söndag 9 maj 2010

Så börjar det... äntligen

Jag har flyttat från koja till slott, från stressig storstad till lugn idyll.
Jag drömde aldrig om att vara prinsessa, men möjligen om att bli en prins...

Det här är min logg
Prins Pias Blogg

Om jag någon gång ska börja
så är det nu.
Den som vill får följa med :-)

En vecka har gått. Fem sändningar av möbler, kartonger, påsar och annat har landat utanför porten. För första gången på många år är jag samlad. Allt jag äger finns nu under ett och samma tak. Kanske kan detta få mig att känna mig något mindre splittrad.

Allt är annorlunda här. Folk pratar annorlunda. Luften är renare. Dörrar står olåsta. Småfåglar hörs. Ingen verkar särskilt stressad. Affärer och restauranger ligger bokstavligen runt hörnet. Vida vatten syns om jag bara öppnar dörren och tar några steg ut på gatan. Fastighetsskötaren är glad och trevlig. Utanför våra stora fönster går turister förbi i bland och fotograferar. Nunnor vandrar omkring. Gatorna lockar till promenad.

Den största förändringen är kanske ändå den från vår lilla koja i Göteborg, på ca 40 kvadrat, till vårt slott i Vadstena, på 135 kvadrat. Det här är ett hem. Ett riktigt hem. Vårt hem.
I dag kände jag lycka över att ha en köksfläkt. Här om dagen log jag åt våra garderober. Vi har riktiga garderober! Allt är annorlunda här. Det var vad jag hoppades på, vad vi båda hoppades på.

En vecka har gått och det finns inga som helst tvivel inom mig.
Vi gjorde helt rätt.



Första morgonen, vaknade till denna vy i vårt blivande gästrum

5 kommentarer:

  1. Låter underbart...kommer gärna och hälsar på!

    SvaraRadera
  2. Vart har ni flyttat, ja förutom till Vadstena då...? Ser himla fint ut:) Kram

    SvaraRadera
  3. Madde - vi har fått en jättefin lägenhet i de gamla fina kvarteren vid Vätterns strand. Lite att fixa med, men otroligt trivsamt redan! Kram :-)

    SvaraRadera
  4. Åh, vad jag blir glad för eran skull!!! Vad ni är värda detta slott! Väntar med spänning på att få se den royala ändalyktstillflykten. ;-)Å alla kakelugnar!
    Dessutom ger du mig hopp om att jag också en dag kan finna ett liknande ställe för lugn och en harmonisk vardag utan så mycket storstadsbrus.
    Hurra för Prins Pia!

    SvaraRadera