måndag 25 april 2011

Drömmen om en vanlig katt...

Katter är smarta djur... Charlie visste vad hon gjorde när hon flyttade in här. Hon lät oss tro att hon i alla fall delar av dygnet var en ganska normal katt, som kröp upp i famnen och kelade och spann och var helmysig :-) Vi förälskade oss förstås, och förlät henne när hon sedan visade sin andra sida, den som på människospråk består av lite olika kombinationer av bokstäver ur vårt alfabet.


"Kastrering gör honkatten lugn och harmonisk".... yeah right!
Antibiotika gör möjligtvis katten lite slö i sju dagar, men sen - är hon tillbaka, vildare än någonsin!

Det där med att kela och spinna och mysa när hon var liten, det var ren strategi. Sjävklart älskar jag henne så mycket nu att jag inte kan lägga ut henne på Blocket hur lockande det än må vara vissa stunder. Som i dag, när hon klättrade i kökspersiennen, fastnade, krånglade sig ur med viss hjälp och sen började klättra igen. Hon skriker och slåss och är helt galen för att hon inte få gå ut och hon skuttar runt med stela framtassar, hög rygg, öron i nacken och en enorm svans och ser allmänt koko ut (fast jag gissar att hon försöker vara skräckinjagande).

Jag kanske borde ha fattat när hon fjorton veckor gammal fick gå ner till djuraffären under vår lägenhet, och välja fritt bland alla godsaker och föll för en... torkad grisknorr. Affärsinnehavaren, tillika kattuppfödare, kallade henne "bängboll", och jag kan bara instämma.

När hon var som mest omöjlig i dag säger D att hon nu lämnar över uppfostran till mig.
Tack för det!
Eftersom D har varit hemma om dagarna och jag har jobbat, så har Charlie hunnit bli mer än lite miljöskadad, så frågan är om det finns någonting jag kan göra? Visst, både människor och djur brukar känna sig lugna och trygga i min närvaro, men i Charlies fall är det nog snarare så att hon bara tycker jag är skittråkig och helt enkelt ignorerar mig. Jag är fullkomligt ointressant för hennes syften i livet.
Jag befinner mig inte alltid i verkligheten, och därför inbillar jag mig att vi i framtiden kommer att ha ett sånt där mysigt liv tillsammans, då hon kommer och lägger sig i mitt knä på kvällarna när jag myser i soffan, dricker mitt dyra rödvin och läser mina Jane Austen-romaner.
Dream on,
jag vet ;-)


Men precis som alla andra barn så är hon väldigt söt när hon sover :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar