Efter dagar av intensivt illamående och snurrande tankar kunde jag förstås inte somna i går kväll. Jag låg vaken och vred och vände mig, spelade upp dagens samtal, funderade på om jag verkligen fick allting sagt, gick upp och kollade på några avsnitt av "Sex and the City", gick tillbaka till sängen, vände och vred, men utan att få någon ro.
Tur det.
Annars hade jag kanske missat följande:
D vaknar, kliver upp i mörkret, går försiktigt till min garderob och öppnar dörren. Där står hon en stund och... ja.... letar kanske? Jag frågar henne "Letar du efter något?" och tänker att hon kanske fryser, och famlar i mörkret efter mitt täcke som legat i garderoben hela sommaren, fram till just denna natt, då jag bäddat med det.
Då säger D: "Ursäkta, jag har gått fel, jag skulle till toaletten."
Hon är, och förlåt om jag kanske är lite tjatig, världens sötaste.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar