Snurr

Alltså, jag var inte särskilt pigg innan allt kraschade här hemma, och jag kan inte påstå att det här gör saken bättre.
Det är enormt energikrävande att gå omkring och oroa sig för hur allting ska bli, med bostad, jobb, ekonomi och allt annat man inte bara kan skita i. Jag försöker att ta det lugnt och är inte alls så nojig som jag hade kunnat vara, heja mig, men det hindrar inte tankarna från att snurra. Dygnet runt.
Jag är alltså tröttare än vanligt, och det är ganska illa, med tanke på att jag var en halvzombie redan innan.

Måste bara säga att jag är så jäkla tacksam över att jag får vara på ame, en plats där jag faktiskt kan få vara precis som jag är. Min dagsform pendlar och jag orkar inte vara särskilt social, men det är okej. Jag får lov att vara tyst, jag får sitta och jobba med saker som passar mig ganska perfekt just nu - som t ex att klippa matt-trasor. Ingen tanke, bara handling. Radio. Robyn sjunger "Indestructable" och jag tvingas erkänna att jag gillar henne.

I går skrev jag på uppsägning av denna underbara lägenhet... Motvilja och klump i halsen. Svart på vitt. Det var inte så här jag ville att det skulle bli, inte alls... Men det är så det måste bli.
Knowing me knowing you
AHAAAAA
(there is nothing we can do)
Jag har alltid älskat ABBA. Med alltid menar jag så länge jag kan minnas. På riktigt. Sen musiken kom från snurrande vinylplattor... som jag inte fick vända på själv.... men jag minns att jag hade svårt att låta bli.

Plattor och kasettband. Snurriga 70-tal. Sån här blev jag.

OM bostadsbolaget hör av sig snart och säger att de godkänner mig som hyresgäst så skulle det vara en lättnad...
Då vet jag i alla fall någonting säkert om vad som komma skall...
förutom att Helgeandsgatan 7 snart är saga all......