fredag 1 maj 2015

Tio sekunder

I dag vaknade jag kl 13...
då hade jag sovit nästan 12 timmar...
och ändå krävdes det en stor ansträngning för att kliva upp...
Det känns helt rätt att fira arbetarnas dag 
med att göra så lite som möjligt

I kväll känns det faktiskt att jag är utvilad
jag tar mig ut och promenerar vid Nääs och känner att kroppen har energi
det är en väldigt ovan känsla
och när jag går där på stigen vid sjön
med Carola i lurarna
känner jag en ännu mer sällsynt känsla 
något som får mig att springa fast jag egentligen inte ska göra det
och utan att kolla om jag är ensam eller inte
jag bryr mig inte
jag måste hoppa
jag måste göra några Rövardotterskutt och skratta högt
för jag känner mig lycklig
l y c k l i g

Varför var det så länge sen?
Det har funnits knutar på livstråden 

lika länge som jag kan tänka tillbaka
alltid något som äter av den lilla energi jag har 
och nu?
nu...
känner jag någon slags hakuna matata-känsla

som jag inte alls är van vid
och jag vet inte hur länge den varar
men den är här just nu
just i kväll 
och jag sträcker armarna mot månskenshimlen
och känner mig befriad
fri från problem som har tyngt mig mer än jag förstått
lättad
på riktigt känner jag mig lättare

"It is those ten seconds
those ten seconds in your head
when you don’t wonder if you’re alright
you’re just hanging around with yourself – with yourself"


//Ane Brun















































Inga kommentarer:

Skicka en kommentar