Lärarkandidaten och den stora ångesten

Jag kommer förmodligen aldrig att glömma den där stunden när jag går mot övningsbilen tillsammans med min första riktiga elev, den där stunden när jag inser att det här är på riktigt, nu är det helt upp till mig. Killen som går bredvid mig, som snart sitter vid ratten, han har inget körkort. Han är där för att lära sig någonting, han förväntar sig att jag ska kunna lära honom någonting och det är just i den här stunden som jag ska förvandlas till Trafiklärare. På riktigt. Jag kanske såg samlad ut, men det var jag verkligen inte!
Jag kommer att minnas den där stunden och jag kommer att ta det minnet med mig... för just precis så där nervös kommer nog många av mina kommande elever att vara inför sin första körlektion och inte minst inför sin uppkörning.
Usch, vad jag mådde pyton den morgonen.
Jag var så rädd för att få fullständig blackout, tunghäfta, hjärnstillestånd...
Så blev det inte, tack o lov.
Jag klarade det, vi kom oskadda tillbaka till skolan och jag fick till och med lite beröm efter lektionerna av mina lärare och mina kära medåkare. De påstår att jag är lugn, att jag inger trygghet. Synd att det där inte kan vändas inåt!

När vi har våra lektioner så sitter en lärare och en kandidat i baksätet. Efteråt har vi ett gemensamt snack om vad som hänt, vad som var bra, mindre bra och vad som kan förbättras...
Jag är ju långt från färdig trafiklärare och räknar med att få mycket ris på vägen, men lärarna har varit snälla mot mig än så länge :-)
I dag var det dags för nya elever och jag tog mig med viss vånda i genom även dessa lektioner och eleverna verkar tycka att det är helt okej att höra mig sitta och tjata om startrutiner och att ta bort foten från kopplingen ;-)
Man kan ju undra vad man ger sig in på egentligen. Denna nervositet och ångest inför lektionerna... helst vill jag bara springa därifrån och aldrig komma tillbaka!
Det är så enormt mycket att hålla koll på och jag missar förstås en hel del. Förhoppningsvis kan jag coola ner mig lite i framtiden och få med mig de bitarna jag glömde i dag. Vadå högerregel?? Och backspegeln, vad är den till för?? Jag har fullt upp med att hålla koll på elevernas fötter och att hitta till och från övningsområdena... och då glömmer jag liksom bort allt annat.
Det är nervöst som det är att ge sig ut med eleverna, men lägg till de vakande ögonen från baksätet så har ni ett begynnande magsår på undertecknad.
Jag ser fram emot att få vara själv med mina elever i framtiden... DE har förhoppningsvis inte koll på när jag gör fel ;-)

Helt rätt var det i alla fall att köpa ett klösträd till lillan :-)
Vi försökte fundera ut vad för finesser hon skulle kunna tänkas gilla, och i ett tidigt skede valde vi bort träden med mjuka bäddar, eftersom vi inte trodde att hon skulle bry sig om dessa.
Som tur var köpte vi elementsängen som hon verkligen älskar... och ändrade oss angående bäddarna.
Det blev ett takhögt träd med två bäddar och en koja, och jag hann inte ens bygga klart trädet förrän hon landat i en binge - högst belåten :-)

Sedan klösträdet kom har hon inte brytt sig ett dugg om elementsängen, nu är det bara de här bäddarna som gäller! Vi trodde att hon skulle klättra runt och busa järnet, men det har visat sig att hon framför allt sover och myser och kelar i sitt träd :-) Att försöka räkna ut hur en katt ska reagera är inte helt lätt. Man står i zooaffären och granskar leksaker, tänker att den här kan nog vara kul, den skramlar, prasslar, luktar kattmynta, har fjädrar etc... sen visar det sig att katten inte bryr sig ett dugg, men blir helt till sig av lycka när hon hittar ett skrynkligt kvitto på golvet :-)

Högst uppe på tronen, eller "gosplattan" som vi döpt den till, eftersom lilla sötnosen klättrar upp dit när hon vill kela :-)

Det är nu en vecka kvar till nästa stora prövning, körlektioner på dagen och dessutom hålla teorilektion efter skoltid.... Med tanke på hur allt har sett ut, var jag har varit, hur jag har mått och vad jag alltid har varit rädd för så är det här som jag nu utsätter mig för lite smått osannolikt. Jag antar att jag borde vara stolt över mig själv, men min självkritik överröstar det mesta. Dessutom är jag i kväll alldeles för trött för att känna något annat än just.... trötthet. Och en enorm hemlängtan..... 

Skarpt läge!

Nu är det sannerligen skarpt läge.
Även om jag har sagt att jag ska ge det mer än ett försök så känns det ändå som en väldigt avgörande dag i morgon.
Mina första riktiga elever anländer till Trafiklärarnas Trafikskola.
Jag ska försöka lära kidsen att köra bil!
Hahahahahaha!
Jag tackar för alla uppmuntrande kommentarer,
det är jätteroligt att så många faktiskt tror på mig,
men ärligt talat - jag vet inte om jag kan lära ut någonting alls!!
I morgon vet jag om jag är helt fel ute....
De övervakande lärarna i baksätet kommer att ge sin dom....
Jag är skräckslagen
men samtidigt
jag måste försöka tänka att det är nu jag ska lära mig att bli en bra trafiklärare
det är nu jag ska ta mig över alla hinder
det är nu jag har min chans
för jag vill ju det här
jag vill bli klar någon gång
jag vill komma tillbaka till arbetslivet
jag vill vara en vanlig knegare igen
och jag vill framför allt slippa känslan jag har varje vecka när jag åker från Göteborg...
Jag vill en dag vara klar med min utbildning
hämta ut mitt godkännande från transportstyrelsen
och äntligen flytta hem...
på riktigt...

Sova gott i natt?
I don´t think so....

Att tro på sig själv....

"Självförtroende"
Ganska lätt att stava till.
Jag vet fortfarande inte var man hittar det.
Och apropå att hitta....
"Lokalsinne"
Ännu enklare att stava till.
Omöjligt att hitta i någon butik
(kan man kanske ta hjälp av någon som redan har lokalsinne?).

I dag var vi ute och körde på ett område där jag aldrig har varit förrut,
någonstans där det fanns ett antal ciruklationsplatser i alla fall
och där snurrade vi runt och försökte lära oss att hitta.
Efter dagens rundor är jag inte särskilt mycket klokare,
och där ska jag i framtiden hålla lektioner och ligga två steg före eleven
samtidigt som jag kollar hEns spegelrutiner, pedalarbete och försöker förstå hur hEn tänker och förhoppningsvis undvika plåtskrap och whiplash.
Samtliga fyra kandidater i underbara bilgrupp 3 (snart ett underbart minne blott)
skulle i dag köra en sväng under lärarbevakning.
Samma lärare som vi en gång i tiden testkörde för...
....nervositeten från den dagen gör sig påmind i bland när jag hör hans röst,
jag hade väldigt svårt att läsa av vad han egentligen tyckte och tänkte om mig när jag körde den gången...
men jag blev trots allt antagen till skolan
(med god hjälp av min höga ålder och mina fantastiska meriter får man förmoda).
I dag var första gången sedan dess som han satt bredvid mig när jag körde.
Jag lät övriga tre i min bilgrupp köra först, i hopp om att klockan skulle hinna fram till lunch och därmed inte ge någon tid för mig vid styret....
...men så blev det förstås inte.
Illamående
Prestationsångest
Tankar om att svimma lite lätt för att slippa köra.......
"Självförtroende"
 är ungefär 90% av vad mitt blivande yrke handlar om, har jag läst någonstans....
Jag vet hur man stavar till det.
That´s it.
Men - jag satte mig vid ratten och gjorde så gott jag kunde, och till min stora förvåning hade min lärare inte mycket att anmärka på när jag var klar.
Jag har lyckats förändra och förbättra mitt sätt att köra,
trots att jag inte har någon bil för tillfället,
utan enbart övar de där få timmarna i skolan...
Hur hanterar jag positiv feedback?
Tänker jag att "det stämmer, jag är faktiskt bra på det här"
eller tänker jag
"eftersom lärarna vet att jag är en känslig person med noll självkänsla och självförtroende så säger han så för att jag ska bli lite starkare"
*suck*
att det ska vara så jävla svårt......
Jag är ingen träsko på sin första danslektion
Jag är ingen katastrof i förarsätet
Jag m å s t e lära mig att lita till min förmåga......

Min kära bänkis säger att jag har växt (och då menar han inte bara på bredden) och utvecklats enormt under den korta tid som han har följt mig.... både som förare och som människa.....
Sanningen om det senare är kanske den att jag tidigare har försökt uppföra mig och verka ordentlig
men nu börjar visa lite mer av vem jag verkligen är ;-)
De som känner mig sedan gammalt vet vad jag menar...
...det har hänt förr
att Dr Jekyll
förvånat i sin ofta mycket hastiga förvandling
till Mrs Hyde ;-)

Surprise!