Slapp söndag

Medan den här mannen målar fram den vassaste getingsommaren någonsin på Rambergsvallen

Mattias Ranegie
BK Häcken






...gör Leeds dagens vackraste självmål...

Patrick Kisnorbo
Leeds






... och den här liraren struntar blankt i både det ena...

...och det andra

Till synes blir inte mycket gjort den här helgen, förutom disken, tvätten, handla hem mjölken, de där bitarna....
men ändå,
i dag har jag gjort något som känns stort för mig
och bara för några månader sedan tämligen omöjligt
(lyckligtvis förvånar jag mig själv i bland)
Att lägga på luren och känna att det inte bara var ord
utan att jag verkligen menade det jag sa
Att jag bara känner mig glad och uppåt
i stället för bitter och svartsjuk
Att jag uppriktigt unnar och till och med hoppas på lycka...
Det ger jag mig själv en guldstjärna för.

Fina dagar med fin vän

Två dagar med pusselbiten,
tiden flög förbi
men vi hann med det mesta ändå....

och det lilla likörglaset skippade vi och försåg oss med var sin hink i stället:

Jag försökte verkligen försvara min titel vid äventyrsgolfen men.... 

1-1 så här långt. Nästa sommar avgör allt ;-)

Vår onsdagkväll blev inte exakt som vi hade hoppats, ingen gasell, ingen savann, men den här solnedgången var värd en del den också...

...och Charlie växlade mellan att hålla sin nervsvaga mappa sömnlös genom att inte komma hem alls ena natten och att spela ut hela sitt gosregister andra  :-)
Pusselbiten konstaterade att min katt verkligen inte är som andra katter... men jag tyckte mig ana ett visst ömsesidigt gillande ändå ;-)

Pusselbiten och jag känner varandra ganska så bra,

och efter de här dagarna ännu något bättre...

Jag vet att jag står inför en ganska så tuff utmaning, och jag är glad att jag vågar vara helt ärlig och uppriktig mot någon, när jag tyvärr är alldeles för bra på att dölja vissa jobbiga saker för min omgivning och tyvärr också ljuga för mig själv.

Jag är välsignad med vänner jag verkligen litar på, och i just det här fallet litar jag också på att jag hon vågar vara rak och tuff mot mig. Det kan komma att behövas....

...liksom en hel del fokus, disciplin, ärlighet.

Men framåt finns också ljusglimtar

små och stora planer och mål

och inom mig en gryende tro på att jag kan...

Uppryckning

Strategier, planer
centrifugering, tumling
allting ordnar sig
inte utan ansträngning

De här dagarna har inte varit sommarens gladaste...
Jag är nog en av ganska få som faktiskt ser fram emot att börja jobba igen... om en vecka ska jag på möte, och om allt går som det ska börjar jag min praktik redan dagen därpå.
Efter några jobbiga dagar då jag har haft svårt att bryta min passivitet så välkomnar jag verkligen rutiner och socialt umgänge.
Redan i dag kommer en gammal vän (OBS - "gammal" som i "känt länge"!!) och lyser upp tillvaron :-)
Hon har känt mig i sexton år, och det finns nog ingen som kan få mig att skratta så åt mig själv och livets upp och nedgångar som hon kan.
Tajmingen för detta besök är ingenting annat än helt perfekt...

Hemma

Det hällregnade när jag lämnade Göteborg i förmiddags.
I Vadstena skiner solen.
Så klart.
Jag tog en annan väg hem i dag, en väg man kan ta om man inte har bråttom, en väg man kan ta för att se saker från ett annat håll.
Buren hem på mina vackraste sångfåglars vingar,
med insikten klar:
Det är inte så klokt att stå i sjön med vattenfyllda stövlar och längta efter regn...
Jag är inte hälften så klok som jag önskar att jag vore,
men jag har i alla fall börjat lära mig att lyssna på de som besitter verklig visdom.
Lyssna och ta till mig.
Det är inte lätt
inte alls
men tveklöst absolut nödvändigt...

Så, Prins Pia gör en Carl Gustaf
vänder blad
och funderar på att kanske ändå dekorera de vita väggarna en aning
eftersom jag nog kommer att stanna här ett tag
göra det som måste göras

av nu eller aldrig
väljer jag
nu

En liten lektion i stalkning och slappning (och om det ordet inte fanns tidigare så finns det nu)

Kan inte hjälpa det,
Stalker Queen Marie - du är helt underbar!

That´s the spirit!! Ta din tiara, dina ögonbryn och ditt pergament, leta upp den utvalda, läs upp din version av Ruts bok och vägra ta ett nej! ;-)

Fredag redan.... jag har verkligen utforskat alla synonymer till ordet "slappa" den här veckan...

Och eftersom jag lever ensam (Charlie räknas inte - hon är aldrig hemma!) så kan jag verkligen ta ut svängarna. Jag måste erkänna att det är väldigt skönt :-)

Reflexmässigt reagerar jag på saker som jag vet skulle kunna störa någon, sträcker mig för att rätta till... och sen hejdar jag mig och bara skiter i det... Det finns ingen här som bryr sig, det finns ingen som ser att jag slängt dunfjädrar från soffdynorna på golvet, skulle någon se det kan jag alltid skylla på Charlie (för jag kan ljuga och säga att hon varit hemma) men NU FINNS DET INGEN SOM BRYR SIG!!

Disken kan vänta en stund till, sängen ska jag ändå snart gå och lägga mig i igen, dammråttorna är Charlies kompisar (ut i fall att hon skulle få för sig att komma hem nån gång) och jag har inga som helst problem med att TV:n står på samtidigt som datorn repeatar mina måste-höra-just-nu-låtar. 

För någon som kan konsten att anpassa sig till döds är detta en livsviktig lektion.

Ett tröstat Knytt

År 2001 var ett viktigt år för mig på många sätt
Därför
en favoritlåt från just det året, och fortfarande:

Because you were a part of me

Because you were a part of my soul

Jag menar alla när jag säger alla,
alla jag har samtalat med sedan jag flyttade hit har frågat mig varför jag flyttade just hit
och jag önskar att jag hade begåvats med ord nog för att beskriva,
men dessvärre...
Jag önskar att bilder kunde förmedla någonting av upplevelsen
men dessvärre...
Jag menar alla när jag säger alla,
alla de som har kommit hit och hälsat på under det här året har fått någon form av förståelse...
En sak kan jag dock säga, med största säkerhet:
jag hade aldrig kommit så här långt i mitt läkande
utan den här helande platsen

Örtagården, med anor från Heliga Birgittas tid

Jag kan vandra här

 vila här

 mitt i natten 

utan att vara rädd 

Because you were a part of me

Because you were a part of my soul

Och ett ensamt skrämt litet Knytt no more :-)

Mlle Oiseau, jag och min sura katt

Snorkfröken född i vågens tecken...

Fåfäng fjolla som älskar att omges av vackra ting...

Just nu är jag smått förälskad i min Mademoiselle Oiseau....

Som den moderna människa jag är hittade jag henne på nätet, och det var kärlek vid första ögonkastet...

Paris, fredag
Genom fönstret fick Mademoiselle Oiseau syn på den förre premiärminsistern som var ute och rastade sin stora hund. När hon tittade närmare upptäckte hon att hon misstagit sig. Det var inte premiärministern och hunden var en gammal tant.


Jag är mycket nöjd med mitt nya kladdblock också, som passar Mlle O så perfekt att jag nästan blir tårögd. (Ni som känner mig väl vet att jag ljuger när jag säger "nästan")
Yes, I am a material girl.....
Och Yes, min katt är mycket missnöjd med dagens inslag av gräsklippning på gården.
Vem hon ställer som direkt ansvarig för detta?
Behöver någon fråga?

Uppgraderad till cell med TV :-)

Skillnaden mellan här och där är så..... total!

Okej, jag överdriver kanske en liten smula, men det är inte helt lätt att acklimatisera sig... och jag längtar bara mer och mer efter att få flytta hem...... Jag planerade först att stanna här på Hispan ett år, men det har jag förstått att det går bara inte. Så... om någon någonstans känner någon som känner någon som har någonting att hyra ut i Göteborg - ett vedskjul, ett växthus, vad som helst :-) Hör gärna av er!!

Midsommar
borde betyda att det är mitt i sommaren
men det är det förstås inte.
Det är långt till hösten
alldeles för långt.
Midsommarafton på Hispan blev en långsam och lugn historia. Jag skiftade säng mot soffa och tillbaka igen.
D försåg mig med typisk midsommarföda minus sill... och sen blev det TV minsann! Efter två månader utan TV ser jag på vad som helst just nu! I går kväll visades en film jag verkligen gillar: "Little miss Sunshine", så det var ett lätt val.
I dag, till frukost, har jag tittat på Madicken.... vilket bara indikerar att jag är desperat.
Men - i morgon börjar fotbolls-VM :-)) :-)) :-))
Och jag är ledig :-)) :-)) :-))
Så, tiden fram till nästa Göteborgsresa kanske inte blir helt outhärdlig
intalar jag mig ;-)

Hemma bra men borta bäst

Efter en vecka som varit enbart positiv från A-Ö seglar jag hem på ett moln...
Nära och kära - jag är så glad att ni finns, jag är så tacksam för allt ni gör för mig,
även om jag ställer mig högst tveksam till huruvida jag gjort mig förtjänt av ens hälften ;-)
Inget tjat om det - jag väljer att säga tack och ni vet att jag menar det.
En blekt blondin tillika husgudinna sjöng en gång: "Låt det vara så"
Låt det vara så,
säger jag också.

Mötet med nya handläggaren på AF i dag har jag knappt funderat över, ej heller oroat mig för...
och det hade jag inte heller behövt.
Jag säger att jag inte mår bra av att sitta hemma.
Hon berättar att det finns möjlighet för mig att praktisera nu efter arbetsträningen,
jag ger henne min idé
hon köper den direkt och frågar när jag i så fall vill börja.
"Tjaa...."
Hon säger att det kan vara svårt att starta i gång nåt nytt så här i semestertider, och "skulle det inte vara skönt att vara ledig några veckor?"
"Jaa du.... jag vet inte...." sa jag, "finns det verkligen ingen möjlighet att börja redan i dag?", men tyvärr, jag får nog bita i hop och ha tålamod fram till augusti.

Med sällskap av Mlle Oiseau, diverse mumindalsinvånare och självklart min för tillfället lite småpurkna katt ska det nog fungera.

På rymmen från Hispan

Frigång permission
AF har gett mig frihet en hel vecka och jag har förflyttat mig till platsen där allting började,
i alla fall för mig.
Sedan några dagar tillbaka umgås jag med pappa Salander, Moderkakan och hennes arv a.k.a Arvet, en ny bekantskap för mig och mycket angenäm :-)
Här varvas kortspel med kyrkobesök, shoping med biltvätt och en och annan svada.

Ingen katt som väcker mig
i dag sov jag till halv tolv...

När D och jag gick skilda vägar försvann ett par muminmuggar, regelrätt, de var inte mina.
Efter ett givande besök på Kosta Outlet är balansen nu något återställd i min samling, då årets sommarmugg pryds av Lilla My, en figur som saknats på Hispan.

Jag läser "Pappan och havet" just nu. Jag läser och försöker lära av just Lilla My. Hennes två lägen kan i bland göra mig lite avundsjuk... Det är alldeles tydligt att hon är den som klarar sig bäst i alla situationer. Då resten av familjen drabbas av förvirring och kris är hon mest road eller så väljer hon att strunta blankt i alltihop. Hon förväntar sig att lyckas med allt som hon företar sig och naturligtvis gör hon också det.

Nu är jag inte alls sådan, och tro mig, jag vill ha mina gråzoner, men i bland..... i bland önskar jag alldeles annorlunda.

I morgon byter jag kust

öst mot väst

pensionärer mot blöjbarn

skog mot krog...

...men feelgoodkänslan tar jag med mig...



En tacksamhetens tanke till Fru Gran den yngre

I brist på andra kandidater har jag ägnat förmiddagen åt att bråka med mig själv.
Mitt bekväma, socialt fobiska och undflyende jag ville tillbringa dagen i soffan med film och godis.
Mitt något mer förnuftiga jag tjatade om att gå och träna.
Det är den sidan som får Envisheten med sig som vinner.
Klockan halv ett var jag på gymet.
Sista timmen var jag helt ensam där.
Det är då jag vågar prova allt jag inte riktigt förstår mig på ;-)

Apropå saker jag inte förstår mig på
mig själv till exempel
gårdagens inköp......
Min älskade vän Fru Gran den yngre och längre
har gett mig en förklaring
Jane Austen och rosor
det hänger väl i hop?
Det kan stämma...
it makes sense
Som tack får du Neverending love av mig :-)
(intet nytt under solen)

Skrämmande

IKEA har blåst mig på 140 kronor i dag, en förmögenhet för mig just nu. Eftersom jag inte är den snabbaste människan på att reagera så var jag väldigt långt från varuhuset när kugghjulen hade snurrat färdigt... "blev det inte väldigt dyrt.... öööh..... sju gånger fyra minus.... vänta lite nu......"
River upp kvittot och konstaterar fakta.
Jag har naturligtvis skrivit och beklagat mig, ringa kan jag inte - det innebär att jag måste prata i telefon, dessutom med en helt främmande människa och sånt undviker jag så mycket det någonsin går.

Det märkliga i det här är egentligen varan som det hela handlar om.
Jag köpte några meter tyg...
Det ska skymma min förvaring av skivor och film och annat jox som jag inte orkar se.
Tyget jag hade sett på nätet var naturligtvis inte alls som jag hade tänkt mig när jag väl såg det i verkligheten, så jag började kolla efter något annat. Och det är nu det märkliga inträffar.....
Jag köper ett tyg med rosor på.
Jag måste skriva det igen...
Jag köper ett tyg med rosor på.
Va fan är det som händer här???

"Now I'm comin' up for air..."

När Charlie inte får som hon vill på morgonen (strax efter kl 4 var det i morse) har hon ett litet knep. Jag sover visserligen med öronproppar, men vissa ljud hör jag, vare sig jag vill eller inte. Först hennes söta jamande som betyder "jag är vaken jag är vaken jag är vaken!" och jag försöker låtsas att jag inte hör, men hon är inte dum den lilla damen. Om jag inte har gått upp, berömt henne när hon klöser på pelaren och släppt ut henne inom 30 sekunder så går hon helt enkelt loss och klöser på soffan. Min nya soffa. Klöspelaren står precis bredvid, och hon är jätteduktig med att använda den.... men det är inte i vässningssyfte hon använder soffan. "Öppna öppna öppna!"

Hennes knep är mycket effektivt.

Påsken med sina långa fredagar och annandagar och Gud vet allt (antar jag) känns inte alls särskilt seg i jämförelse med den som pågår här just nu. Jag har i alla fall upptäckt att en eftermiddagslur inte är någon dum idé. Charlie myser när jag kommer och lägger mig i hennes (naturligtvis) säng och det är nog vår bästa stund på hela dan. Tiden går, jag får vila, kanske drömma nåt skojigt och när jag sen har vaknat, druckit en stor kopp kaffe och kvällen närmar sig så tänker jag mycket bättre. I kväll har jag fått en alldeles lysande idé som inte minst skulle göra min terapeut jätteglad, och som jag själv känner mig ganska stolt över. Det har visserligen inte gått så lång tid sedan jag blev sysslolös (fyra dagar) men jag inser att jag verkligen måste komma på vettiga saker att göra här i väntan på nästa steg. Jag återkommer om detta men bara tanken känns uppiggande... och det behöver jag just nu.

Breath of life, inte helt osökt, kvällen och tanken till ära:

Har haft nostalgisk Erasure-frossa i dag, på suveräna www.grooveshark.com,  så fuck spotify - här slipper ni betala, slipper höra all irriterande reklam, kan lyssna precis hur mycket ni vill och kan dessutom hitta musik som inte finns på ockersajten. 

Tack Herr T för tipset!

På min balkongmatta ligger ett rött rosenblad

Det kan väl aldrig vara....???
Nä, det är nog bara en hälsning från livet att det vill ha mig tillbaka. 

Breath of life - igen...

Prinsen goes Leila

För alla som legat sömnlösa vill jag ge ett lugnande besked:

Och så här blev det:

Potatisplättar på Pyrets vis, med lite fynd från f.d ame-deltagares kolonilott :-)
(ja, det är min bror som är mästerkocken i familjen!)

Och ja, jag vet, jag lovade dyrt och heligt, men när man vaknar med sån huvudvärk som jag hade i morse (och som bitit sig fast hela dan) så känns det som att ett pass på gymet blir plågsamt i ännu fler bemärkelser och därför så råkade det blir så att jag ägnade mig åt andra viktiga saker i dag... viktigare rentav. "Muminpappans memoarer".

Inskrivningen på AF är avklarad, min första handläggare, från i höst och vinter, skrev in mig. Han sa att han pratat om mig i går, och att han skulle försöka se till att jag fick lite extra stöd framöver... jag har verkligen haft tur så här långt, med empatiska, hjälpsamma människor....
Nu väntar några dagar av frihet, då det superdundervikiga basinformationsmötet (som jag varit på ett antal gånger nu) går av stapeln först nästa fredag.
Så... det finns tid för lite av varje de här dagarna:
Pumpa platt cykeldäck och hoppas att det är allt som behövs,
Kopiera papper och skicka anmälan, ansökan, försäkran, vädjan till De Som Bestämmer (och hoppas att det är allt som behövs)
Ta mig till gymet och pressa lite, det behövs verkligen
Glädjas åt finbesök i nästa vecka, vilket är så välbehövligt som något kan bli!

Tack å Hej ... å Prosit

Mina dagar är räknade.
På tisdag säger jag hejdå till ame och min dagliga sociala dos.
Trist.
Vet inte vad som händer nu.
Invänta möten, träffa nya handläggare, hoppas på det bästa.
I slutrapporten från min nuvarande arbetsförmedlare kommer det att stå att jag är skör och att man inte får vara dum mot mig, typ.
Jag kanske borde ha en sån där tvättinstruktionslapp fastsydd i nacken med samma information.
Lägger detta till tatueringsidélistan.
(jo jag har en sån)
*sorry mamma*

De senaste dagarnas sitta och stirra-beteende är kanske inget att lägga in som en rutin,
men jag har upptäckt saker jag inte sett förrut.
Som t ex att min katt är dubbelgångare, dvs hon går både passgång och "vanlig" gång. Mest passgång, vilket tydligen inte är helt normalt? Men.... å andra sidan..... vad trodde jag?
En annan sak jag lagt märke till sen vi flyttade in här är att hon inte riktigt verkar tåla att jag nyser.
(nej, jag är inte allergisk, icke, nonono)
Kanske är det betongekot som stör henne,
för varje gång jag nyser så skäller hon på mig, t om när hon sover... hon tjattrar och smackar irriterat, det låter ungefär som när hon ser en smaskig pippikråka utanför fönstret.
Vad kan jag göra?
*sorry Charlie*

En annan sak:
När löven slog ut såg jag att det stora trädet utanför mitt köksfönster är en lönn.
Det är bara ett av skälen till att jag längtar efter hösten....
*sorry summerlööövers*

I morgon kommer en av mina allra närmaste och bästa hit, ena hälften av fruarna Gran, den äldre men kortare :-) 
Varmt välkommen fina vännen, jag ser verkligen fram emot att få vandra andra tankegångar en stund.

Sen vet inte jag varför, men jag kan inte kommentera min egen blogg längre....
Så Madde - jag hoppas du ser det här! Tusen tack för dina ord, jag är glad att vi har hittat varann här i IT-land, efter alla dessa år. Hoppas på att kunna träffas nån gång framöver när jag är i dina krokar, eller om du kommer hitåt. Du är också en kämpe, och som jag sagt förr, så underbart befriad från skönmåleri ;-) Stor kram till dig! Och snälla snälla du, sluta aldrig blogga!! :-)

Guldkorn

Jag måste återvända till Lill Lindfors, det är absolut nödvändigt!

Åh vilken morgon
åh vilken härlig dag
jag känner mig så frisk och stark och så fantastiskt glad
Åh vilken känsla när drömmen var slut
att vakna mitt i vardan full av vilja och av krut

Och veta att jag kan
och jag vill
och jag ska
och jag törs

I dag är en glad dag i dag är en fest
i dag är bra dag i dag är jag bäst
och jag vill skänka värme åt alla och envar
det är sån här som jag vill vara alla min dar

Och jag vet att jag kan
och jag vill
och jag törs
och jag ska

Och lever gör dagen
och lever gör jag
och jag ska göra allt som jag har längtat till i dag
om tiden är elva eller hon är sju
det spelar ingen roll för jag, jag lever här och nu

♪♫♪ ♫♪ ♪♫ ♪ ♫♪ ♪♫♪ ♫♪ ♪♫♪♫ ♪♫♪ ♪♪♫♪

Alltså, lyssna på de här gamla låtarna, de är fantastiska! Skivan "Du är den ende" säljer fortfarande som smör i Japan, trots (eller tack vare?) att de inte förstår ett ord, men känslan, vi pratar känslor här! Den här kvinnan har sannerligen förmågan att förmedla både glädje och förtvivlan....... "När jag har sminkat av mig all min make-up, oh don´t wake up" är inget annat än genialt! (ur: Älskar du mig också när du vaknar).

Min nya devis
bär frukt
för jag vill
och jag kan
och jag törs
och i dag är jag faktiskt bäst ;-)

Vindvänderi

Astrologi

Vågbarnens föräldrar har de charmigaste barnen i hela zodiaken, andra föräldrar avundas dem. Men bortsett från detta så har vi vågar vissa problem, som t ex det här med vår oförmåga att fatta beslut.
Men de senaste dagarna har jag bestämt mig för att bestämma mig, och det är ju hur skönt som helst!
♪♫♪ It´s easy when you know how ♪♫♪
Dessutom är det roligt. Eftersom helgen är alldeles blank i min kalender så har jag bestämt mig för att tillbringa den tillsammans med Kate Winslet och rött vin.
Varför har jag inte provat det här tidigare?

Terapi

Jag beskrev mina tidigare relationer i korta drag. Min terapeut säger efter nr 3 att hon ser en röd tråd.
Då har hon ännu inte hört om nr 4.
Nr 4 försatte mig i mitt livs mest absurda situation. Jag har inte träffat någon som kan säga att hon har varit med om samma sak, eller ens något liknande. Det finns ingen spegel, ingen att identifiera sig med.
"Joo"... säger terapeuten efter en stunds betänketid..... "Kollar du på Greys Anatomy?"
Det gör jag inte, dels för att jag inte har någon TV och dels för att jag är hobbyhypokondriker och därför, vis av erfarenhet, inte bör titta på sjukhusserier.
Men tydligen hade någon av karaktärerna råkat ut för något líknande, hävdade hon, och började berätta. Efter en lång målande beskrivning av dramat i fråga så kunde jag ändå inte riktigt känna igen mig....
Nej, det skulle sannerligen glädja nr 4 något oerhört om hon fick veta att hon faktiskt, i det här fallet, är alldeles unik och fullkomligt udda.
Jag kan äntligen skratta åt alltihop.

Headhunteri

Ett missat samtal på mobilen i dag. Jag kollar upp numret. Det tillhör en modellfirma.
Ja men jag menar det, det börjar lossna nu!

"som en boll i ett flipperspel..ahahaaa"

Helg i Göteborg
Emotionell karusell
När jag åker hem åker jag hemifrån
och det måste jag förstås ändra på nån dag...

Måndag med motivation minusgrader
Lyckligtvis är jag inte ensam om det
Timmarna passerar i högre hastighet med sällskap av herr T
Tack för dé
"När ni får arbetslust", säger handledaren
och jag måste beundra hennes optimism.

Terapeuten och jag pratar mumintroll i dag.
Igen.
Jag tycker mycket om henne... hon skänker mig (nästan) alltid lättnad...
Jag ger henne ofta associationer, säger hon i dag, hon kommer att tänka på mig i olika sammanhang och jag tror jag har hört det förrut.
Det var i ett annat liv, en annan terapeut, som egentligen var något annat, men det spelade ingen roll.

Tre av varandra oberoende personer har inom loppet av en vecka sagt att jag verkar förvirrad.
Finns det bävrar vid Marklandsgatan?

Det faller snö hagel och insikter i maj.
En av dem är följande:
Jag vill bo där jag en dag kan hitta en kryddburk som är fyra år för gammal i skafferiet.
Jag vill bo någonstans där sådant faktiskt hinner hända.
Jag vill hem.

Freedom!

Jag var inte övertygad. Jag vred och vände på situationen och försökte se vad som skulle bli bäst för Charlie... Hispan valde jag, trots tokhög hyra, för att det var det bästa jag kunde hitta till henne. Ändå var jag inte säker på att det var rätt att flytta henne hit, att hon skulle bo med mig... Nu har jag äntligen fått visa henne meningen och poängen med allt trixande sista tiden. Nu får hon springa utan sele och snöre och framför allt - utan en klumpig och långsam mappa i andra änden ;-) Jag ser henne komma springande över gräsmattan och helt frivilligt hoppa upp på balkongen. Hon kommer in och stryker sig tacksamt mot mina ben och springer strax ut igen i det fria. Hon är en lycklig katt... med en mycket lycklig mappa... och jag känner att jag har gjort rätt.

Den här dagen har jag tillbringat i D:s garderober. När jag hade målat klart och skulle bege mig hemåt sa vi helt osentimentalt och odramatiskt "Häj då tanten" till varandra och gick åt skilda håll. Hennes granne A hade fått fyr på grillen och var mycket glad för att D nu flyttar in på riktigt så att han "får lite sällskap".

Solens strålar genom vårens grönska hela vägen hem. Nu är det gjort...

Akvarellisten Lars Lerin har i en av sina böcker, "Det tysta köket", skildrat livet i en liten värmländsk stuga där en något ilsk gumma inte alltid är så go vid sin gubbe. Det har hänt att hon drämt en vedklamp i huvudet på honom. Men frågar man honom hur det kommer sig att han står ut, att han stannar hos henne, så svarar han att "det är ändå sällskap i gumman".
Detta kommer jag att tänka på när jag kör hem. Jag slåss visserligen inte med vedklampar, men väl med ord, och jag vill inte påstå att det ena skulle vara mildare än det andra. Det kändes i dag som att D började förstå att det är ett ganska ensamt liv som väntar henne nu, och att hon faktiskt inte kan veta hur det kommer att kännas förrän hon verkligen är där. I mer än fyra år har vi haft sällskap av varandra, så gott som dagligen. Och med det vill jag inte säga att jag är en ko och att hon skulle sakna mig för att båset är tomt. Jag är helt säker på att det här beslutet är det rätta för oss. Och jag är helt säker på att jag inte är någon ko. Men... självklart blir livet väldigt annorlunda nu, för både D och mig.

Jag har ett litet försprång, då jag har fått tillbringa mer ensam tid i min nya lägenhet, förberett och fixat och känt på känslan att vara själv mer än vad hon har kunnat göra. Jag känner redan att jag mår bra av det här. För just nu, där jag befinner mig i livet, vill jag påstå att det är helt nödvändigt att jag fattar mina egna beslut, oavsett vad det gäller. Om något ska hända måste jag själv se till att det händer. Det där är ett problem jag har, och nu får jag verkligen en chans att öva och lära... och kanske äntligen blir lite mer... jag :-)

Non je ne regrette rien

Jag tänker bespara er alla tråkiga flyttfakta och säger som vi gör i min släkt - nu är Helgeandsgatan saga all.

I mitt nya liv finns det ingen som säger något om att jag tar med mig laptopen till sängen...
Alltså gör jag det.
I mitt nya liv finns det ingen som hör när jag spelar gitarr...
Alltså spelar jag igen.
(Tack brorsan för lånet, den låter riktigt bra)
I mitt nya liv går en liten katt omkring och funderar över var hon har hamnat någonstans. Hon har redan hunnit med att rymma genom köksfönstret. Jag gick ut och letade, tog ett varv runt huset, såg ingen liten svartvit gangster nånstans... sen kom jag på vem jag egentligen letade efter, höjde blicken och fann henne genast, högt uppe i ett träd :-)
Annars verkar hon faktiskt ta det hela ganska bra, tycker jag. Hon har nog varit ganska stressad av allt den senaste tiden och sen hon kom hit har hon mest sovit. Och i går eftermiddag, när jag själv var tvungen att sova några timmar för att inte gå sönder, då låg hon plötsligt på min mage och kelade en stund, något som inte hänt på flera veckor. Det kanske kan bli bra det här ändå....

Senaste tiden har jag längtat efter att få vara ensam. Vara i fred. Icke blifva störd.
Nu är jag ensam. Det är mycket ovant. Jag minns inte senast jag var ensam en kväll, en natt.
Det kommer bli många sådana framöver, och det är nog ganska bra.
För jag har anat ett mönster,
jag är ett relationsmonster,
tämligen omöjlig att leva med
antagligen ämnad att vara själv
och detta konstaterar jag utan vare sig bitterhet eller större sorg... för:

"det måste finnas ett annat sätt att leva än det jag lärt mig"

(strof ur Sofia Karlssons underbara "Stjärnor över Asahikawa")

"det är dags att börja om nu, det är dags att börja leva"

Det finns ett annat sätt. Det finns många andra sätt. Och jag ska från och med nu försöka leva på ett sätt som passar mig bättre. De senaste tio åren har jag verkligen försökt. Jag har investerat. Jag har kämpat. Jag har trott på sagan och det lyckliga slutet.
Det råder inga som helst tvivel om saken.
Jag måste tänka om.
Likt en fransk liten sparv ångrar jag ingenting. När hon blev ifrågasatt inför en sista-minuten-ändring av sin repertoar: "Så där kan du inte göra", svarade hon: "Jaså, vad är det då för mening med att vara Edith Piaf?"

Vrider på objektivet och hittar skärpa längre bort i bilden
(The bargain store is not open)

Jag kan inte förvandla mig själv till något jag inte är
men jag har makten att skriva en annan historia...
Vad är det annars för mening med att vara Prins Pia?