Jag tog mig till jobbet, jag tog mig hem och tog en macka, jag tog mig till Motala, jag tog mig till rätt entré på det stora sjukhuset, jag tog en kopp automatkaffe i väntan på förhör, jag försökte med våld få mina ben att sluta skaka och jag tog fint i hand när läkare och terapeut välkomnade mig.
Vi samtalade en timme, jag behövde tre pappersnäsdukar (och de lovade att de hade ett stort förråd) och jag smulade sönder tre pappersnäsdukar i mina svettiga händer.
Nu ska läkeren och terapeuten, tillsammans med sitt team, göra en bedömning av vad jag kan tänkas behöva.
Förhoppningsvis gör de bedömningen att jag behöver något mer än Cymbalta. Den gör mig visserligen något lugnare, men den gör mig också betydligt större (10 kg nu) och den får mig att må illa (jag gissar i alla fall att den har med det hela att göra).
Så nu väntar bara väntan.
Men det är en bättre dag.
Samtalet är avklarat - jag gjorde mitt bästa.
Jag har känt att mina vänner varit med mig i tanken.
D kom hem från Göteborg.
...Jag har världens finaste sambo...
KRAAAAAAAAAAAAAAM på dig gumman=)
SvaraRaderaDu fixar detta=)
Hoppas du får ha D hemma några dagar nu!
Hoppas allt gick bra i går. Vi har hållit våra tummar, korsat våra fingrar allt för att du ska få den hjälp behöver. Nu är det upp till övermakten att mer kan vi inte göra än hoppas, men vi finns här som alltid om du vill göra rulltårta och gråta ut med oss.
SvaraRaderaStörsta kramen från Pyret och M&M.
Tusen tack alla söta.
SvaraRaderaRulltårta hjälper mot det mesta (utom möjligtvis acne och fetma).
D är hemma ända till på torsdag ;-)
Man får glädjas åt de små stunderna :-)
Massa kramar tillbaka till er, stora som små och även till den ofödde bångstyrige i muminmagen.