Hello Africa :-)

Jag har gjort en upptäckt, man kan se statistik här på bloggen, över t ex den geografiska spridningen av läsare...Jag trodde att det bara var närmast sörjande som tog sig tid för mitt meningslösa dryftande om egentligen ingenting alls, men.... så är det alltså inte.
Jag har ingen aning om vilka ni är, men Hej och Välkomna hit och Tack för att ni gör er besvär :-)

Det är med blandade känslor jag publicerar mina inlägg
men jag tänker samtidigt att om man inte vill läsa
så kan man göra som vid TV:n
eller radion
Byta kanal
Stänga av
Titta inte hit
Det är Ditt val

Jag började blogga när jag flyttade till Vadstena, för att hålla mina kära som inte längre fanns lika nära uppdaterade... någon slags loggbok över ett nytt liv....
Sen har det blivit en salig sörja av allt möjligt
för att jag kan
för att jag bestämmer
och för att jag ständigt övar mig i att våga

Jag har gått på så kallade skrivarskolor, skolor där man sitter och skriver
och får prestationsångest
insikten att ingenting är nytt under solen
att allt redan har sagts
Och i mitt fall, fick jag dessutom med mig en självkritiker slipad ut i de tangentknappande fingerspetsarna...
Jag blev inte någon "skrivare" efter de där skolåren
Jag blev i stället mycket osäker
och jag skrev under flera år
ingenting alls

Så varje gång jag skrivit ett inlägg
och närmar mig "Publicera"
så pågår en inre kamp
med olika utfall
"Ja"
"Nej"
och
"En annan gång kanske"

Man får tycka vad man vill om bloggande
Man får tycka vad man vill om mig
Jag säger som Laura Marling:
I speak because I can
Och den som inte vill se
kan titta bort

Ni som läser och väljer att till och med återkomma  - Ni hjälper mig att slåss mot den inneboende kritikern
och för det
vill jag säga
T A C K

Och särskilt tack till fina vännen Madde som skrev en så fin kommentar på gårdagens inlägg :-)
Du vet att jag är ett stort fan av din blogg och dina raka rör ;-)
Keep up the good work!