Möte i morgon. Handläggare från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och så jag. Usch......
Det står att vi ska diskutera hur min sjukdom hindrar mig, och framför allt vad min sjukdom inte hindrar mig från. Det är inga enkla frågor att svara på.
Vissa stunder känner jag mig helt okej och beredd att jobba, och andra stunder... känner jag mig fullkomligt värdelös. Kan inget, orkar inget, vågar inget, vill inget. Är livrädd för att ge mig in i karusellen, rädd för att jag inte ska klara av att sätta de gränser som krävs för att jag inte ska ramla ur igen...
Nej. Nej. Nej. Tre enkla bokstäver som är så förbannat svåra att uttala tillsammans. Varför? För väluppfostrad? För rädd för att stöta mig med någon, göra någon besviken, verka lat, verka svag, verka vara en sån som inte ställer upp... Tror det kallas för duktig-flicka-syndromet. Se, så duktig jag är, beröm mig bekräfta mig säg att jag duger och räcker till och älska mig gärna!! Vad skulle hända annars? Det är väl det jag måste ta reda på.
Fucking KBT.
"Utsätt dig för det du är mest rädd för".
Men jag är inte så lätt att programmera om. Det gjordes ett försök på mig med just KBT och det gick åt helskotta. Jag tror inte på det. Jag tror inte på att göra samma jobbiga sak om och om igen till man är alldeles för avtrubbad och likgiltig för att se någon fara i det hela. Jag är inte så jävla dum! Jag tror inte på mina egna lögner. "Säg nåt snällt till dig själv varje dag", säg det tio gånger, säg det hundra gånger, snart tror du på det. Sure. Som mamma säger: KMA.
Jag går inte på det. Systemåterställning misslyckad. Jag kommer i håg, jag glömmer inte, jag är och förblir den jag är. Ge mig en rustning. Ge mig ett skottsäkert hjärta. Operera bort min överkänslighet. Eller hjälp mig hitta ett jobb där ingen jävel stör mig, sliter i mig, ställer idiotiska frågor till mig eller förväntar sig att jag ska le när jag inte är glad.
Ge mig åtminstone något mer än piller.............
onsdag 9 juni 2010
tisdag 8 juni 2010
Grönt
Min bror har gröna ögon och gröna fingrar
Som barn fick vi välja varsitt litet land i trädgården, och sedan följa med mamma till Konsum och köpa frön som vi med stor spänning och vördnad grävde ner i våra respektive land. I mitt hände absolut ingenting. Inte ett spår av liv. Men.... i brorsans blommade det förstås hela sommaren! Det var ingen tillfällighet. Det var ett första bevis på vad vi kan se väldigt tydligt si så där 30 år senare.
Det gröna på mig är AVUND!
När vi skildes åt i söndags kom min käre bror med en påse grönt till mig, från sin imponerande trädgårdsodling. I brist på såväl trädgård som balkong fick jag leka Cajsa Warg och ta till taket över källartrappan, alldeles utanför köksfönstret :-)
Och även om det inte går att elda i kakelugnarna så blev det ganska mysigt i går kväll, with a little help from my friends... Tack för den fina inflyttningspresenten, fruarna Gran!
Som barn fick vi välja varsitt litet land i trädgården, och sedan följa med mamma till Konsum och köpa frön som vi med stor spänning och vördnad grävde ner i våra respektive land. I mitt hände absolut ingenting. Inte ett spår av liv. Men.... i brorsans blommade det förstås hela sommaren! Det var ingen tillfällighet. Det var ett första bevis på vad vi kan se väldigt tydligt si så där 30 år senare.
Det gröna på mig är AVUND!
När vi skildes åt i söndags kom min käre bror med en påse grönt till mig, från sin imponerande trädgårdsodling. I brist på såväl trädgård som balkong fick jag leka Cajsa Warg och ta till taket över källartrappan, alldeles utanför köksfönstret :-)
Och även om det inte går att elda i kakelugnarna så blev det ganska mysigt i går kväll, with a little help from my friends... Tack för den fina inflyttningspresenten, fruarna Gran!
måndag 7 juni 2010
Tillbaka
Den högra handen har sällan någon koll på vad den vänstra gör. Den här veckan har jag kallats till två möten, med två olika handläggare på arbetsförmedlingen. Jag anade att det ena var alldeles onödigt, men har lärt mig att inte ifrågasätta, bara göra. I alla fall när det gäller somligt här i livet. Halv nio i morse var jag på plats. 20 minuter senare var jag hemma igen. Jag hade inte alls behövt komma i dag, lät slutsatsen.
Hemma igen efter några dagar hos mamma och pappa. Mycket skratt, alldeles för mycket gott att äta, något för lite motion och ytterligare ett förbannat pluskilo....
Tog i alla fall en promenad, och upptäckte att där skogen en gång var, är skogen inte längre.
Där är tack och lov fortfarande broar...
Firade nationaldagen i går, vilket jag inte kan minnas att jag någonsin gjort tidigare, men min brorsdotter uppträdde och det ville jag för allt i världen inte missa! Stolt så jag kunde spricka såg jag denna underbara lilla tjej drilla som hon aldrig gjort något annat, trots att hon började så sent som i höstas. Takten i kroppen, självklar och säker och helt klart bäst! Småbröderna busade runt i parken och farfar gjorde vad han kunde för att vaka över dem :-) Mina brorsbarn, tre helt olika personligheter, var och en med lika stor plats i mitt hjärta...
För mycket att äta ja... men när jag slet av pappret till den här kaloribomben fastnade en liten bit på min tumnagel. Och det är sådana här små tecken som jag inte kan låta bli att le åt :-)
Här hemma är det alldeles för tomt. D jobbar och besöker sin gamla mormor i veckan. Först på tisdag i nästa vecka kommer hon hem igen. Jag har visserligen massor att göra fram till dess, men det är som sagt, alldeles för tomt här...
Det har börjat grönska utanför "mitt" fönster och en plats som inte kunde bli mer bedårande har blivit ännu mer bedårande.
Till sist bara en bild från mammas finfina arbetsplats. Hittade minsann lite kungligt där också ;-)
Hemma igen efter några dagar hos mamma och pappa. Mycket skratt, alldeles för mycket gott att äta, något för lite motion och ytterligare ett förbannat pluskilo....
Tog i alla fall en promenad, och upptäckte att där skogen en gång var, är skogen inte längre.
Där är tack och lov fortfarande broar...
Firade nationaldagen i går, vilket jag inte kan minnas att jag någonsin gjort tidigare, men min brorsdotter uppträdde och det ville jag för allt i världen inte missa! Stolt så jag kunde spricka såg jag denna underbara lilla tjej drilla som hon aldrig gjort något annat, trots att hon började så sent som i höstas. Takten i kroppen, självklar och säker och helt klart bäst! Småbröderna busade runt i parken och farfar gjorde vad han kunde för att vaka över dem :-) Mina brorsbarn, tre helt olika personligheter, var och en med lika stor plats i mitt hjärta...
För mycket att äta ja... men när jag slet av pappret till den här kaloribomben fastnade en liten bit på min tumnagel. Och det är sådana här små tecken som jag inte kan låta bli att le åt :-)
Här hemma är det alldeles för tomt. D jobbar och besöker sin gamla mormor i veckan. Först på tisdag i nästa vecka kommer hon hem igen. Jag har visserligen massor att göra fram till dess, men det är som sagt, alldeles för tomt här...
Det har börjat grönska utanför "mitt" fönster och en plats som inte kunde bli mer bedårande har blivit ännu mer bedårande.
Till sist bara en bild från mammas finfina arbetsplats. Hittade minsann lite kungligt där också ;-)
lördag 5 juni 2010
Fredag
Far och dotter, biltvätt, cykelverkstad. Jag städar ur bilen, städar ur tidigare ägare, 1:50 i askkoppen. Putsar panel, dammsuger, skurar, löddrar, sköljer. Helga skiner i solen.
Pappa och jag tar paus, kokar ägg, värmer biff i mikron, äter macka, glömmer biff i mikron.
Jag är svettig och smutsig, måste skuras, löddras, sköljas.
Vill sitta i solen sen, men solen syns inte längre, jag går in. Försöker få i gång TV:n, alla dessa knappar, vilken box, vilken kontroll, vilken ordning? Jag får inte i gång TV:n, är trött på datorn, inser att jag inte har nåt att göra. Ingenting. Jag minns inte senast....
Lägger mig på sängen, fuktigt hår på kudden. Vaknar när mamma kommer från jobbet, pappa ropar. Är jag sjuk? Har jag ont? Alltid oro när jag sover mitt på dagen - jag sover aldrig mitt på dagen.
Mitt hår är mycket fluffigt, jag vill inte följa med till affären.
Det blir tyst i huset igen och jag ska bara blunda. Vaknar när ytterdörren öppnas, trygga röster. Mamma, pappa. Trygga räkan är jag, sover bara nästan, ljuger jag, och snart luktar det mat från köket.
Natt, klockan är 02.00.
Kortspelet heter knäck.
Mamma knäcker mig.
Två gånger.
Pappa och jag tar paus, kokar ägg, värmer biff i mikron, äter macka, glömmer biff i mikron.
Jag är svettig och smutsig, måste skuras, löddras, sköljas.
Vill sitta i solen sen, men solen syns inte längre, jag går in. Försöker få i gång TV:n, alla dessa knappar, vilken box, vilken kontroll, vilken ordning? Jag får inte i gång TV:n, är trött på datorn, inser att jag inte har nåt att göra. Ingenting. Jag minns inte senast....
Lägger mig på sängen, fuktigt hår på kudden. Vaknar när mamma kommer från jobbet, pappa ropar. Är jag sjuk? Har jag ont? Alltid oro när jag sover mitt på dagen - jag sover aldrig mitt på dagen.
Mitt hår är mycket fluffigt, jag vill inte följa med till affären.
Det blir tyst i huset igen och jag ska bara blunda. Vaknar när ytterdörren öppnas, trygga röster. Mamma, pappa. Trygga räkan är jag, sover bara nästan, ljuger jag, och snart luktar det mat från köket.
Natt, klockan är 02.00.
Kortspelet heter knäck.
Mamma knäcker mig.
Två gånger.
fredag 4 juni 2010
onsdag 2 juni 2010
Kungligt kaffe!
Det var väl det jag trodde. Det blev en mycket bättre dag i dag. Sol och alldeles lagom varmt. Åkte en sväng till Motala och handlade och åt middag. När vi kom hem gjorde vi kaffe och små godispaket som vi tog med oss ner till Vättern. Det var ganska många som vågade sig i vattnet, men nästan samtliga påpekade också att det var fruktansvärt kallt!
Kaffet ja, det var inte vilket kaffe som helst, utan Classics "SVEA", som ingår i Den Officiella Bröllopsserien ;-)
Gjorde ett litet inköp, på underbara Haga interiör i helgen, en butik med den goda smaken att köpa in t ex muminsaker, Walk on Water och lite kungligt. Det fanns sex motiv att välja mellan, jag köpte de mest klassiskt rojalistiska! Nu fattas bara ett par tjusiga muggar :-)
Och i dag har jag äntligen fått tummen ur och beställt resa till Stockholm och bröllopet. D hittade två fina flaggor häromdan, som vi kan vifta med. Hon blir bara klokare för varje dag...
På Facebook läser jag om hur min mor samlar krafter inför morgondagen. Då kommer nämligen hennes enda dotter och förgyller tillvaron! SOM hon längtar ;-)
Kaffet ja, det var inte vilket kaffe som helst, utan Classics "SVEA", som ingår i Den Officiella Bröllopsserien ;-)
Gjorde ett litet inköp, på underbara Haga interiör i helgen, en butik med den goda smaken att köpa in t ex muminsaker, Walk on Water och lite kungligt. Det fanns sex motiv att välja mellan, jag köpte de mest klassiskt rojalistiska! Nu fattas bara ett par tjusiga muggar :-)
Och i dag har jag äntligen fått tummen ur och beställt resa till Stockholm och bröllopet. D hittade två fina flaggor häromdan, som vi kan vifta med. Hon blir bara klokare för varje dag...
På Facebook läser jag om hur min mor samlar krafter inför morgondagen. Då kommer nämligen hennes enda dotter och förgyller tillvaron! SOM hon längtar ;-)
tisdag 1 juni 2010
ÄÄÄÄÄÄäääääääääääähhhhhhhhhhh!
Det är en av de där dagarna ni vet. One of those days. Ingenting känns riktigt bra, och det enda man längtar efter är en ny dag. En annan dag. Sova länge och vakna på en bättre sida.
Konstigt humör, konstigt väder, konstig stämning.
Jag vill äta utan att bli fet.
Chips, ostbågar, fulgodis från plocklådorna, mördegskakor och marsipan.
Förra sommarens kläder är för små. Det beror på två saker. Min medicin och mitt högst osunda leverne. Allt jag äter, nyttigt eller onyttigt, stannar fan kvar i kroppen. Tur då att min medicin är av den antidepressiva sorten, så att jag inte deppar i hop fullständigt! Det var ju ett av skälen till att jag INTE ville äta några tabletter. Jag ville inte gå upp ett enda av de 35 kg jag lyckats göra mig av med!
En mycket vanlig biverkning av Cymbalta är viktminskning. En något mindre vanlig biverkning är viktökning. Chansning med hyfsade odds, tänkte jag, och förlorade.
Bah!
I alla fall.
Helgen tillbringade jag med lyckopillret Pyret. Det var lika härligt som det alltid är när jag får träffa henne. Premiär på Liseberg, trädgårdsarbete och mycket bus och mys. Men... M&M får skylla sig själva när de står i Konsumkön i sommar för att handla lök! Hahaha! Jag har aldrig fått nånting att växa, och det sa jag till dem. Men med Pyrets små trädgårdsredskap i nävarna satt jag plötsligt på en jordplätt och grävde ner små gulliga lökar. Från ett annat hörn av trädgården hördes den nyblivne husägaren skrika "Vart faaan är hallonen då?"
Ja fråga inte mig. Hallonbuskar känns igen på hallonen, inget annat!
Varken hon eller jag har begåvats med förmågan att se någon som helst skillnad på prisbelönt rosenbuske och ogräs :-)
Venus i äppelträdet
Skänkte en krona
Ingen kommentar (mer än att någon tycker att vi är oerhört mogna)
När jag körde hem i söndags var det svårt att hålla ögonen på vägen. En sagolikt vacker solnedgång över blanka Vättern på min vänstra sida... och en känsla jag nästan hade glömt hur den känns... det där med borta bra... Jag lämnar ogärna mitt hem numera. Och det är väl vackert så, egentligen.
Brahehus
Konstigt humör, konstigt väder, konstig stämning.
Jag vill äta utan att bli fet.
Chips, ostbågar, fulgodis från plocklådorna, mördegskakor och marsipan.
Förra sommarens kläder är för små. Det beror på två saker. Min medicin och mitt högst osunda leverne. Allt jag äter, nyttigt eller onyttigt, stannar fan kvar i kroppen. Tur då att min medicin är av den antidepressiva sorten, så att jag inte deppar i hop fullständigt! Det var ju ett av skälen till att jag INTE ville äta några tabletter. Jag ville inte gå upp ett enda av de 35 kg jag lyckats göra mig av med!
En mycket vanlig biverkning av Cymbalta är viktminskning. En något mindre vanlig biverkning är viktökning. Chansning med hyfsade odds, tänkte jag, och förlorade.
Bah!
I alla fall.
Helgen tillbringade jag med lyckopillret Pyret. Det var lika härligt som det alltid är när jag får träffa henne. Premiär på Liseberg, trädgårdsarbete och mycket bus och mys. Men... M&M får skylla sig själva när de står i Konsumkön i sommar för att handla lök! Hahaha! Jag har aldrig fått nånting att växa, och det sa jag till dem. Men med Pyrets små trädgårdsredskap i nävarna satt jag plötsligt på en jordplätt och grävde ner små gulliga lökar. Från ett annat hörn av trädgården hördes den nyblivne husägaren skrika "Vart faaan är hallonen då?"
Ja fråga inte mig. Hallonbuskar känns igen på hallonen, inget annat!
Varken hon eller jag har begåvats med förmågan att se någon som helst skillnad på prisbelönt rosenbuske och ogräs :-)
Venus i äppelträdet
Skänkte en krona
Ingen kommentar (mer än att någon tycker att vi är oerhört mogna)
När jag körde hem i söndags var det svårt att hålla ögonen på vägen. En sagolikt vacker solnedgång över blanka Vättern på min vänstra sida... och en känsla jag nästan hade glömt hur den känns... det där med borta bra... Jag lämnar ogärna mitt hem numera. Och det är väl vackert så, egentligen.
Brahehus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)