JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!

Wheeeheee!!! :-) 3-1 till Sverige!!
Okej, det var onödigt svettigt och nervöst vid 2-1, men sen kommer äntligen Lotta Schelins första (godkända) mål och så kändes allting mycket bättre igen :-)

Lotta ja, hon var och pratade kaffemaskiner med mig på mitt förra jobb, och jag skulle skriva upp hennes namn. Jag och mitt icke-existerande-ansiktsminne alltså.... Jag frågar efter hennes namn..... och när hon sa det så blev jag så generad att jag ville sjunka genom marmorgolvet. Är fortfarande för generad för att återge vad jag sa i den situationen...  Nåja, sen fick jag hennes telefonnr i alla fall ;-)

Även om Öqvist inte fick göra mål i dag så gillar jag verkligen hennes energi och ettrighet på planen, trots att det nu sker på favoriten Landströms bekostnad ;-) Dahlkvist dundrade till i dag också, denna stadiga klippa som blivit en av mina personliga favoriter i laget....  Ett lag vi verkligen kan vara stolta över :-)

Efter 2-0 började jag drömma om final, kanske mot USA, och där har ju Sverige visat var skåpet ska stå!
Nåja, vi är inte där än, först ska vi knäcka Japan och sen ska jag boka in mig på Blåklintsbussen och stå och ta emot vårt fantastiska landslag när de kommer hem :-)

Gött gött gött!!!
Nu ska jag bara njuta av segern
packa väskan med ett leende
och förebereda för semestervecka i Göteborg :-)

Nervös fotbollsnörd!

Fan det är jobbigt att vara fotbollsnörd!
I går satt jag på helspänn och såg straffdramat mellan England och Frankrike, matchen som svajade och vände i sista stund.... och slutade helt rätt i mina ögon - Frankrike förtjänade att vinna! Dessutom är de så mycket roligare att titta på ;-)
Sen såg jag Japan mala ner stöddiga Tyskland, något jag liksom hade på känn och hela tiden hoppades på och sen var jag så adrenalinkickad att jag inte kunde sova :-)
När Sveriges damer kliver in på planen för att ta sig an Australien i kvartsfinal är jag så nervös att jag knappt kan titta.... än mindre andas...
Varför?
Jag vet inte. Men så har det varit så länge jag kan minnas när det gäller sport och så kommer det troligtvis alltid att vara. Det är inget arv från moderkakan, den saken är säker, men pappa Salander har en del att stå till svars för ;-)
Nu hejar jag frenetiskt och hoppas på glädjeyra och ett dansande landslag även i dag :-)

En liten lektion i stalkning och slappning (och om det ordet inte fanns tidigare så finns det nu)

Kan inte hjälpa det,
Stalker Queen Marie - du är helt underbar!

That´s the spirit!! Ta din tiara, dina ögonbryn och ditt pergament, leta upp den utvalda, läs upp din version av Ruts bok och vägra ta ett nej! ;-)

Fredag redan.... jag har verkligen utforskat alla synonymer till ordet "slappa" den här veckan...

Och eftersom jag lever ensam (Charlie räknas inte - hon är aldrig hemma!) så kan jag verkligen ta ut svängarna. Jag måste erkänna att det är väldigt skönt :-)

Reflexmässigt reagerar jag på saker som jag vet skulle kunna störa någon, sträcker mig för att rätta till... och sen hejdar jag mig och bara skiter i det... Det finns ingen här som bryr sig, det finns ingen som ser att jag slängt dunfjädrar från soffdynorna på golvet, skulle någon se det kan jag alltid skylla på Charlie (för jag kan ljuga och säga att hon varit hemma) men NU FINNS DET INGEN SOM BRYR SIG!!

Disken kan vänta en stund till, sängen ska jag ändå snart gå och lägga mig i igen, dammråttorna är Charlies kompisar (ut i fall att hon skulle få för sig att komma hem nån gång) och jag har inga som helst problem med att TV:n står på samtidigt som datorn repeatar mina måste-höra-just-nu-låtar. 

För någon som kan konsten att anpassa sig till döds är detta en livsviktig lektion.

Ett tröstat Knytt

År 2001 var ett viktigt år för mig på många sätt
Därför
en favoritlåt från just det året, och fortfarande:

Because you were a part of me

Because you were a part of my soul

Jag menar alla när jag säger alla,
alla jag har samtalat med sedan jag flyttade hit har frågat mig varför jag flyttade just hit
och jag önskar att jag hade begåvats med ord nog för att beskriva,
men dessvärre...
Jag önskar att bilder kunde förmedla någonting av upplevelsen
men dessvärre...
Jag menar alla när jag säger alla,
alla de som har kommit hit och hälsat på under det här året har fått någon form av förståelse...
En sak kan jag dock säga, med största säkerhet:
jag hade aldrig kommit så här långt i mitt läkande
utan den här helande platsen

Örtagården, med anor från Heliga Birgittas tid

Jag kan vandra här

 vila här

 mitt i natten 

utan att vara rädd 

Because you were a part of me

Because you were a part of my soul

Och ett ensamt skrämt litet Knytt no more :-)

Förlovningsdag

Det var så sant,
det skulle det ha firats förlovningsdag
i ett annat liv
Jag har fortfarande inte förstått att jag faktiskt har varit ringmärkt
men jag vet att jag hade en tanke med det hela...

Skulle ringen kanske vara ett O
plockat från ordet Oro
och kvar skulle finnas
ro
?

O
är förvillande likt siffran 0
Och noll
är skillnaden
om man pratar om ädla metaller i kontakt med hud
kontra inga metaller
bara hud
noll

Jag vet att jag hade en tanke
det handlade om symboler, så klart, det handlar alltid om symboler...
att den där ringen inte skulle ha någon början, inte ha något slut
det ironiska är att just min ring
hade en tydlig linje,
där den en gång hade haft en början
och ett slut...
Jag hade tänkt be den sympatiske guldsmeden göra något åt den där skarven
men vad spelar det för roll om man sminkar över något, egentligen?

Jag har ett ganska synligt ärr på min högra kind,
det har funnits där sedan jag var tolv,
och det har föreslagits från olika håll att jag med smink, kirurgi eller laser ska göra något åt det.
Åt vad?
Det förändrar ingenting
det raderar ingenting
absolut ingenting

Se saker för vad de är
se mig som jag är
jag försöker ständigt förbättra mitt beteende
tygla mina instinkter
hantera mina svagheter
men jag kommer aldrig att bli någon annan.

"Invisible scars take forever to heal"

(Rebekka Karijord - The noble art of letting go)

Closer to fine...

Kopplade bort världen en stund,

två dygn för att vara någorlunda sanningsenlig,

och det tjatas ju en del om det just den här sommaren.

Mumriken vandrade österut

och verkade nöjd med sitt beslut

dessvärre, alltför snart, tog helgen ändå slut

en Snorkfröken lägger i sitt minnesskrin, varje dyrbar minut

Av ingen särskild anledning alls

eller kanske ändå

men mest bara för att Indigo Girls är så jävla bra: Least Complicated:

Och från slutet av det ljuva 80-talet....  

Closer to fine:

"The best thing you´ve ever done for me, is to help me take my life less seriously"

Något annat varken kan eller behöver jag tillägga just nu :-)

Usch!

Juni är slut.
I min bok är en av tre avklarad.
Juni Juli Augusti
Jag tycker verkligen inte om sommaren när den blir så där jävla varm...
Min hjärna smälter, jag kan inte andas.
Den här sommaren är extra jobbig pga min vikt och därav också total brist på lämpliga kläder.
Usch
är ett ord jag använder ofta
Två hemska svettiga månader kvar innan man kan börja andas igen.
Juli brukar vara värst... men augusti är lurigt....

Jag har blivit helt vädersajtberoende och kollar minst en gång i timmen för att bedöma mina utsikter att överleva morgondagen.
När löpsedlarna krigar ut rubriker som "NU KOMMER SUPERVÄRMEN", är jag då den enda som drabbas av ångest?
Usch

Men nu ska jag sluta gnälla
för jag har annat att göra :-)
Charlie och jag ska kamma till oss
och ta emot finbesök i helgen
Juli kunde sannerligen börja sämre ;-)