oemotståndligt dramatiskt....
Går genom gamla kvarter
mina gamla kvarter
och tankarna flyger fritt
Jag ser en annan belysning
skina upp väggarna som omger den yta
som under exakt ett års tid var mitt hem
Det är en underlig känsla
inte sorglig
inte svår
men underlig
Och något annat som kan te sig underligt
är hur snabbt det har gått att vänja sig vid att bo ensam
och inte bara vänja sig
jag har till och med kommit att tycka om det...
...som att kliva upp och möta en sådan här morgon i mitt kök
och njuta av den helt för mig själv
Men bara för att jag trivs bra
så här
just nu
betyder det inte att jag inte välkomnar besök...
Gärna snart :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar