Välkommen hem!

I kväll kommer D hem från sitt sista jobbpass i Göteborg. Under våra år tillsammans har vi kunnat tillbringa max var fjärde helg tillsammans, då någon av oss alltid har jobbat...... Sen jag slutade jobba i butik har jag vant mig vid att helgerna är lika med långa, tysta, ensamma dagar - inte alltid av ondo - men ofta har jag önskat att vi också kunde ha lugna mysiga helger tillsammans.

För D har sommaren inneburit en hel del resande, packande, planerande och inte så mycket vila, landa och bara vara och njuta av Vadstena, som jag har kunnat göra.
Jag har sett hur hon blir mer och mer trött och sliten och bara längtat efter den dagen då hon kan packa upp väskan och slänga den långt in i garderoben och bara skita i att planera inför nästa pass.
Nu är den dagen äntligen här :-)

Så, alla olyckskorpar, passa på att kraxa, för nu har vi ingen aning om vad som händer! D kommer att gå  till arbetsförmdelingen nästa vecka och jag kan bara hoppas och be att hon möter någon med hjärta i kroppen och inte en sån där med horn i pannan och blåslampa i näven. Den här lilla familjen behöver inte fler som rasar i hop i en hög på golvet just nu!

I bland måste man ta det där steget rakt ut i det okända. Att stå kvar är inget alternativ.
Jag väljer att vara stolt och beundra vårt mod i stället för att oroa mig och tänka på att man egentligen inte kan göra så här :-)