...så blev det inte alls.... dylikt fäster inte alls på min teflonbehandlade hjärna...
Nej, från den här helgen finns helt andra moments sparade i mitt minne....
Som till exempel:
Laleh på scenen i ett kokande Scandinavium, det "oprofessionella" extranumret, Squirrel och jag som två av de lyckliga i publiken....
GP:s recensent var lyrisk efter konserten. Han var inte ensam :-)
Ett annat moment som jag tyvärr inte har på bild men för alltid i mitt minne, är hunden vi mötte i Slottsskogen, som gick och sög på en napp. Som en bebis alltså. Både jag och Squirrel försökte hålla tillbaka skrattet medan vi passerade, men det var inte helt lätt när vovven kollade upp på oss som för att säga "hej hej, fint väder i dag, mår ni också bra?"
Vi tog oss kanske inte riktigt så långt som artighet och hyfs kräver för situationer som dessa innan vi bröt samman :-)
Det var för övrigt en helt fantastisk vårdag i Slottsskogen, man borde ta sig dit lite oftare... Om inte annat för att man blir så lycklig och lugn av att bara stå vid säldammen en stund....
När jag i onsdags kväll var på väg till Göteborg ringde D och berättade att lilla tuffingen Charlie kommit hem med skadad svans, kanske rent av bruten..... Stackaren hade så ont att hon skakade :-( Det blev en vända till veterinären som först inte kunde hitta orsaken till det hela, men som efter ett par tag med rakhyveln hittade tre fula bett...... Antibiotika och smärtstillande delades ut och redan efter några timmar kunde Charlie vifta lite med sin fina svans igen...
Men det där med att hon skulle hållas inomhus några dagar, det gick liksom inte att genomföra. Charlie rymde redan första dygnet :-)
I Göteborg fick hennes lillasyster Tintin också göra ett besök hos veterinären, men det var lyckligtvis planerat. Vaccination och en allmän hälsokoll vilket avlöpte hur fint som helst. Ett frågetecken dock även för hennes svans, som hade en gigantisk fästing på sig när hon hittades i Malmö... En kal fläck gör att den ser lite halvmysko ut, men det ska nog ordna sig :-) Huvudsaken är att Tintin håller svansen högt, och det gör hon allt som oftast....
Jag vet inte hur ofta veterinären möts av en katt i handfatet, men så här såg det ut medan vi väntade i fredags:
Det är en nyfiken Liten vi får lära känna :-) Här kollar hon så att veterinären har ordning på sina papper:
Precis som syrran vill hon vara så högt upp som möjligt!
Ni kanske kommer i håg, Charlie för ungefär ett år sen, mitt i flyttröran:
♥
Tintin, denna trötta lilla kelgris som kapat våra hjärtan så totalt :-)
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar