Jag kommer förmodligen aldrig att glömma den där stunden när jag går mot övningsbilen tillsammans med min första riktiga elev, den där stunden när jag inser att det här är på riktigt, nu är det helt upp till mig. Killen som går bredvid mig, som snart sitter vid ratten, han har inget körkort. Han är där för att lära sig någonting, han förväntar sig att jag ska kunna lära honom någonting och det är just i den här stunden som jag ska förvandlas till Trafiklärare. På riktigt. Jag kanske såg samlad ut, men det var jag verkligen inte!
Jag kommer att minnas den där stunden och jag kommer att ta det minnet med mig... för just precis så där nervös kommer nog många av mina kommande elever att vara inför sin första körlektion och inte minst inför sin uppkörning.
Usch, vad jag mådde pyton den morgonen.
Jag var så rädd för att få fullständig blackout, tunghäfta, hjärnstillestånd...
Så blev det inte, tack o lov.
Jag klarade det, vi kom oskadda tillbaka till skolan och jag fick till och med lite beröm efter lektionerna av mina lärare och mina kära medåkare. De påstår att jag är lugn, att jag inger trygghet. Synd att det där inte kan vändas inåt!
När vi har våra lektioner så sitter en lärare och en kandidat i baksätet. Efteråt har vi ett gemensamt snack om vad som hänt, vad som var bra, mindre bra och vad som kan förbättras...
Jag är ju långt från färdig trafiklärare och räknar med att få mycket ris på vägen, men lärarna har varit snälla mot mig än så länge :-)
I dag var det dags för nya elever och jag tog mig med viss vånda i genom även dessa lektioner och eleverna verkar tycka att det är helt okej att höra mig sitta och tjata om startrutiner och att ta bort foten från kopplingen ;-)
Man kan ju undra vad man ger sig in på egentligen. Denna nervositet och ångest inför lektionerna... helst vill jag bara springa därifrån och aldrig komma tillbaka!
Det är så enormt mycket att hålla koll på och jag missar förstås en hel del. Förhoppningsvis kan jag coola ner mig lite i framtiden och få med mig de bitarna jag glömde i dag. Vadå högerregel?? Och backspegeln, vad är den till för?? Jag har fullt upp med att hålla koll på elevernas fötter och att hitta till och från övningsområdena... och då glömmer jag liksom bort allt annat.
Det är nervöst som det är att ge sig ut med eleverna, men lägg till de vakande ögonen från baksätet så har ni ett begynnande magsår på undertecknad.
Jag ser fram emot att få vara själv med mina elever i framtiden... DE har förhoppningsvis inte koll på när jag gör fel ;-)
Helt rätt var det i alla fall att köpa ett klösträd till lillan :-)
Vi försökte fundera ut vad för finesser hon skulle kunna tänkas gilla, och i ett tidigt skede valde vi bort träden med mjuka bäddar, eftersom vi inte trodde att hon skulle bry sig om dessa.
Som tur var köpte vi elementsängen som hon verkligen älskar... och ändrade oss angående bäddarna.
Det blev ett takhögt träd med två bäddar och en koja, och jag hann inte ens bygga klart trädet förrän hon landat i en binge - högst belåten :-)
Sedan klösträdet kom har hon inte brytt sig ett dugg om elementsängen, nu är det bara de här bäddarna som gäller! Vi trodde att hon skulle klättra runt och busa järnet, men det har visat sig att hon framför allt sover och myser och kelar i sitt träd :-) Att försöka räkna ut hur en katt ska reagera är inte helt lätt. Man står i zooaffären och granskar leksaker, tänker att den här kan nog vara kul, den skramlar, prasslar, luktar kattmynta, har fjädrar etc... sen visar det sig att katten inte bryr sig ett dugg, men blir helt till sig av lycka när hon hittar ett skrynkligt kvitto på golvet :-)
Högst uppe på tronen, eller "gosplattan" som vi döpt den till, eftersom lilla sötnosen klättrar upp dit när hon vill kela :-)
Det är nu en vecka kvar till nästa stora prövning, körlektioner på dagen och dessutom hålla teorilektion efter skoltid.... Med tanke på hur allt har sett ut, var jag har varit, hur jag har mått och vad jag alltid har varit rädd för så är det här som jag nu utsätter mig för lite smått osannolikt. Jag antar att jag borde vara stolt över mig själv, men min självkritik överröstar det mesta. Dessutom är jag i kväll alldeles för trött för att känna något annat än just.... trötthet. Och en enorm hemlängtan.....
