Grattis Victoria - och tack för i går, Tor!

"Till skillnad från alla som klagade på kylan i vintras och som nu klagar på värmen har jag aldrig sagt ett ont ord om kylan, inte ens när det var som kallast, minus 20 i Stockholm dag efter dag. Den här feta kvava hettan däremot, allt stannar av, tankarna koagulerar.
Ingenting blir gjort"

Bodil Malmsten, underbara bloggen Finistere

Bodil finns, Bodil förstår. Det räcker långt.


Gårdagen delades i olika delar. Den första delen var som så många dagar har varit nu, outhärdligt varm. Jag fick plötsligt en känsla av att jag skulle självantända vilken sekund som helst, så jag gjorde som man gör här - When in Rome - och tog på mig badkläder, badrock och flipflopade mig ner till vattnet, klev rakt i och kyldes till en hälsosammare temperatur. Det blåste ganska friskt, och simturen bjöd därför också några kalla, och troligtvis mindre hälsosamma, supar.

Gick hem lycklig, jag kunde alldeles själv, jag vågade, jag gjorde - något som för bara ett år sen hade varit en fullständig omöjlighet!

Jag bytte om och satte mig ute på gården och läste, lugnt och skönt, och lagom varmt i skuggan. Det hördes ett litet muller på avstånd, och jag som var livrädd för åska när jag var liten, kände mig nu bara lättad. Så kom han till slut, Tor... och trots att det bara varade några minuter så hann han med en hel del! En ruta i trapphuset slogs i kras och tre TV-kanaler dog.

10 minuter tidigare satt jag här och åt melon i solen!

Jag önskade mer dunder, mer brak, mer regn framför allt, och det kom faktiskt lite senare på dagen. Underbart. Helt underbart. Under ett uppehåll tog jag en promenad för att uppleva den något svalare luften och framför allt - dofterna....

Sen på kvällen föll regnet sakta, och jag fick faktiskt stänga sovrumsfönstret en stund, då det började bli kallt! Men - i natt öppnade jag igen.

I dag händer nog inte så mycket... tvättdag, packdag. I morgon kör jag till Göteborg och hämtar upp mina favorittjejer - D och Pyret - och åker sen vidare upp till stugan på Hamburgö, något jag sett fram emot länge. Blir nog lite mer fart närmaste dagarna än det varit här, mina första semesterdagar. Jag har verkligen bara vilat och varit... Skillnaden på att vara ledig på riktigt och att vara sjukskriven är större än man kan tro. Som sjukskriven arbetslös måste jag hela tiden vara beredd på samtal och brev som kräver min omedelbara respons. Jag har inte varit ledig på riktigt på två år. Nu har jag två veckors riktig semester och det är en fantastisk känsla av total frihet!

Sist men så klart inte minst - Grattis på 33-årsdagen Victoria! I år får du förhoppningsvis göra nåt roligare än att sitta i folkdräkt och klappa i otakt ;-) Ombyte förnöjer, kan jag tro....