Ja men nu...

...känns det lite bättre! Är hos fruarna Gran, denna underbara oas som räddat sans och förstånd på mig och D många gånger. Landet Landet, finaste vännerna, knäppaste Monster-hunden och coolaste katten. Ett rum fullt av kraxande kråkor i alla möjliga nyanser och ett hönshus med en förvirrad halvtupp, men de delarna av Landet Landet kan jag lyckligtvis undvika!

Mötet i går gick som väntat, jag ska infinna mig på måndag och bestämma arbetstider. Det verkar vara ett bra ställe, en plats där alla möjliga människor får pröva sig tillbaka till arbetslivet med något vettigt att göra, där alla intäkter går till välgörenhet. De frågade mig när jag ville börja, och det är kanske en dum fråga till någon som lider av undanflyktsbeteende, men jag frågade om jag fick önska. Det fick jag. Och sen bestämde de ändå som de ville, och därför börjar jag alltså nästa vecka.

En annan rolig sak är jag förklarade för kommuntanten att jag absolut inte ska jobba med något som har med handels att göra. Det är ju liksom handelsbranschen som kört slut på mig. Det första hon föreslår då är deras egen lilla butik, med second hand, för "där är det ju inte så många kunder".
Vi gick till min blivande arbetsplats och kollade runt på de olika avdelningarna och där fortsatte hon tjata om just butiken, och hur enkelt det är där, för att "allt är prismärkt". Okej, är det hon eller jag som behöver hjälp?

Nå ja, jag är glad för att det finns en sån här enhet i Vadstena, att jag kan promenera dit, att jag får ta allt i min takt, att ingen kommer ställa några krav på mig, att det finns förståelse. Jag tror det blir bra.

Nu är vi i alla fall på plats för traditionsenligt midsommarfirande med Granarna, även om D just nu sitter på tåget till Göteborg. Hon kommer tillbaka i morgon, hon slipper inte undan midsommarvalsen :-)


Pinnen med sina älsklingsblommor :-)




Årets första bilder på fölen.... det kommer garanterat att bli fler!