fredag 17 februari 2012

Då var det dags igen....och igen....och igen......

One down - 22 to go.......
Okej, jag VET - det är ingen stor grej
men det är trots allt en grej
och framför allt för mig
trots att jag i år, när jag fyller 38, har varit outad halva mitt liv....
Jag var 19 år när jag äntligen vågade börja prata
om det som egentligen inte är en grej
men som ändå...... ni fattar.......
OM det skulle vara en grej för andra
så skiter väl jag i det (not - ty jag är en mycket känslig Snorkfröken för det mesta)
men jag behöver inte umgås med människor som inte är smartare än att de förstår
att det här
är en grej
för mig
och ingen annan :-)

Ny klass, nytt sammanhang, bara nya människor
samma sak om och om igen
Hej nummer ett vad heter du och var kommer du i från?
Det är klart att alla pratar om sig själva och var de bor och vad de har gjort innan
och hur deras eventuellla relationer ser ut och de som har barn berättar förstås om det.
Skånska brudar bräker på om sina gubbar och männen har förstås kärringar........
Och jag -
jag säger ingenting alls..........
I dag kom då frågan, tack och lov från en av de tjejer som jag känner mig mest bekväm med i klassen och har lätt för att prata med,
i dag kom frågan om hur jag bor när jag är i Göteborg på min praktik.
Jag blev som vanligt lite halvsvettig under ena armen och tog ett djupt andetag och tittade på henne och sa att det är ju själva fan att jag som snart är 40 fortfarande tycker att det här är lika jävla jobbigt!
Hon rörde inte en min när jag sa att jag bor hos min flickvän när jag är i Göteborg, utan hon berättade helt coolt att hon hade förstått det och tänkt fråga mig om det, eftersom jag var den enda i gruppen som inte sa något när de diskuterade sina gubbar :-)
Smart tjej som ser och hör mer än man tror - mina egna fördomar mot människor som gillar att prata mycket och som kan det där med att ta plats....

Jag VET att det inte är någon stor grej men jag tycker det är svårt att vara öppen och naturlig och babbla på när jag är i ett nytt sammanhang, människor jag inte känner, när det kommer till just familj och relationer, där andra så självklart kan berätta om hur de lever så låser det sig för mig. Jag vill inte vara "flatan" från första dagen i en ny klass eller på ett nytt jobb, jag vill att de ska lära känna mig som Pia först och främst.....


det blev ett bra slut på skolveckan
slut
är ordet
jag är helt fullmatad av info
och fullkomligt slut i hela huvudet
(och resten av kroppen)
Jag har varit sjuk sedan dag ett och är inte helt återställd ännu
Jag har tragglat teori hela dagarna i skolan för att sedan fortsätta på olika trafiskolor på kvällarna
Jag har inte hunnit handla eller laga mat - knappt hunnit äta alls
Jag har inte hunnit packa upp i mitt lilla rum - där jag hittills endast befunnit mig för att sova
men jag är faktiskt riktigt glad över att vara här
jag är stolt över hur bra jag ändå har lyckats hänga med så här långt i skolan
och jag har haft förbaskat roligt - framför allt i min lilla bilgrupp när vi fått fria tyglar och gett oss ut på gatorna :-)

I kväll ska jag vara hemma, alldeles ensam hemma, jag ska försöka få ordning på mina papper
och sen ska jag dunsa ner i den stora soffan och äntligen:
inte göra ett jävla dugg :-)
Tidigt i morgon åker jag till Sötaste Squirrel
som dessvärre också har blivit sjuk
men får jag bara vila lite
(jag får vila lite)
så kommer jag att vara pigg nog att pyssla om :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar