Liten i nöd

Sedan en tid tillbaka följer jag med stort intresse och känslomässigt engagemang "Kattjouren" på Facebook. Det är ett ideellt nätverk som ständigt arbetar för att hjälpa hemlösa oönskade katter. Jag kan säga att mitt hjärta både blöder och jublar... I en värld som ofta skrämmer mig känns det så fint att se hur människor gör sitt yttersta för att hjälpa dessa underbara individer till nya hem och lyckliga liv... Till exempel genomfördes en helt fantastisk aktion för ett par veckor sedan, då lilla blyga katten Lisa äntligen skulle få komma till ett riktigt hem... Lisa befann sig i Lund och det nya hemmet fanns i Kristinehamn. På ett par dagar lyckades man med att ordna en transportkedja genom halva Sverige, några helt frivilliga personer ställde upp och körde olika sträckor och förde således lilla Lisa till tryggheten där hon nu i sin egen takt vågar sig fram mer och mer för att lära känna sin nya familj. Jag är som bekant en äkta bölfia och kan inte låta bli att gråta av lycka när jag ser sådant! Jag kan inte heller låta bli att försöka hjälpa till på mitt sätt genom att t ex dela Kattjourens "nödrop" i hopp om att några av mina vänner ska dela vidare och på det sättet kanske nå fram till någon som har möjlighet att hjälpa till... I framtiden tänker jag mig att jag i alla fall ska ska kunna ställa upp med transporthjälp när katter behöver komma till veterinär eller till nytt hem... I dagsläget är det svårt för mig att själv ta hand om en katt, men.... visst har jag varit nära att höra av mig några gånger. I torsdags var jag så nära att det till och med råkade hända. Squirrel var också delaktig i det hela (vill jag säga till mitt försvar!) :-)

"NÖDROP för kattflickan Liten som blivit jagad av barn med pinnar och stenar. Trots förföljelsen var den lilla kattflickan (som bara är 5-6 mån) så desperat att hon försökte rusa med folk in i trappuppgångarna i området, men hon jagades bort.
Till slut fick söta Liten en tillflykt på en balkong. Där kan hon dock inte stanna längre så hennes situation är akut.
Vill du hjälpa Liten till ett hem med massor av kärlek & mys - utan andra djur?"

Liten

I bland tänker man inte så mycket, man bara gör...... 

I torsdags morse hade varken jag eller Squirrel någon som helst tanke på att adoptera en hjälplös Liten men på kvällen var det gjort. Vi ska hämta henne i Malmö på fredag :-)

Det var egentligen en helt annan katt på Kattjourens sida som vi inte kunde låta bli att erbjuda ett hem, en stackare med frostskadade öron som inte ville vara utekatt... det skulle ju faktiskt funka.... men då det redan var på väg att lösa sig för henne så fick vi frågan om vi kunde tänka oss att hjälpa den här lilla tjejen i stället, som verkligen inte hade någonstans att ta vägen. Många som erbjuder sig att hjälpa har redan djur, naturligtvis, men Liten tycker absolut inte om andra djur.... och dessutom verkar hon vara nöjd med att slippa vara ute. Det är ju det som har gjort att varken Squirrel eller jag har någon katt just nu, hur mycket vi än skulle vilja. Min älskade Charlie kan ju inte leva som innekatt - hon är, som vi alla vet, born to be wild:

Min och D:s gemensamma förhoppning är att Charlie alltid ska kunna bo hos henne, eftersom hon och Charlie vill ha samma typ av boende :-) Jag å andra sidan är en hopplös stadsmänniska, och kan därför i bästa fall hysa en innekatt som själv väljer det... att hålla katter i lägenhet är egentligen ingenting jag förespråkar, men om utelivet förknippas med massa hemskheter så kanske livet i en tvåa i Göteborg inte känns så dumt... Dessutom kommer Liten att ha två extremt kattkära adoptivföräldrar som definitivt kommer göra allt för hon ska ha det så bra som det någonsin går!

Och jag som i så många år drömt om en stor gråstrimmig hankatt på bastanta tassar, jag lyckas ändå på något sätt bli fast med små svartvita töser :-)