Loppishallick och lite pyssel på Hispan

Stackars lilla Charlie. I går tvingade vi ut henne på ännu en otäck biltur till läskiga veterinären.... Jag såg att det stack ut trådar ur hennes sår, som dessutom såg en aning fuktigt ut, och ringde direkt och kollade om detta var okej.... och det var det inte alls. Fick åka in direkt med en mycket trött och ynklig liten tjej....
Är det nåt jag har svårt för så är det när barn och djur lider. Maktlösheten över att inte kunna förklara vad som händer, varför man utsätter dem för obehagligheter som sprutor och mediciner och inte minst bilturer... jag känner mig HEMSK!!
Nu ska vi tvinga i henne antibiotika två gånger om dagen och det är inte jättepopulärt. I dag har hon sovit ganska mycket, men när hon är vaken tycker jag ändå att hon är ganska pigg...

Eftersom hon var så pass dålig i går kände jag inte att jag kunde lämna henne ensam i flera timmar i dag, vilket gjorde att dagens loppis i Motala blev något annorlunda. D fick göra allt jobb och jag fick typ alla pengar :-)  Ett nytt upplägg som inte kändes så tokigt, faktiskt. Jag vet inte om det var pga detta, eller kanske något helt annat, men i eftermiddags fick jag något så ovanligt som en energikick, jo det är sant, och begav mig självmant till Hispan med ett lass grejer.
Louise Hoffsten piggade upp ännu mer, och jag måste kanske försöka få in i mitt huvud att jag verkligen befinner mig på markplan där borta, med god insyn... Men va fasen, jag känner mig generös i dag. My treat.

Jag sågade till några extra hyllplan, men insåg att mina muminmuggar ändå inte kommer att få plats. Fyra är kvar här i lägenheten, och fler ska förstås handlas in. Hur stort och praktiskt ett kök än är kommer jag aldrig att få plats med allt jag vill ha där.

Ja, sen byggde jag lite på min vägg... Det kommer att ta tid, det kommer att krävas en del sånt där tålamod, men jag tror att det kan bli bra till slut. Det blir i alla fall på mitt alldeles eget sätt :-)

Jag vägrar sova i det som ska föreställa sovrum. Dels är det för litet och sen är det nåt som låter där inne, ventilationen antar jag, och det har jag haft nog av efter ett år i sovrummet som aldrig sover. Någonting brummar och dånar konstant i det jäkla rummet, och nu har jag blivit så beroende av öronproppar att jag inte kan sova utan. Därför. Om någon undrar alltså. Därför.

Matematik for Dummies

Jag var så trött i går kväll, och gick och la mig ovanligt tidigt, vid tiotiden. Charlie, däremot, hade inga planer alls på att vila. Hon brötade omkring bland flyttkartonger och kassar, precis som vanligt. Mitt i natten var det spindeljakt som gällde, från den höga byrån i sovrummet, dit hon hoppat - smidig som en panter....
Nu, i eftermiddag, verkar hon dock något mer tagen... och har till och med sovit en liten stund uppe på D:s flyttlass.

Nu är hon åter på spaning i fönstret. Får inte missa nåt. För övrigt gjorde hon första rymningsförsöket (efter op) i dag när jag kom hem. Hon hann ut i trapphuset, men jag fick tag på henne innan hon började sin sedvanliga rusning upp mot tredje våningen. Det är nåt särskilt med tredje våningen.
Just nu använder jag helt fräckt Lillan som ursäkt för att slippa göra allt jag egentligen borde göra.
När hon äntligen vilar vill jag inte störa henne, och hon har kontrollbehov av svår art, så om jag inte är blick stilla måste hon kolla vad jag gör. Alltså gör jag så lite som möjligt och intalar mig själv att jag kommer att hinna. Allt ordnar sig. Allt har alltid ordnat sig, eller hur?

Ägnar mig i stället åt lite tankearbete, vilket måste betraktas som minst lika värdefullt, inte minst med hänsyn till vad som faktiskt krävs för att prestera någonting som helst på det området.
Räknar lite.
17 dagar kvar i den här lägenheten. Vi flyttar ut ganska exakt på dagen ett år efter inflyttning.
135 kvadratmeter förvandlar inte en människa till något hon inte kan vara på 40 kvadratmeter.
Men jag sätter mitt hopp till att 62 nya och fräscha kvadrat kan verka som stabil plattform och kanske till och med inspirera en viss prins till något hon hittills inte riktigt förmått att vara.....
Flyttlass nr 20 (om jag inte räknat fel, vilket jag oftast gör) rullar inom kort
d y s k a l k y l i
(jo jag har en liten släng av det också)
och jag grubblar redan över vart 21:an ska landa någonstans.
Jag är född den 21:a. Kan det betyda någonting?
Ska cirkeln slutas
ska jag landa
ska jag äntligen hitta hem?

Det ska jag nog inte räkna med.

Min högst begränsade matematiska förmåga sträcker sig inte längre än till en sak i taget.
Så får det bli.

Jag vill verkligen vara Too-ticki-cool och säga:
"Allt är mycket osäkert just nu och det är just det som lugnar mig".
Tänk att kunna säga det, och mena det.
Men som alla säkert redan räknat ut är jag dessvärre en riktig Snorkfröken...
och en sådan
har en tendens att både oroa sig och drömma sig bort lite för mycket.

"Hon tar illa vid sig om man säger att hon har för stor nos eller för små ögon och hon vill att alla ska tycka att hon är söt"

Och så är hon väldigt rädd om sitt guld ;-)

Nyopererad liten tuffing!

En hungrig liten tjej, nyopererad och tatuerad, som var så tacksam för att få mat att hon började spinna... (och mappa började gråta av lättnad och lycka över att se sin lillprins vid så otroligt gott mod)
Vi hade förberett inne i sovrummet, med plädar på golvet och lilla toaletten med låg kant osv, så att hon inte skulle behöva gå för mycket. Vi har ju bara fått veta att hon skulle vara väldigt trött och medtagen efter operationen, men... Charlie är kanske inte riktigt som alla andra, och nån vila finns det faktiskt inte tid för :-) Går det någon ute i trapphuset så måste man faktiskt kolla vem det är, t ex. Svansföringen är lika glad som vanligt och hon försökte till och med springa emot mig i hallen när jag lockade på henne :-) Dock gjorde sig verkligheten påmind där för en sekund, så hon vinglade till och satte sig på golvet.

Jag vet inte hur man ska få henne att vila, det verkar vara emot hennes natur, så hon får ta det här i sin takt, på sitt sätt... Modiga, urstarka och underbara lilla hjärtat! ♥



Hönsmappa med ångest!

Nej, usch, det här är inte roligt..... Körde lilla Charlie till veterinären i dag, dags för kastrering.... Hon avskyr verkligen att åka bil och i dag var det värre än någonsin. Varje skrik skar i mappahjärtat och jag som har en tendens att se tecken överallt blev inte gladare av att se en likbil utanför veterinären :-(

Min underbara lilla goa knäppkatt, jag vill att du ska få ett så bra liv som det bara går! Om några veckor börjar vårt nya liv, i vårt nya hem, med helt nya möjligheter och nya jaktmarker... Hoppas att du någonstans i ditt söta lilla knashuvud förstår att jag bara vill ditt allra bästa!

Mappas hjärtefis ♥

Vår.....

I bland, som just precis nu, är det så vackert att jag, JAG, saknar ord. Eller så är jag bara ovanligt trött i dag. Min vårgalna kattunge tvingade ut mig på gården, och något motvilligt fick jag kapitulera och ge henne en poäng. Det är en oemotståndligt vacker kväll.. Egentligen orkade jag inte, men ljuset från vattnet drog mig dit. Borta vid folkhögskolan träffade jag en gammal bekant jag inte sett på hela vintern. Antagligen för att jag befunnit mig i mitt ide. (Det är säkert inte farligt att väcka den björn som sover, det kan till och med vara så att det är nödvändigt.)

Sedan satt jag på bryggan en stund, för längst ut fanns några plankor som inte var täckta av fågelbajs. En av flera insikter som drabbar mig just där och då är att det ingår i AME:s åtaganden att rengöra dessa nerbajsade bryggor.... om jag inte minns fel.... vilket jag väldigt sällan gör...

...och det är sällan Vättern ligger spegelblank:

 
Någon sa en gång att när sorgen stillar sig efter ett uppbrott så kan insikterna falla över en som ett mjukt sommarregn.

"Let it rain"

säger jag.

På andra sidan vattnet ligger Finland

Med skämskudden i beredskap begav jag mig till YouTube för att se vad moderkakans hemland skulle bjuda på i årets ESC. Blev lite förvånad över att finna en deprimerad Prins Harry i ett växthus, och något förskräckt över tanken på vad han har odlat och framför allt vad han har rökt från denna anrättning.....
Men okej, jag tar mig genom låten. Vad jag förstår så vill man inte att världen ska låta sig luras av de glada gröna färgerna och det på gränsen till euforiska trallandet (ja, med finska mått mätt alltså), så för tydlighetens skull placerar man ut några mycket allvarliga och svårmodiga finnar runt om i växthuset och understryker därmed att Finland alltid är Finland.
Så.... Purjo-Eric eller Pot-Harry...?
Växthuseffekten,
jag menar allvar nu,
vi får inte blunda för hotet.

De stora frågorna...

En av helgens knäckfrågor:
Vad finns mellan "bra" och "anus"?
Naveln, gissar jag, men jag är långt i från säker.

Mycket reda oreda fix trix och snurr just nu. Tre lägenheter som ska vara någorlunda redo om knappt en månad. Sen ska två hyfsat vuxna och en liten tonårskatt vara redo också. Vissa delar är svårare än andra. Om mina tankar hade makt över mina hårsäckar skulle jag ha afro.

I dag faller regnet oupphörligen från en jämngrå himmel.
Det innebär att dagens flyttlass, papperkassar och kartonger, står kvar här i hallen.
Är det bra eller anus?
Jag har motivering för båda svaren.

En annan av de stora frågorna för stunden:
Silvergrått hår.
Är det bra eller...?
Jag kan inte förneka det längre. Det går inte att dölja utan kemikalier. Det är inte guld som glimmar i skallen. D hävdar att jag är en sån person som passar i grått hår, medan hon själv kommer se ut som en skogshäxa om samma sak drabbar henne.
Det kan jag i och för sig hålla med om ;-)
Men jag är liksom inte redo!
Silvergrå afro.
Är det...
Nej...

Mitt i regnet glimmar solen till i bland, likt de förargliga silverstänken i mitt hår....
Mina kära som inte är så nära geografiskt gör sig påminda och värmer mitt inre.
Hon vars andra namn inte är Etna, t ex, och den ovärderliga pusselbiten som får mig att skratta så hårt att jag måste leta upp min inhalator mitt i natten... Min mobil är min respirator :-)

Och om nu mumintrollets förfader bor bakom kakelugnen så får väl lillprinsen ta en annan plats.
Var tronar man bättre än på toppen?