Vik hädan, knäckehäxa!

Jag har upptäckt hur jag kan göra häxprocessen kort.
När jag kommer till jobbet på morgonen står hon oftast på samma plats och ställer alltid samma fråga: "hur är det i dag då?". Hennes ton sänder en tydlig signal. Hon vill ha ett negativt svar, så att hon kan sucka, hålla med och sen hugga in med sitt eget gnäll om hur tråkigt allting är och hur dåligt hon mår av att vara där.

I fredags morse kom jag till jobbet med ovanligt mycket energi. Jag hade tränat dagen innan, var mycket nöjd med mig själv och var på väldigt gott humör.
Frågan kom naturligtvis: "hur är det i dag då?" och jag log glatt och svarade: "Bra!"

Eureka!

Hon blev mållös. Eller ja... hon dröjde lite innan hon kom med sitt standardsvar: "Jaha, jaja" (alltid sagt i mycket forcerad, näst intill irriterad ton), men sen blev det tyst.
Att möta henne med ett leende, att inte ställa sig i gnällfabriken med henne, är det mest effektiva sättet att slippa ha henne i hasorna!
Hon försöker varje dag att få in mig på samma tråkiga spår som hon själv trampar runt i, men jag vägrar. Och eftersom hon inte har något positivt att säga om någonting här i världen så får hon stå där och se sur och förvånad ut samtidigt.
Jag tänker inte göda henne.

Månne detta vara en universalmedicin?