Andas ut....

Tack alla fina som stöttat mig efter mitt förra inlägg :-) Kändes så skönt att få era kommentarer på facebook och här, det värmer verkligen! Och jag tycker nog att jag klarade mötet ganska bra. Panik i väntrummet, hjärtklappning, svettningar och snudd på hyperventilering, men när jag väl fick träffa handläggarna så gick det hela över till lite stilla gråt i stället. Jag tror de förstår att det måste gå lite lugnt till med mig. Ingen stress, inga höga krav, och det är ju inte heller meningen när man ska börja med arbetsträning. Nytt planeringsmöte på tisdag...

D, som är i Göteborg hela veckan, peppade mig med mms från hennes och Pyrets förmiddag tillsammans :-) Pyret dansar kycklingdansen, Pyret krattar, Pyret gungar och Pyret äter vattenmelon :-) Perfekt som hejarop och stöd när man ska göra något så obehagligt som att sitta ensam mot AF och FK!

Nu är det en vecka sen D och jag sågs senast. Jag tror inte att vi har varit i från varandra så länge nån gång sen vi träffades, i januari 2007. Saknar henne nåt enormt och tycker det är hög tid att komma hem! Men det blir att vänta några dagar till. Och då hinner jag kanske bli klar med en liten överraskning ;-)