Toner och Tystnad

Man vet inte alltid
hur mycket man har saknat något
eller någon
förrän det 
eller den
plötsligt uppenbarar sig
och knivseggen nuddar vid hjärtat
när tanken når en
att så lång tid har gått förlorad

Slöseri
eller ett nödvändigt faktum?

När Agnetha Fältskog äntligen kom tillbaka efter alla år av tystnad
år 2004
blev jag överlycklig
men drabbades samtidigt av ett vemod
över tid som gått förlorad

Hennes röst har varit en del av mitt liv
i tystnaden förstod jag inte hur mycket jag hade saknat henne
inte förrän rösten plötsligt klingade lika klar som någonsin
och hon sjöng "If I thought you´d ever change you´re mind"

Som det hopplösa känsloknippe jag är
fällde jag några tårar över att hon sjöng så vackert
och några till över hur mycket jag hade saknat henne
och ännu några över en text jag verkligen kunde relatera till

Nu är hon tillbaka igen, med en skiva som jag inte kan sluta lyssna på
och tankarna om tystnaden, saknaden och frånvaron kommer tillbaka...

Men om hon aldrig hade varit borta
så hade hon heller inte kunnat komma tillbaka
och förvandla mina trötta morgnar
till guldkantade trötta morgnar

Kanske ska man inte sörja 

eller se gången tid som förlorad

Kanske ska man se framåt

Kanske ska man se möjligheterna 

och ha förtröstan

If i thought you'd ever change you´re mind

When you really loved someone