Konstigt humör, konstigt väder, konstig stämning.
Jag vill äta utan att bli fet.
Chips, ostbågar, fulgodis från plocklådorna, mördegskakor och marsipan.
Förra sommarens kläder är för små. Det beror på två saker. Min medicin och mitt högst osunda leverne. Allt jag äter, nyttigt eller onyttigt, stannar fan kvar i kroppen. Tur då att min medicin är av den antidepressiva sorten, så att jag inte deppar i hop fullständigt! Det var ju ett av skälen till att jag INTE ville äta några tabletter. Jag ville inte gå upp ett enda av de 35 kg jag lyckats göra mig av med!
En mycket vanlig biverkning av Cymbalta är viktminskning. En något mindre vanlig biverkning är viktökning. Chansning med hyfsade odds, tänkte jag, och förlorade.
Bah!
I alla fall.
Helgen tillbringade jag med lyckopillret Pyret. Det var lika härligt som det alltid är när jag får träffa henne. Premiär på Liseberg, trädgårdsarbete och mycket bus och mys. Men... M&M får skylla sig själva när de står i Konsumkön i sommar för att handla lök! Hahaha! Jag har aldrig fått nånting att växa, och det sa jag till dem. Men med Pyrets små trädgårdsredskap i nävarna satt jag plötsligt på en jordplätt och grävde ner små gulliga lökar. Från ett annat hörn av trädgården hördes den nyblivne husägaren skrika "Vart faaan är hallonen då?"
Ja fråga inte mig. Hallonbuskar känns igen på hallonen, inget annat!
Varken hon eller jag har begåvats med förmågan att se någon som helst skillnad på prisbelönt rosenbuske och ogräs :-)
Venus i äppelträdet
Skänkte en krona
Ingen kommentar (mer än att någon tycker att vi är oerhört mogna)
När jag körde hem i söndags var det svårt att hålla ögonen på vägen. En sagolikt vacker solnedgång över blanka Vättern på min vänstra sida... och en känsla jag nästan hade glömt hur den känns... det där med borta bra... Jag lämnar ogärna mitt hem numera. Och det är väl vackert så, egentligen.
Brahehus
såna dagar är blääää!! lyckopiller ja...jag åt någon antideprissiv medicin förra året för min fibromyalgi efersom det tydligen ska hjälpa mot den värken mer än smärtstillande (!) men jag fick varenda biverkning som fanns att hitta (så jag gick emot min läkare och slängde pillrena åt helskotta, han vet inte det än...men få inga såna tankar här nu, jag åt dem av en helt annan orsak än du)!! Så jag förstår dig vännen. Hoppas iaf att du mår bättre, jag vet ju inte vad du gått/går igenom men det verkar ju ändå som om det går åt rätt håll. En jobbig resa det där! Stor kram
SvaraRaderaJag vägrade piller länge, men när jag väl gav det ett försök så förstod jag hur illa det var ställt i skallen! De kemiska substanserna som ska hålla en i balans måste varit på så gott som noll! Så jag ångrar inte beslutet alls, nu mår jag så enormt mycket bättre, börjar bli mig själv igen, men saknar fortfarande mitt älskade tålamod som jag en gång hade! :-)
SvaraRaderaJust min medicin är det många som får mot fibromyalgi, så det kanske var samma? Den har massa biverkningar, så jag förstår om du slängde i väg dem. Men det måste vara fruktansvärt att leva med ständig värk.... Stor kram tillbaka!
kikade på mitt recept, och japp det var cymbalta jag knaprade i mig under tre månader medan mitt psyke sa hejdå till mig (är kanske inte alltid så lyckat att äta antidepressiv medicin när man inte lider av depression...kan ju ha motsatt effekt) och allehanda fysiska biverkningar visade sig. Men jag måste ju erkänna att de var jäkligt effektiva mot värken!
SvaraRadera