Rubinbröllop, läser jag på wikipedia.
Jag känner mig ödmjukt imponerad och stolt över en familj som håller i hop, genom stormar och solsken, mörker och ljus.
För mig är ni långt mycket mer värdefulla än rubiner, guld och diamanter.
Först i vuxen ålder har jag förstått att det jag har fått växa upp med är långt i från självklart för alla...
Jag har alltid vetat att ni finns där, att ni älskar mig precis som jag är och att jag alltid kan komma hem till er, oavsett vad...
Det stavas trygghet.
Något jag aldrig har behövt tvivla på när det kommer till er.
Mamma och pappa, jag älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar