En av kvinnorna på väggen

Helena Bergström sommarpratar.

Hon berättar att hon gjorde detsamma för nitton år sedan.

Jo då.... jag minns.

Efter filmer som "1939", "Kvinnorna på taket" och "Black Jack" var Helena min idol.

För nitton år sedan spelade jag in hennes sommarprogram på kassettband

spelade sedan upp det om och om igen

hörde henne berätta om hur hon funderat kring programmet, vid sitt köksfönster, med en kopp kaffe

Jag flyttade hemifrån i augusti det året och fick ett eget litet kök, i en ombyggd garderob, 

där bryggde jag kaffe, drack det svart och lyssnade på inspelningen

Jag tyckte inte att kaffet smakade särskilt gott

men jag kände mig mycket vuxen och självständig

där och då

Nitton år senare ligger jag i soffan på Hispan och lyssnar på samma sommarpratare 

Efter filmer som "Angel" och "Selma" och .... ni vet... filmatiseringar av böcker skrivna av den där blonda deckarförfattarinnan vars namn jag vägrar nämna i min blogg är Helena Bergström inte min stora idol längre

men jag måste ändå lyssna (scener ur "Gossip" förlåter det mesta)

i dag lyssnar jag på webradio

jag äger inte längre någon bandspelare,

jag dricker nybryggt kaffe, med mycket mjölk, så som jag lyckats bli beroende av denna dryck

men jag känner mig inte särskilt vuxen...

och självständig?

I bland...

Mitt i programmet berättar Helena om när hon och kompisen Amanda Ooms hyr en bil och kör till Amandas barndomshem i småland, hur de sitter och dricker vin vid brasan efter att ha hjälpt Amandas handikappade mormor i säng. Jo, jag känner till denna mormor, jag sommarjobbade som hemhjälp åt henne...

Av alla dagar i livet som Helena har chansen att prata om i sitt program så tar hon upp just den här. Hon berättar att hon och Amanda hade behov av att komma bort från ångesten i Stockholm.

MIN ångest över just den dagen går inte att beskriva.

Helena Bergström var alltså i min lilla barndomsby en dag för drygt 20 år sedan

då hon fortfarande var min idol

mer än idol, om sanningen ska fram...

Hon promenerade runt i byn

och promenerar man runt i byn

så syns man

större än så är den inte

I den här byn cyklade jag och min barndomsvän J omkring, varje dag, året om, i ur och skur, 

alla dagar

utom 

just

den här dagen

Vi missade det största som hänt i vår barndomsby

för att vi var trötta....

vi tillbringade just den här dagen inomhus, i våra respektive tonårsrum, helt ovetande om att det för en gångs skulle hände någonting i byn...

Jag har aldrig förlåtit mig själv...

om vi ändå hade haft en ordentlig ursäkt!

ALLA dagar, utom en enda, såg det ut så här

Thanks for remindig me ;-)

Helena berättar om sitt liv

hon bedyrar vikten av att våga njuta av det som är här nu

och att allt är möjligt om man bara tror

Och när det kommer till kvinnorna som prydde väggarna i mitt tonårsrum

kan jag fortfarande inte låta bli att lyssna

och tro att det de säger är sant