måndag 7 juni 2010

Tillbaka

Den högra handen har sällan någon koll på vad den vänstra gör. Den här veckan har jag kallats till två möten, med två olika handläggare på arbetsförmedlingen. Jag anade att det ena var alldeles onödigt, men har lärt mig att inte ifrågasätta, bara göra. I alla fall när det gäller somligt här i livet. Halv nio i morse var jag på plats. 20 minuter senare var jag hemma igen. Jag hade inte alls behövt komma i dag, lät slutsatsen.



Hemma igen efter några dagar hos mamma och pappa. Mycket skratt, alldeles för mycket gott att äta, något för lite motion och ytterligare ett förbannat pluskilo....
Tog i alla fall en promenad, och upptäckte att där skogen en gång var, är skogen inte längre.


Där är tack och lov fortfarande broar...





Firade nationaldagen i går, vilket jag inte kan minnas att jag någonsin gjort tidigare, men min brorsdotter uppträdde och det ville jag för allt i världen inte missa! Stolt så jag kunde spricka såg jag denna underbara lilla tjej drilla som hon aldrig gjort något annat, trots att hon började så sent som i höstas. Takten i kroppen, självklar och säker och helt klart bäst! Småbröderna busade runt i parken och farfar gjorde vad han kunde för att vaka över dem :-) Mina brorsbarn, tre helt olika personligheter, var och en med lika stor plats i mitt hjärta...


För mycket att äta ja... men när jag slet av pappret till den här kaloribomben fastnade en liten bit på min tumnagel. Och det är sådana här små tecken som jag inte kan låta bli att le åt :-)

Här hemma är det alldeles för tomt. D jobbar och besöker sin gamla mormor i veckan. Först på tisdag i nästa vecka kommer hon hem igen. Jag har visserligen massor att göra fram till dess, men det är som sagt, alldeles för tomt här...

Det har börjat grönska utanför "mitt" fönster och en plats som inte kunde bli mer bedårande har blivit ännu mer bedårande.



Till sist bara en bild från mammas finfina arbetsplats. Hittade minsann lite kungligt där också ;-)

2 kommentarer:

  1. Låter som en mysig helg :) och är det inte konstigt att när man kommer hem till sina föräldrar och barndomshem så blir man alltid "liten" igen...hi hi :)
    kram

    SvaraRadera
  2. Sant! :-) Trots gråa hår är jag fortfarande minstingen! *s*
    Kram!

    SvaraRadera