Er Emit

Snart slut på gräsänkeriet för den här gången. D kommer hem i dag, äntligen! I går kväll summerade jag dagens sociala upplevelser till följande: Jag sa "Hej" till en igelkott som jag mötte på kvällens strandpromenad, och jag sa "Hej", "Det behövs inte" och "Hejdå" till killen i Konsumkassan. När D ringde från sitt jobb kände jag mig ganska uttråkad. Ändå är det inte lappsjuka jag riskerar att drabbas av, där man längtar så mycket efter sociala sammanhang att man blir galen... nej, jag har min egen dokumenterade problematik. Jag blir snarare ännu mer folkskygg. Jag har aldrig haft några problem med att vara ensam, tvärtom. Men det är inte alltid en bra sak...

Jag har dessutom ett tekniskt problem. Tele2 funkar som det vill här i Vadstena, och oftast inte alls. Det där bekväma sättet att vara social på, facebooka t ex, är högst begränsat. Å andra sidan blir jag då inte sittande lika mycket vid datorn, vilket kan vara en bra sak :-)

I helgen har jag jobbat på så mycket jag bara orkat. Sovrummet är färdigmålat, och jag fick ägna en halv dag åt att skrapa bort färgfläckar från golvet. Det var dock inte MINA lämningar, utan detta var minnen från flera gamla makeovers. Tiden då rummet var illrött med svarta dörrar t ex. Familjen Drakula hade tyvärr inte den goda smaken att täcka golvet eller att torka upp sin spillning.... Det fanns även ett hundratal pyttesmå vita prickar efter någon annan glad målare, tillsammans med den där härliga gammelrosa färgen, så försedd med skrubbsvamp, jif och min lilla fickkniv gick jag över golvet, decimeter för decimeter, och nu är det så gott som nytt :-)

Jag har knappt suttit ner de här dagarna, för jag ville verkligen att det skulle vara stor skillnad när D kom tillbaka från Göteborg. Det märks knappt när man blickar ut över röran. Men, det finns en dold agenda här, jag lovar :-)



Ingen av oss är särskilt mycket för den här typen av skåp, men nu finns det där, så varför inte göra det bästa möjliga av det ;-)