Och så lite mellodrama

Man kanske borde göra sin plikt som schlagernörd också...
Så här långt har jag följande att säga:

Caroline af Ugglas borde vara med varje år och leverera
-äkthet
-känsla
-gåshud
Den kvinnan har verkligen förmågan att beröra 
och det har jag berättat för henne
Kanske måste man ha fått ett par hugg i hjärtat för att förstå hennes storhet,
och i så fall är jag tacksam för mina törnar.....

Louise Hoffsten 
säger jag sen
snodde finalplatsen framför skrevgrävande Saadekopian 
och jag kunde somna med ett leende
Saadiekopior kommer och går
Hoffstenskan består

Cookies'N'Beans sjöng sig till en andra chans
De  borde också ha fått en finalplats direkt
Där har vi tre av Sveriges absolut häftigaste röster i en och samma grupp
men deras skivor har mycket starkare spår än "Burning flags"...
Lyssna bara på det här:

State of Drama är tävlingens hittills största överraskning för mig
för jag trodde inte att svenska folket skulle fatta
men det gjorde de
och "Falling" gick helt rättvist direkt till final!

Så långt handlar det om musik....på riktigt...
Sen finns det en annan del av tävlingen
där vuxenblöjor är en av ingredienserna

Sean Banan
som tidigare gett mig gråa hår
fick en ny innebörd för mig i årets festival
Mätningar som visar hur SD vinner fler och fler röster i vårt land
får mitt blod att frysa till is
Om jag ser Sean Banan som en finne i röven på SD och dess anhängare
så ser jag plötsligt ett geni
och en röst på honom 
känns som en röst på en bättre värld

I en bättre värld slipper vi gubbröra 
av den sort vi ser i bland när vi genomlider ESC
och skäms över att länder som Litauen ska "skoja till det lite".

Det är inte roligt
Det har aldrig varit roligt
Det kommer aldrig att bli roligt
I år kan det alltså vara vi som får europas tittare att borra ner sina ansikten i skämskudden som man MÅSTE ha i närheten i dessa sammanhang...

I en bättre värld röstas INTE whååå-ååå-ååÅÅåå-ååh-snubbar med sammetsögon vidare
trots att de ha sju dansare med sig
trots att de tar sig i skrevet
trots att de backas upp av sångare i kören när de själva inte kan göra två saker samtidigt
trots att de gör allt de kan för att bli lika "popjulör" som Saade himself när han vann med samma koncept
samma koreografi
sorry boys
vi har sett det förrut
vi har hört det förrut
och vi behöver inte se eller höra det igen

I övrigt har jag inte mycket att säga
mer än att man hinner tröttna både en och två gånger 
och att jag saknar den gamla modellen med EN enda mellokväll
men Gina gör ändå det hela uthärdligt...

Och så måste jag fråga
VAR ÄR CAROLA???

Ett favoritklipp som jag tar till när jag saknar henne för mycket
(vilket jag gör ganska ofta)

Jag veeeeet 
det är många som inte förstår mig
min mor är en av dem
men så länge jag förstår mig själv så spelar det inte någon större roll ;-)

"Tycke och smak, inget att säga något om"
sade en gång the one and only Margaretha Krook.
Och vem vågade någonsin säga emot henne?

Tre av Tio

Jomenvisst
jag hade en liten blogg också

Jag skulle gärna försöka beskriva i ord
men det finns faktiskt inte ord
som på något sätt kan måla bilden av mina senaste tre veckor

Skolan tog liksom slut
och jag packade bilen full
lämnade mitt rum i Helsingborg
flyttade till Gyllene Heden
blev heltidssambo och mappa
började på praktiken
och blev aldrig mig själv igen

känns det som

Klockan ringer 5:50
Tintin hälsar glatt godmorgon och vi kelar loss på köksmattan
innan hon får frukost
och jag försöker vakna till liv med hjälp av H2O
sedan kaffe

Dagen på bilskolan börjar kl 7:30
slutar i bästa fall 17:20
förutom fina fredagar då jag slutar kl 13
i värsta fall slutar dagen på bilskolan 22:30
och jag är sedan glad om jag hittar hem
och kommer i håg vilken dörr min nyckel går till
SÅ kommer jag inte att orka arbeta i framtiden
den saken är helt klar

Det är allt annat än klart i mitt huvud när dagen efter kommer
och jag ska agera lärare, pedagog, regelverk och socialt geni
samt hålla oss vid liv
när Göteborgstrafiken visar sina tusentals olika ansikten
Min handledare tycks sakna förmåga att förstå
och förmåga att berömma
Tur att mina elever inte är av samma slag
och kanske är det tur för dem
att jag inte är som min handledare...

Det finns elever 
och det finns elever
det finns elever som får mig att verkligen fundera över 
VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ
och det finns elever som får mig le från öra till öra

Till exempel min helt egna elev
som för två veckor sedan inte hade kört en meter
och som i går fick åka ut på riktiga vägar
i den riktiga trafiken
och var så stolt att jag blev tårögd

Eller kvinnan som tagit över 30 lektioner 
och aldrig fått höra något positivt om sin körning
När ordinarie lärare är sjuk får hon köra för mig i stället
och som hon skiner upp
och blir alldeles förvånad när jag säger att hon gör en riktigt bra påfart
"Det är första gången jag får beröm!", ropar hon
och berättar sedan om hur hon känt sig varje gång hon lämnar bilskolan
"som världens sämsta elev"
och jag försäkrade henne om att hon var långt därifrån...

Övriga lärare på "min" skola verkar ha glömt bort en viktig detalj...
Alla behöver beröm
jag själv, inte minst
mina elever ska absolut ha beröm när de levererar
hur ska en människa annars kunna bygga sitt självförtroende?

Det finns som sagt elever
och det finns elever

Det finns elever som man helst inte vill möta ute i trafiken
Det finns elever som får nerverna att krylla sig lite smått
men.... till min stora lycka:
Det finns elever som jag längtar efter att få träffa igen
Det finns elever som ger mig cred för att jag peppar dem
Det finns elever som vill byta lärare och boka in sig på mina tider i fortsättningen
Det finns elever som ger MIG det jag behöver för att motivera mig att fortsätta

S j ä l v f ö r t r o e n d e

Min sista elev för dagen
uttryckte sin fasa för Korsvägen
varpå jag sa: "då åker vi till Korsvägen"
och så tog vi oss genom "det värsta stället i hela världen"
När vi tagit oss till en lugnare gata sa eleven med ett leende:
"Du är så pedagogisk, jag gillar det"
och jag checkade ut från mitt livs jobbigaste arbetsvecka
med något liknande i ansiktet

ett leende

Nu är det gräsänklinghelg
Squirrel är i hemlandet
och jag planerar så lite som möjligt
en ganska nöjd Tintin
kan i alla fall räkna med väldigt mycket mys
med världens tröttaste mappa

Fantastiska Fröling

Tar en paus från allt 

teori - packning - städning

och ser ett av mina absoluta favoritprogram:

"Stjärnorna på Slottet", 

och Ewa Frölings dag

och jag måste bara säga det

FAN vad bra hon är

har alltid tyckt

kommer aldrig att ändra mig

och jag skulle vilja säga tack för att hon vågade berätta om sin krasch

och för att hon ger den psykiska ohälsan ett mycket vackert ansikte

Kvinnan som bara ÄR energi, kraft och allt det där man skulle vilja vara
Kvinnan som fick mig att välja "fel" sida i Strindbergs "Fadren"

men alltså...

Ewa i rollen som Laura, jag kunde inte hjälpa det :-)

Sista veckan!

Veckan som börjar i morgon

är sista veckan i skåne

för den här gången, ska man väl tillägga

för jag har flyttat från skåne två gånger tidigare

med heliga löften om att aldrig återvända

så jag reserverar mig...

Året där har gått så fort,

jag fattar inte att det redan är slut,

och det är med blandade känslor jag checkar ut från Helsingborg.

Jag ser verkligen fram emot att slippa pendla

slippa släpa runt på väskorna som jag aldrig packar upp

slippa planera packning, resor, var har jag mina mediciner, var har jag min tvätt, var har jag mitt huvud?

slippa förvirringen som uppstår mitt i natten

när jag inte riktigt vet var jag är :-)

Jag kommer att sakna mina trevliga kurskamrater

jag kommer att sakna möjligheten att slöa 

för från och med nästa vecka blir det fullt ös...

10 veckors praktik med egna elever på dagarna

och teoriundervisning på kvällarna

Skräckblandad förtjusning

kan man väl säga just nu...

Mest av allt ser jag fram emot att få en vardag
tillsammans med min egen lilla familj

min kloka fina Squirrel

och sötaste lilla Tintin

för när den här veckan är slut 

har jag flyttat in på Gyllene Heden :-)

Uppåt och nedåt

Man har så mycket att lära av sina djur...

Leva i nuet

Ta tillfället när det kommer

Sikta högre

Att lifta på människornas axlar är hur bra som helst när man vill upptäcka nya platser

och framför allt när man siktar högt...

Bra att du kom, matte! 

Köksdörren har jag aldrig klättrat upp på förrut!
2013 börjar bra :-)

Kan man komma ännu högre upp?

Ganska mysigt här uppe....

Tror jag stannar här!

(och jag tänker aldrig avslöja att jag inte riktigt vet hur man kommer ner utan hjälp) 

//Tintin

På nyårsdagen tog jag själv tillfället att åka upp till D och Charlie ett par dagar.

D blev dessvärre sjuk och det blev inte fullt så aktiva dagar som vi hade hoppats på, men dvd:n fick jobba desto hårdare.

Charlie har inte riktigt hittat sin sociala begåvning än :-)
Hon har det dock hur bra som helst där ute på vischan 

fortfarande lika bråttom till allt - maten, toaletten, gården, fönstret, sovplatsen....

och på natten trampar hon runt och vill kela och sedan, självklart, gå ut :-) 

Mappas underbara knäppkatt Charlie :-)

Innan jag åkte tillbaka till Göteborg fick jag en stund i vackra Vadstena

och ett härligt återseende med "gamla" vänner och kollegor...

Det går inte en dag utan att jag tänker på Vadstena

och jag längtar många gånger efter att bara få vara där

i den där energin som jag inte kan sätta ord för

men som för mig fungerade som healing...

Min eviga tacksamhet till den lilla staden vid Vättern...

Julhelg med krasslig Squirrel

dagarna efter nyår med sjuk D

Jag har förvånats hela vägen fram till i dag över det faktum att jag hållt mig frisk

men lagom till skolstarten är jag inte lika imponerad längre...

Trist, på flera sätt

särskilt som jag i går kände en känsla jag inte upplevt på evigheter

overklig och obekant, men

Jag kände mig utvilad och nästan pigg

På det sättet har det varit ett bra lov

men många vilodagar

och slutligen en energidos i Vadstena

Synd att alltihop slutar med ett snörvlande i TV-soffan :-(

Tur att halstjockans bästa vänner Ben och Jerry bor i frysen :-)

Ärligt talat

Många ägnar sig i dessa dagar åt att arkivera det gamla
och gissa, hoppas och önska för det nya, det oskrivna.
Jag utgör inget undantag
Den här gången funderar jag över relationer
bekantskaper
vänner
nya och gamla
och vad man egentligen behöver här i livet...

För snart ett år sedan lämnade jag Vadstena på vinst och förlust
precis så som jag lämnade Göteborg för Vadstena
och kvitterade vinst
och kvitterade förlust

Ärligt talat så åkte jag till Helsingborg med inställningen 
att jag skulle försöka
verkligen försöka
att BLI någonting som jag skulle kunna leva av 
och komma tillbaka
äntligen
och eftersom man aldrig vet vad som väntar
så bestämde jag mig för att detta var målet
det enda målet
och jag tänkte 
för att trygga mig själv inför det som väntade
att jag åkte inte till Helsingborg för att skaffa vänner...

Jag är 38 nu, 
och vet att människor oftast tycker ganska bra om mig
när de väl lär känna mig
men känslan av det har jag inte lyckats vänja mig vid
den kommer nog aldrig att kännas självklar

Om man känner sig som en udda fågel
för att man växer upp som en udda fågel
som ingen bryr sig om att lära känna
utan det blir som det ofta blir när barn rangordnar sig
det finns alltid någon som anses svagare
och som kan hamna under en själv
och kring mig fanns det många som behövde någon svagare
och den svagare blev oftast jag.

Som 17-åring lämnade jag byn och var livrädd för att bli ensam
men det visade sig
att det fanns ett liv även för mig
Det visade sig också
att jag 20 år senare
skulle behöva hjälp med att bearbeta det jag aldrig pratat om
som fortfarande får mig att känna mig som
den udda fågeln.

Alltså 
jag räknade inte med att finna vänner i Helsingborg
men jag lämnar snart den staden
med vänskaplig högvinst
Det är märkligt hur man kan känna så snabbt
vem man kan lita på
vem som har förmåga att förstå
vem man kommer att sakna när allt är över.

Innan allt gick som det gick med mig
trodde jag att jag visste allt om det här med vänskap
betraktade den som något bestående och oföränderligt
jag trodde att vänskap var något konstant
men jag har lärt mig 
den där hårda tråkiga vägen
hur det egentligen fungerar...
Först genom att vara den som man inte orkade med
och nu genom att själv vara den som inte orkar.....
Det är nog bara så att jag måste välja 
och välja klokt

Vilka tar mer än de ger?

Jag förändras 
mina relationer förändras
och jag accepterar det
Den som lär känna mig i dag
lär inte känna samma människa
som den som lärde känna mig för tio år sedan
Den som lärde känna mig för tio år sedan
får försöka acceptera att jag inte är densamma
i dag
Min sjukdom har kostat mig mycket
jag blir aldrig densamma
min ork blir aldrig densamma
(och den var inte mycket att skryta med tidigare heller)
hjärnan tar de facto skada
och det gör ens relationer också

Jag vet inte vem jag är om ett år
eller om tio
jag vet inte vilka jag har med mig
för jag har trott så mycket
som visat sig vara fel
men jag har mig själv med mig på vägen
min kunskap
min människokännedom
och min magkänsla
och ärligt talat
vad mer behöver jag?

För några veckor sedan fick vi en uppgift i klassrummet
vi skulle kärleksbomba varandra
skriva en positiv sak om var och en omkring oss
lämna över vårt ord och säga det högt
och mottagaren skulle säga tack

Jag fick veta hur de andra ser mig
och jag fick bekräftat att jag ger det intryck jag vill ge
genom att få ord som "fördomsfri", "ödmjuk" och "empatisk" levererade till mig
Jag fick även ordet "stark"
och det tackar jag särskilt för
Det kanske inte alltid känns så
men jag påminner mig själv ganska ofta
(för att jag behöver det perspektivet)
jag påminner mig själv 
om var jag har varit 
och hur långt jag har gått 
med hjälp
-absolut-
men även med egen kraft
egen vilja
och eget mod

Jag tog en chans för ett år sedan
och sa "ja"
Nu ställs jag inför utmaningen att våga säga "nej".

För ärligt talat
mitt liv - mina beslut
ditt liv - dina beslut
i den mån vi får möjlighet att välja själva

om du av någon anledning vill välja bort mig
så finns både förståelse 
och acceptans inom mig
no hard feelings

Jag har lärt mig att gå vidare.
Det kan många gånger vara ett bättre alternativ
än att klamra sig fast vid sådant som inte längre existerar
och energitjuvar...
jag orkar bara inte...
jag har knappt energi till mig själv som det ser ut i dag!
Och till och med jag måste sätta gränser
när det kommer till att vara alla människor till lags

Enough

En gång var jag den som kämpade in i kaklet
som till varje pris skulle hålla kvar och hålla fast och övertyga
men jag har inte orken
jag har inte den motivationen
och jag har ärligt talat inte tid
dessutom
har jag nog ännu inte öppnat den sista guldkistan...

2012 är till ända
vinst och förlust
jag antar att 2013 
inte blir annorlunda
även om allt blir nytt

Gott Nytt År
önskar jag 
och vilket avstånd du än befinner dig på
så menar jag det
Gott Nytt År 
till er alla
men mest av allt till er som behöver extra styrka
som inte har det så lätt just nu
Till er önskar jag verkligen att jag kunde göra skillnad
det enda jag kan göra är att hoppas på det allra bästa...

Stor kram och tack för i år
hälsar
eder 
Prins Pia

Ps, Kanske ska ni passa på att rensa i facebooklistorna så här inför det nya året?
Ärligt talat - är ni säkra på att ni vill ha dem som de är?

Men mamma - du får lov att stanna kvar!

Du är ju trots allt min mor ;-)

Ansiktsdyslexi

Fråga: Vem är mannen på bilden?

Vi körde förbi en reklampelare i dag. Jag frågade Squirrel om det var David Beckham på bilden. Hon skrattar fortfarande åt mig.

Ja,

jag är ansiktsblind

och jag är i gott sällskap

av Kronprinsessan (som jag i bland inte kan särskilja från systern på bilder, hemska tanke)

och det är INTE roligt!

Det händer att för mig totalt främmande människor skiner upp mot mig på gatan och kramar om mig och börjar prata med mig.... och jag gör mitt absolut bästa för att se ut som att jag vet precis vem jag pratar med samtidigt som jag kämpar febrilt med att lägga livspussel - vem är människan som står framför mig???

Jag känner inte igen kändisar

jag känner knappt igen mina vänner

och jag vet inte hur jag ska lösa det här med framtida elever 

(det känns kanske en aning suspekt när jag presenterar mig för tredje gången)

och jag har ännu inte funnit något sätt att träna upp förmågan att känna igen ansikten.

Jag lär mig känna igen andra människor på framför allt rörelsemönster - men det kräver att jag har mött personen i fråga mer än en gång.

Jag kan känna igen människor på frisyrer och kläder, men sånt kan ju ändras ganska snabbt....och ofta.

När jag jobbade i butik var det oerhört pinsamt att först föra ett långt samtal med en kund om en produkt och sedan hälsa som om vi sågs för första gången fem minuter senare i kassan....

Det var lika pinsamt att gå och hämta något på lagret åt en kund och sedan inte ha en aning om vem det var jag hämtade varor åt.... Jag försökte memorera detaljer, som t ex halsdukar, mössor osv, men om någon blev varm och tog av sig mössan medan de väntade... då var det kört. Och i bland glömde jag bort att ta kännetecken i stressen och fick helt enkelt hoppas på att kunden i fråga skulle titta åt mitt håll och hjälpa mig att träffa rätt. I julhandel funkade inte detta, för då stod hundratals människor och stirrade desperat på en och började vifta så fort man visade sig i butiken.

Personalen var i extas vid ett tillfälle när Peter Jöback var inne i butiken. Peter Jöback är den där killen som "inte riktigt var sann mot sig själv tidigare", som åker till New York i bland och hittar sig själv, och kommer hem (ofta till jul) och virar in sig i halsdukar och åker till TV 4 och pratar med Malou om att han inte "riktigt var sann mot sig själv tidigare" och så ser han lite svår ut (gärna i svartvitt) och visar upp sin nya skiva (där han är sann mot sig själv) och ja, sen återkommer han med samma story nästa jul osv osv osv. 

Jag var tvungen att be kollegorna peka ut honom så jag kunde undvika honom, för nej, jag hade aldrig känt igen honom, trots att han syns och hörs allt för ofta i alla möjliga sammanhang.

Ansiktsblindhet.

Det kan vara en välsignelse

men allt som oftast är det ett ytterst pinsamt handikapp. 

Bara så du vet:

Jag menar inget illa om jag råkar gå förbi dig utan att hälsa.........

Och Brad Pitt tar säkert inte illa upp om jag blandar i hop honom med Beckham.

Så de så.