måndag 23 maj 2011

Verkligheten väntar

Skarpt läge nu.
I morgon är det möte med min arbetsförmedlare och ame - platsen jag arbetstränar på. Det närmar sig maxtid och jag vet att jag inte kan hålla mig kvar så särskilt länge till... hade ändå hoppats på att få en månad till, absolut sista. Har dock haft en ganska dålig magkänsla inför det här mötet och oron visade sig vara befogad när jag redan i dag fick brev från Försäkringskassan att jag är kallad till möte på fredag där syftet är att avsluta min rehab. Då vet jag varför jag inte fått några positiva signaler senaste tiden, antagligen vet min handledare på ame att hon inte kan göra mer för mig nu. Så jag antar att jag slutar i nästa vecka då?
Och sen?
Ny handläggare på AF, ny handläggare på FK, ny arbetsplats förmodar jag, om möjligt ännu mindre pengar att leva på då jag inte längre får rehabpenning... Måste jag börja pendla nu? Vad gör jag då med min stackars katt som precis har vant sig vid att vara ute, jag kan fan inte ha henne ute från morgon till kväll?
Kan jag få spola fram tiden till dess att allt har löst sig och jag sitter i en härlig lägenhet i Göteborg där även Charlie kan leva och trivas?
Jag tycker inte om att inte ha koll
jag tycker inte om att inte veta
jag tycker inte om det här
alls

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar