamhet :-)
Det var min barndomsvän som tyckte att jag skulle börja blogga
och när jag och D flyttade till Vadstena för en mångbottnad nystart
så blev bloggen ett sätt att visa hur vi hade det
hur vi byggde upp det nya
min väg tillbaka till fotfäste
lättsamt
till en början
men sen
med tiden
blev den till något helt annat för mig
en flummig känsloventil som prövar mitt mod varje gång
Att trycka på "publicera"
är fortfarande en utmaning
och man kan fråga sig varför jag håller på med det här
jag har flera svar
det handlar om att jag älskar att skriva
det handlar mycket om att våga
och det handlar om er som läser
Jag vet att jag har inspirerat någon att också våga
jag vet att jag har gett ett visst hopp
och det svindlar lite när jag tänker på att tack vare den här simpla bloggen
har jag efter 20 år blivit kontaktad av en person
som inte hade öppnat sig för mig
om det inte vore för att jag skriver som jag gör
om jag inte hade gett av mig själv
då hade jag till exempel inte hamnat i Malmö för ett par helger sedan
och även om jag förväntade mig en fantastisk helg
så hade jag inte vågat föreställa mig allt som den skulle ge mig
och som den fortsätter ge mig
på så många sätt
Bloggen började med flytten till Vadstena
sen flyttade jag med Charlie till Hispan
och plötsligt hade jag sökt till trafiklärare och blivit antagen
så Charlie fick flytta till D och jag begav mig till Helsingborg
Mot alla odds blev jag godkänd som lärare
och flyttade till Gyllene Heden
och började jobba i Göteborg
Sen blev det en tid i cellen på Hisingen
och nu är jag här
i lilla Dana
och i mig bankar ett blåslaget envist hjärta på
Det känns som karusellen snurrar jävligt snabbt nu
och jag som bestämt mig för att våga säga ja
jag åker med
snurrig men inte åksjuk
lite rädd i bland men med en märklig tilltro
En gång levde jag ett lugnt och tämligen händelsefattigt liv
jag vet inte vad som har hänt med mig
men jag gillar det
jag säger ja i stället för nej
och jag är skräckblandat förtjust nyfiken på
vad den här bloggen har att berätta för mig om ytterligare fem år
Just nu är jag i en sinnesstämning som är ganska oslagbar
jag är förälskad
jag är fångad av en Stormvind
och om jag kunde så skulle jag stanna kvar
och må som jag gör precis just nu
alltid
Amanda Jensen tolkar Carola...
det är också ganska oslagbart :-)
Tack för att ni följer med på den här konstiga resan
jag är så glad att ni tar er tid
och ni ger mig så många värmande stärkande ord
att jag helt säkert fortsätter trycka på "publicera"
och ser vad som händer :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar