Hope/No hope

Den förbannade sommaren närmar sig...

I vanlig ordning ska det jublas över värmen som plötsligt ångar upp från helvetet

och jag är i vanlig ordning den enda som inte stämmer in i sköna-maj-välkommen-sången...

...eller?
Den här våren finns det Någon i mitt liv

Någon som förstår det viktiga

Någon som förstår att "Black Celebration"-albumet är ett mästerverk

Någon som tveklöst väljer katt framför barn

Någon som utan förhandsinfo återger mina favoritcitat ur "Pride & Prejudice"

Någon som svär lika mycket som jag över att den förbannade sommaren snart är här...

Det ÄR inte trevligt att svettas

Det ÄR inte trevligt att vistas i närheten av andra som svettas

Det ÄR inte trevligt att inte kunna andas, tänka, sova, vara vaken...

men det är alldeles förbaskat skönt att inte längre vara ensam om att hata sommaren :-)

Det finns kanske hopp, även om mina tankar i dag av olika skäl sökt sig till den här texten:

Även om solen har strålat obarmhärtigt från klarblå himmel hela dagen

så har den mest helvetiska värmen inte drabbat oss ännu

alltså orkade jag promenera hem efter skolan

och där mötte jag den här lille sötnosen:

just som jag gick och tänkte på Någon

som måste vara den enda ekorren i hela världen 

som har svindel

denne Någon är

om ni inte redan har gissat det

mycket speciell 

på det allra bästa sättet....

Utan lokalsinne i Gantofta

Tre hektiska skoldagar är äntligen avklarade...
Två prov, tingsrättsarbete, en turbokurs i PowerPoint med tillhörande redovisning av "inledande manövrering", landsvägskörning förbi Stålfarfars hus och vänster (eller höger) efter (eller var det före) möllan utan vingar...
och för den som eventuellt undrar:
NEJ, jag hittar inte här
jag lär mig aldrig att hitta här
och mina anteckningar hjälper föga när jag själv sitter vid ratten :-)

Förutom att mitt lokalsinne upphör att fungera i samma ögonblick som jag passerar Hallandsåsen (när jag kommer från norr alltså... eller?) så har det varit en bra vecka.
Jag tror att jag har klarat de två proven med godkänt resultat
och det är förtvivlat viktiga poäng för en som slåss mot CSN
Jag svimmade inte av skräck (och inte av något annat heller för den delen) när jag skulle prata inför gruppen i dag
så det går framåt
och det är - trots att mitt lokalsinne är högst opålitligt - rätt riktning.

I kväll är jag och fluffbollen a.k.a My ensamma hemma
hon är en levande illustration av uttrycket
"följa efter som en hund"
och eftersom hon skulle torka ut av gråt om jag lämnade henne ensam tre minuter
så får hon vara min lilla hjälpreda i tvättstugan - där hon springer i panik framför den jätteläskiga tvättkorgen på hjul....
Hundar......
....jag längtar hem till Tintin :-)

One moment in time...

Det var meningen att jag skulle kunna moment 1-5 utantill när helgen var slut....

...så blev det inte alls.... dylikt fäster inte alls på min teflonbehandlade hjärna...

Nej, från den här helgen finns helt andra moments sparade i mitt minne....
Som till exempel:

Laleh på scenen i ett kokande Scandinavium, det "oprofessionella" extranumret, Squirrel och jag som två av de lyckliga i publiken....
GP:s recensent var lyrisk efter konserten. Han var inte ensam :-)

Ett annat moment som jag tyvärr inte har på bild men för alltid i mitt minne, är hunden vi mötte i Slottsskogen, som gick och sög på en napp. Som en bebis alltså. Både jag och Squirrel försökte hålla tillbaka skrattet medan vi passerade, men det var inte helt lätt när vovven kollade upp på oss som för att säga "hej hej, fint väder i dag, mår ni också bra?"

Vi tog oss kanske inte riktigt så långt som artighet och hyfs kräver för situationer som dessa innan vi bröt samman :-)

Det var för övrigt en helt fantastisk vårdag i Slottsskogen, man borde ta sig dit lite oftare... Om inte annat för att man blir så lycklig och lugn av att bara stå vid säldammen en stund....

När jag i onsdags kväll var på väg till Göteborg ringde D och berättade att lilla tuffingen Charlie kommit hem med skadad svans, kanske rent av bruten..... Stackaren hade så ont att hon skakade :-( Det blev en vända till veterinären som först inte kunde hitta orsaken till det hela, men som efter ett par tag med rakhyveln hittade tre fula bett...... Antibiotika och smärtstillande delades ut och redan efter några timmar kunde Charlie vifta lite med sin fina svans igen...

Men det där med att hon skulle hållas inomhus några dagar, det gick liksom inte att genomföra. Charlie rymde redan första dygnet :-)

I Göteborg fick hennes lillasyster Tintin också göra ett besök hos veterinären, men det var lyckligtvis planerat. Vaccination och en allmän hälsokoll vilket avlöpte hur fint som helst. Ett frågetecken dock även för hennes svans, som hade en gigantisk fästing på sig när hon hittades i Malmö... En kal fläck gör att den ser lite halvmysko ut, men det ska nog ordna sig :-) Huvudsaken är att Tintin håller svansen högt, och det gör hon allt som oftast....

Jag vet inte hur ofta veterinären möts av en katt i handfatet, men så här såg det ut medan vi väntade i fredags:

Det är en nyfiken Liten vi får lära känna :-) Här kollar hon så att veterinären har ordning på sina papper:

Precis som syrran vill hon vara så högt upp som möjligt! 

Ni kanske kommer i håg, Charlie för ungefär ett år sen, mitt i flyttröran:

♥

Tintin, denna trötta lilla kelgris som kapat våra hjärtan så totalt :-)

♥

Välkommen Liten Tintin!

Efter ett litet missöde (orsakat av gps - inget annat!) kom vi till slut fram till Litens tillfälliga adress i Malmö. Ute på den inglasade balkongen låg den trötta lilla kissen på en stol och hade ingen aning om vad som väntade henne... Jag visste inte hur skygg hon var men gick ut till henne och satte mig på huk framför henne och sträckte försiktigt fram min hand för att se om jag kanske skulle få hälsa. Tveklöst sträckte hon fram sin söta nos och började kela med min hand :-) Det var inga som helst problem att få henne att kliva in i buren och följa med oss... Efter löften till den lilla om att aldrig mer behöva sätta sina små tassar på skånsk mark åkte vi norrut. I Halmstad pausade vi och Liten fick sträcka på sig och ta en promenad i bilen.

Så... det här är alltså Sverige... 

Valet av matskål var enkelt... 

Utsvulten Liten......

...och trött... mycket trött... 

Då är det skönt att ha en stoooor säng :-)
Människorna får också sova i den. 

Om de får plats ;-)

Detta var vad jag såg när jag vaknade efter Litens första natt i sitt nya hem :-)

Spaning i nya grannskapet pågår.

De lokala fjäderfäna ser... ganska delikata ut!

Undrar bara... om man skulle kunna få be om lite kel innan man somnar?

Tack :-)

...zzZZzz...

Det är verkligen en trött kattunge som flyttat in i Squirrels lägenhet och våra hjärtan! Kanske inte så konstigt efter allt hon har varit med om (och vem vet vad hon har varit med om?)... att gå hemlös, hungrig, bli jagad och plågad av ungdjävlar, bo i en lägenhet där hon inte kom överens med de andra djuren och slutligen den långa resan till ett helt nytt hem, helt nya människor... Vi låter henne självklart vila, men ska ta henne till veterinären i slutet av veckan för en hälsokoll - bara för att vara säkra på att hon inte far illa av någonting och är trött pga något annat än rena omständigheter. 

Både jag och Squirrel förundras över denna lilla kattunge som trots sina tuffa prövningar är så full av kärlek, tillit och tillgivenhet. Hon är så kelig och go, till och med efter att vi utsatt henne för något så avskyvärt som badning! Protesterna kom, naturligtvis, men inte en fräsning, inte en klo mot oss. Helt otroligt...

Hon sov vid mina ben de tre första nätterna och i natt när jag inte var där sov hon hos Squirrel. 

Vi trodde att hon skulle vara mer försiktig och kanske lite skygg till en början, men det här är en modig och nyfiken Liten som bara blir lite rädd när hon hör ljud hon inte riktigt kan identifiera... fast det är inte värre än att hon försöker ta reda på var ljuden kommer i från :-)

Utseendemässigt är hon så lik Charlie i bland att det känns som om jag färdats ett år tillbaka i tiden när jag ser henne... men i beteende är de helt olika. Charlie är den stora Divan, galen och dampig, självständig, kaxig och snobbig (men hur mysig som helst när hon själv vill och inte så många tittar på) och Liten - hon är lugn, ödmjuk, inkännande och hjärtnypande tillgiven. Hon skiner upp när hon ser att man tittar på henne och kommer då farande för att dela ut sina underbara pannbuffar - jag har alltid önskat mig en katt som gillar att pannbuffa :-) Nu finns hon, hos mig och Squirrel, och hennes namn är Liten Tintin ♥

Måndagar var jobbiga nog som de var.... nu känns det näst intill fysiskt omöjligt att åka från Göteborg!

Sötaste Tintin

I morgon ♥

I morgon åker vi och hämtar Liten :-) I går pratade jag med den fina djurvän som tagit hand om henne under den här tiden och fick veta att det är en kelig liten tös som väntar på oss :-) Hon hade verkligen varit kontaktsökande under tiden hon var ute, så jag tror inte att hon kommer att vara så jätteskygg, och i så fall - inte särskilt länge... Det ska bli så kul att äntligen få träffa den lilla, lära känna henne och få ge henne ett kärleksfullt hem!
Roligt också att så många gläds med mig och Squirrel och inte dömer oss för att vi efter 5 månader tillsammans skaffar en bebbe ;-)
Finaste Squirrel, som kommer hit i morgon för att vara med och hämta Liten. Om jag hade varit piggare hade jag städat ordentligt, men en sak har jag i alla fall lyckats med - världens näst största taklampa befinner sig äntligen där den ska vara och inte längre all over mitt skrivbord.

Det känns riktigt seriöst att kunna använda skrivbordet till det som jag hade tänkt använda det till. Nu ligger mina skolböcker där och ger intryck av att "här bor en smart människa som pluggar trafikförordningar och fattar allt". Det är ju kul. Men kanske inte helt sant ;-)

Efter långa korvstoppardagar är det riktigt skönt att promenera hem,

ta dagens träningspass upp till Kärnan...

...och ha koll på att inga danskar är på väg över för att invadera den här vackra staden :-)

OM en liten halvdansk skulle få för sig att invadera staden så ska hon, om hon ser det här, veta att hon trots allt är hjärtligt välkommen hit ;-) 

Liten i nöd

Sedan en tid tillbaka följer jag med stort intresse och känslomässigt engagemang "Kattjouren" på Facebook. Det är ett ideellt nätverk som ständigt arbetar för att hjälpa hemlösa oönskade katter. Jag kan säga att mitt hjärta både blöder och jublar... I en värld som ofta skrämmer mig känns det så fint att se hur människor gör sitt yttersta för att hjälpa dessa underbara individer till nya hem och lyckliga liv... Till exempel genomfördes en helt fantastisk aktion för ett par veckor sedan, då lilla blyga katten Lisa äntligen skulle få komma till ett riktigt hem... Lisa befann sig i Lund och det nya hemmet fanns i Kristinehamn. På ett par dagar lyckades man med att ordna en transportkedja genom halva Sverige, några helt frivilliga personer ställde upp och körde olika sträckor och förde således lilla Lisa till tryggheten där hon nu i sin egen takt vågar sig fram mer och mer för att lära känna sin nya familj. Jag är som bekant en äkta bölfia och kan inte låta bli att gråta av lycka när jag ser sådant! Jag kan inte heller låta bli att försöka hjälpa till på mitt sätt genom att t ex dela Kattjourens "nödrop" i hopp om att några av mina vänner ska dela vidare och på det sättet kanske nå fram till någon som har möjlighet att hjälpa till... I framtiden tänker jag mig att jag i alla fall ska ska kunna ställa upp med transporthjälp när katter behöver komma till veterinär eller till nytt hem... I dagsläget är det svårt för mig att själv ta hand om en katt, men.... visst har jag varit nära att höra av mig några gånger. I torsdags var jag så nära att det till och med råkade hända. Squirrel var också delaktig i det hela (vill jag säga till mitt försvar!) :-)

"NÖDROP för kattflickan Liten som blivit jagad av barn med pinnar och stenar. Trots förföljelsen var den lilla kattflickan (som bara är 5-6 mån) så desperat att hon försökte rusa med folk in i trappuppgångarna i området, men hon jagades bort.
Till slut fick söta Liten en tillflykt på en balkong. Där kan hon dock inte stanna längre så hennes situation är akut.
Vill du hjälpa Liten till ett hem med massor av kärlek & mys - utan andra djur?"

Liten

I bland tänker man inte så mycket, man bara gör...... 

I torsdags morse hade varken jag eller Squirrel någon som helst tanke på att adoptera en hjälplös Liten men på kvällen var det gjort. Vi ska hämta henne i Malmö på fredag :-)

Det var egentligen en helt annan katt på Kattjourens sida som vi inte kunde låta bli att erbjuda ett hem, en stackare med frostskadade öron som inte ville vara utekatt... det skulle ju faktiskt funka.... men då det redan var på väg att lösa sig för henne så fick vi frågan om vi kunde tänka oss att hjälpa den här lilla tjejen i stället, som verkligen inte hade någonstans att ta vägen. Många som erbjuder sig att hjälpa har redan djur, naturligtvis, men Liten tycker absolut inte om andra djur.... och dessutom verkar hon vara nöjd med att slippa vara ute. Det är ju det som har gjort att varken Squirrel eller jag har någon katt just nu, hur mycket vi än skulle vilja. Min älskade Charlie kan ju inte leva som innekatt - hon är, som vi alla vet, born to be wild:

Min och D:s gemensamma förhoppning är att Charlie alltid ska kunna bo hos henne, eftersom hon och Charlie vill ha samma typ av boende :-) Jag å andra sidan är en hopplös stadsmänniska, och kan därför i bästa fall hysa en innekatt som själv väljer det... att hålla katter i lägenhet är egentligen ingenting jag förespråkar, men om utelivet förknippas med massa hemskheter så kanske livet i en tvåa i Göteborg inte känns så dumt... Dessutom kommer Liten att ha två extremt kattkära adoptivföräldrar som definitivt kommer göra allt för hon ska ha det så bra som det någonsin går!

Och jag som i så många år drömt om en stor gråstrimmig hankatt på bastanta tassar, jag lyckas ändå på något sätt bli fast med små svartvita töser :-) 

Charlie och Prinsen presterar

Som sagt...
grundskolåren
och för all del även gymnasietiden
fick mig mest att känna mig som
fel person
på helt fel plats
och jag tvivlar ständigt på min förmåga...
desto skönare då för mitt självförtroende
när jag får alla rätt på prov nr 2 i skolan :-)

Helgen som passerade
gick i vanlig ordning alldeles för snabbt
men det var en riktigt bra helg
med nya och gamla
gammalt och nytt
bubbeldryck
och
bubbelblod
vårkänslor
(sedan september)
Jag må vara pank
men jag känner mig förmögen :-)

Jag och en vän jag inte träffat på fem år
möttes för uppdatering med god dricka till
och när jag redan innan midnatt började känna mig lite trött
såg jag ett gäng i samma lokal
som var "vi" för femton år sen......
Jag har ingen åldersångest egentligen
men............. det ligger väl något i Rebekkas teasertitel:

Två prov avklarade
resultat så här långt: ett litet halvt fel
CSN får alltså se upp
och när de gör sin första utbetalning om några månader
ska jag unna mig just Rebekka Karijords nya cd
som släpps ungefär i samband med att jag förhoppningsvis kommer att ha råd att börja lyxleva lite igen....

I dag har jag betalat lite underhåll till Charlie som var och vaccinerades i går
hon skötte sig så utmärkt som bara Charlie gör
fräste och till och med bet efter veterinären
som sa "Ja jag är ju van vid att katter kan vara lite spända och envisa, men inte som hon!"
Tre gånger fick han sticka med sprutan innan han lyckades tömma den...
Det är rätt Charlie - man ska inte låta människor göra en illa hur som helst!
Här om dagen kom lillan hem till mappa D med magen full av kåda
så nu har hon fått sitt livs första bad
och de en gång så kritvita tassarna lyser nu faktiskt vita igen :-)

Mappas stolthet ♥







Lång helg väntar
låt den inte gå alldeles för fort
och framför allt - låt inte förkylningen som hotar att bryta ut förstöra allt för mycket av den....... please!